Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Det unga
Frankrike.
lighet i den konstnärliga framställningen.
Det är de omärkligaste rörelserna i men-
niskosjälen, som han undersöker, och det
är med en nästan fysisk åskådlighet han
tecknar sina porträtt, scenerier och situatio-
ner. Men alla dessa skarpa detaljanaly-
ser och alla dessa kraftiga målningar
skälfva under ett tonfall af smärtsam vån-
da och öfver dem sväfvar en stämning af
vemodig ro. Bourget står med tårad blick
och halfkväfd stämma inlör det menskli-
ga eländet och stum af rädsla inför uni-
versets stora olösliga gåta. Hans lifs-
åskådning utmynnar i mystik och ett allt
omfattande medlidande. Derför är hans
diktning så sympatisk och innerlig, och
derför återkommer han, den samtida li-
teraturens skarpaste analytiker, oupphör-
ligt till erkännandet af analysens otill-
räcklighet. /
15
Bourget har med hela sin produktion
ett och samma genomgående syfte: att
skildra samtiden. Denna afspeglasi hans
arbeten liksom i en mångfald facetter, eller
rättare, hvarje särskildt verk visar sam-
tidens anlete i en särskild ställning eller
i en särskild belysning. An är det tids-
typen, de stora dragen, det allmänt ka-
raktäristiska, själen, uttrycket, som han
kommer oss att skönja; än låter han da-
gern falla så, att hela vår uppmärksam-
het koncentreras på ett eller annat speci-
elt drag, en eller annan fin nyans i denna
fysionomi. Men hela hans literära verk-
samhet går ut på att teckna den egen-
domliga karaktären af »la Vie Morale» i
Frankrike under senare hälften af det
nittonde århundradet. Det vetenskapliga
intresset är det primära hos Bourget, icke
mindre i hans rent skönlitera produktion
än i hans kritiska essaier. Dikten, no-
vellen, kritiken äro endast olika slag af
medel till vinnande af samma gemensam-
ma mål: en samtida sedehistoria. Skil-
naden inskränker sig hufvudsakligen der-
till, att föremålet för hans studier är olika,
— den kropp, på hvilken han sätter dis-
sektionsknifven, det väsen, på hvilket han
verkställer sin vetenskapliga analys.
I de kritiska studierna utgöres studie-
föremålet af ett tiotal moderna skriftstäl-
| lare. Bourget går tillbaka från böckerna
| till personligheterna och tidsatmosfären
i och spanar efter ursprunget till sin egen
slägts tankar och känslor hos den före-
gående generationens främste diktare, de
som bildat förtruppen för sin samtid och
anteciperat utvecklingen. Han anser, att
de själstillstånd, som äro egendomliga för
den nuvarande generationen, lågo liksom
frön inbäddade i den föregåendes teorier
och drömmar och att hvad som i går var
undantag, de i intelligens och känsla fi-
nast organiserades uteslutande egendom,
i dag blifvit regel, tidstypen, hela det
unga slägtets gemensamma karaktär. Han
anser vidare, att ett literaturverk röjer
ett menskligt väsen i hvad detta har allra
innerst, att detta väsen med tusen fina
rötter sammanhänger med omgifningarna,
liksom en planta med den jordmån, hvars
saft hon uppsuger, samt att en konstnär,
genom att omsätta sig sjelf i sitt verk,
på samma gång omsatt något af denna
milieu, en del af denna stora samtidens
själ, af hvars tankar han sjelf är en, en
bit af sin egen generations stora hjerta,
hvars slag återljuda inom honom. Han
är i dessa hälften sociala, hälften li-
terära studier icke en estetisk domare,
icke heller en individuelt psykologisk kri-
tiker, utan en allmänt psykologisk sede-
historiker. Han vill icke döma, eller
värdsätta, icke heller teckna karaktärer
eller måla porträtt, utan påpeka vissa
själstillstånd, som äro typiska för samti-
den, samt hypotesvis angifva några af
| deras allmänna orsaker. Genom att röja
samma själsliga fenomen hos flera af li-
teraturens stormän, letar han fram det
som ligger djupast i tiden. Genom att
konstatera det gemensamma hos ett fler-
tal individer, konstaterar han något all-
mänt och genomgående. Han påvisar de
gemensamma, typiska dragen under de
individuella nyanserna.
Och liksom han i dess kritiska upp-
satser skymtat tidens stora drag i dess
diktares fysionomier, har han i sina dikt-
verk kunnat känna hela sitt slägtes pul-
sar banka och hela sin samtids hjerta
slå genom att lägga handen på sina egna
pulsar och öfver sitt eget hjerta. Ty han
som de äro tidens barn. Han har blot-
| känslor, varma och skälfvande af lif, han
tat och uppdissekerat sina egna innersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
