Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
9
naturlag utan fixerar derjämte äfven an-
dra närstående parallel-lagar. Han tager
icke blott det af den verkstälda analysen,
som han behöfver för att förklara det
ifrågavarande fallet, utan han tager allt
hvad denna analys bragt i dagen. Lika-
ledes brukar han anföra icke endast ett
utan flere särskilda förklaringssätt till ett
psykologiskt faktum. I >»I’irréparable»>
t. ex. gifver han en allmän kulturhisto-
risk skildring af »le monde», en allmän
vetenskaplig utredning af det själstillstånd,
som leder till den fixa idéen samt i ka-
raktäristiken af sir Richard en allmän,
folkpsykologisk analys.
Det blir derför djupen i menniskona-
turen, som han pejlar, det allra innersta,
som han lägger på dissektionsbordet, hvad
han sjelf kallar »Panimalité primitive»,
»l’arriere-fond de Ihomme«<, m. m. Lik-
som han i sina essaier söker och griper
det allmänna och typiska hos de särskilda
författarne, är det tidens allmänna kynne
och menniskonaturens allmänna gåtor,
som han belyser genom de enskilda men-
niskolif och individuella menniskoöden,
han skildrat i sina versar och noveller.
Det fins i hvar enda en af hans berät-
+» Då jag här användt ordet > problem>, finner
jag mig nödsakad att bifoga en anmärkning, eme”
dan jag ovilkorligen vill undvika allt missföretån 1
och all sammanblandning, Jag vill betona, att
det här är fråga on något uteslutande psykolo-
giskt, något hemlighetsfullt och kompliceradt i
menniskonaturen, hvilket diktaren i egenskap af
skildrare af menniskan söker belysa och förklara.
Vi ha här hemma en problemdiktning af annat
slag, hvilken botar att förstöra hela vår unga
vitterhet, och som enligt min öfvertygelse kom-
mer att leda hela den nya riktningen ut i kari-
katyr, om det icke i tider påpekas, att den i
sjelfva verket alls intet har med skönliteratur att
skaffa. Man uppställer det hela som en schack-
uppgift med spelpjeser i stället för menniskor;
man klipper ut några karikerade pappfysionomier
utan annan ärelystnad än den att så mycket söm
möjligt upprepa sin buktalareförmåga, man an-
ser komposition vara något gammaldags och stil
för affektation och snobberi, blåser upp sig till
ihålig patos i brist på fyllig känsla och vill vara
indignerad endast derför, att den ädlaindignatio-
nen må ligga som en gloria kring ens kälkbor-
garhufvud. Det fins härhemma en hel skara
skrifvande menniskor, som misshandla och van-
ställa diktningen med dessa problem. Och det
är ett bevis på, hur naiv och bedröflig smaken
i literära frågor är, att dessa problemmenniskor
äro de enda i den samtida svenska literaturen, ’
i Men bland alla de konflikter i lifvet,
"genom hvilka menniskonaturens innersta
| krafter sättas i verksamhet, äro konflik-
| terna mellan man och kvinna de, genom
| hvilka denna »animalité primitive», denna
| »arriere-fond» blottas i hjerta och inelfvor.
I
|
’ »Emedan kärleken», säger Bourget i sin
essai öfver Dumas fils, »närmar menni-
| skorna till hvarandra innerligare än nå-
| gon annan lidelse, är den också den li-
| delse som oftast ger upphof till konflik-
ter mellan menniskorna, — djupa, oför-
| sonliga konflikter, i hvilka vildheten hos
det primitiva djuret af han- och honkön
| åter. träder i dagen liksom före civilisa-
| tionen; ty kärlekens första verkan är att
| hos dem, som den beherskar, undertrycka
| civilisationens lagar och förhållningsreg-
| ler. Alla andra böjelser kringstängas mer
| eller mindre af de sociala skrankorna.
’ Kärleken ensam har, liksom döden, för-
| blifvit oförenlig med de menskliga öfver-
enskommelserna. Den är vild och fri,
Ii trots af lagar och moder. Den kvinna,
som afkläder sig för att ge sig hän åt
en man, aflägger med sin drägt hela sin
| sociala person, hon blir på nytt, för ho-
nom som hon älskar, hvad han å sin
sida blir för henne, det ensliga naturvä-
sen, hvars lycka intet skydd gjorde säker,
4
| som funnit nåd inför den stora allmänheten och
| kritiken. Att behandla »sociala problem» — och
andra »problems — har blifvit högsta fashion,
i literaturen och konversationen, — om man
| nemligen bortser från de allra mest mastodon-
I tiskt konservativa, hvilka väl alldeles kunna lem-
nas ur rickningen, då de icke längre spela någon
| som helst rol. Det är problemliteraturen, den
stillösa, jargonartade, urvattnade, dödt hopkon-
struerade problemliteratiuren, med smak af sa-
long och tévatten, som nu dominerar. Diktarne
| måste vara moralister, om det skall vara något
| bevändt med dem, få icke vara något annat,
I det är det enda som duger. Det är ett enda
|| oändligt moraliserande, i böckerna och pressen,
| ett hopande af Per- och Påls-resonnemang och
| tantmessiga moralkakor. Att skrifva en bok
|| från rent psykologiskt konstnärlig ståndpnonkt
) har ännu icke gällande kurs här hemma, Man
| får icke se, på lifvet och menniskorna med psy-
| kologens och konstnärens ögon.
| Men förr än denna dogm spränges, få
|| vi ingen verklig ny vitterhet i Sverige. I detta
hänseende är studiet af det nya Frankrikes böc-
ker så lärorikt för oss, och det är till stor del
af denna anledning, som jag företagit mig att
skrifva dessa uppsatser. Jag skall närmare åter-
komma till detta ämne i den sista af seriens
artiklar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
