Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Det unga Frankrike.
hvars olycka ingen lag kunde förekomma.
Hjertats verld och sinnenas verld — dessa
tvenne områden, inom hvilka kärleken
bor — kvarstå otillgängliga för lagstifta-
ren. Der fullbordas skändligheter, som
intet. menskligt straff kan nå; der ådaga-
läggas hjelteverk, som ingen mensklig
ära kröner. Iogen af desse tvenne äl-
skande kan, rörande det som vederfares
honom, vädja annorstädes hän än till na-
turen, ty gent emot hvarandra äro de
båda underkastade uteslutande tempera-
mentets och karaktärens inflytande. Om
han blir älskad, är det helt och hållet
hans egen förtjenst. Om han upphör
att bli älskad, är felet hans eget... De |
stå der, ansigte mot ansigte, denne man
och denna kvinna, i sin fysiska och mo-
raliska persöns nakenhet, de vanhedra |
och omfamna hvarandra, som om det
funnes hvarken vetenskap eller konst el-
ler framsteg i insigter eller förmildring i
seder.
icke - beherskas af några lagar, en för-
färiig konflikt, emedan naturen visar sig |
i den med sitt tragiska allvar. Naturen
känner hvarken leende eller nyck; och
den varelse som älskar, liksom den va-
relse som hungrar, liksom den varelse
som dör, utträder ur förställningen för
att inträda i denna orubbligt, outsägligt
stränga verklighet, som tillhör tillvarons
alla väsentliga förhållanden. Menniskans
innersta blottas då, och de kriser, som
hon genomgår, uppröra henne ända in i
hennes väsens rot.»
Derföre äro dessa konflikter uteslutande
föremål för Bourgets diktning. Den psy-
kologiska gåtan ligger alltid på könslif-
vets mest fördolda djup, i förhållandet
mellan man och kvinna.
I »Cruelle énigme» är ämnet detta,
att en finkänslig kvinna, som är förenad
med en finkänslig man genom en äkta,
ren och djup kärlek, hvari hon funnit
tillfredsställelse för hela sin personlighet,
för sina sinnen och sitt hjerta, — att
denna kvinna, midt i denna kärlek, drif-
ven af för henne sjelf okända makter,
som slumra i djupet af hennes väsen,
fattad liksom af en hvirfyel, hvari hon
mister allt medvetande, gifver sig hän åt
en annan man, i ett sinnenas besinnings-
lösa raseri, med ett djurs glupska sinlig-
het. Det är dubbelheten i denna natur,
En mystisk konflikt, emedan den |
kan slå ut i känslor, lena och skära
rosor eller giftsvällande som bolmört,
är problemet; menniskans andra vä-
sen, som ligger inne i henne, som hon
icke känner, som hon ej vet af förr än
det plötsligt reser sig och griper henne
I och kastar henne handlöst in 1 olyckan
och eländet som ett själlöst, viljelamt ka-
daver. »Men hvarför? hvarför?» Detta
smärtsamma fasans skri, som undslipper
| Hubert, är det som Bourget känt i sin
kropp som en kall kåre och som satt
| analysinstrumentet i hans hand.
»Un crime d’amour» kallar Bourget
| sjelf för en »minutiös diagnos af en själs-
I sjukdom.> TI Armand de Quernes anlete
I ser en hel generation med rädsla sina
| egna drag. Det cenirala i denna tidstyp
ligger i en invärtes missbildning, i följd
| hvaraf en själsrörelse alltid genomlöper
hans bjerna, innan den når hans hjerta.
En sådan menniska måste gifva sig sjelf
skäl för att kunna känna på ett visst
| sätt. En sjukligt öfverdrifven inbillnings-
I kraft förstör hennes känslolif genom att
[Sn frammana mellan henne sjelf
|
II
| som
som
som
och verkligheten en på förhand formad
| idé. Hvad de ökas omkring oss, dessa
analyssjukans beklagansvärda offer! De
ha stannat i växten, Deras känslor äro
uppdissekerade lik; de ha i behåll endast
| ängsligt sensibla nerver och en öfveran-
| strängd, värkande bjerna. De kunna icke
njuta af ögonblicket, emedan de mist för-
mågan att känna helt och omedelbart;
den enda njutning, hvaraf de äro mäktiga,
är den smärtsamma njutningen af min-
net. De bli förälskade i kvinnor, som de
öfvergilvit, och sakna ställen, der de haft
tråkigt. De känna af det närvarande en-
dast ledan, medan detta närvarande iklä-
des en egendomlig, värmande tjuskraft,
så snart det blir ett förflutet, endast der-
för alt det är ett förflutet. Deras normala
själstillstånd är en obetvinglig lifsleda,
kokande och torr, en vanvettsmatt fruk-
tan, en tung, skum själsvånda. Och fram-
för allt — ty vissheten derom gör den
förbannelse, hvarunder de digna, tusen-
fallt mera kännbar — de ha förlorat för-
mågan att helt och fullt älska.
I »Cruelle égnigme» ligger den psyko-
logiska gåtan uti menniskonaturens allra
| mörkaste och djupaste skymslen, i vårt
| väsens hemliga, grymma krafter, i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
