Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
Öm socialismens
riksförderflighet».
socialismen. Det vänder sig hatfullt mot |
denna rörelse, som har sin impuls från något |
af det djupaste och bästa i menniskohjertat.
Härmed fornekas ej det faktum, att det |
fins många »skränare», s. k. »agitatorer», |
bland socialisterna, hvilka i-sin råhet och |
okunnighet göra mera ondt än godt. Det |
är socialisterna själfva de första att erkänna,
och de: anse, att agitatorerna gjort dem myc-
ken skada.
Ett medel att förekomma socialismens
urartande vore, om pressen handskades an-
norlunda med densamma, än den gör. Pres
sen behöfde derföre alldeles icke, om den
inte ville, sanktionera socialismen, utan endast
upptaga den såsom en gifven företeelse, och
utan förvrängning. = Att, som hittills, låtsa
som om här inte funnes någon socialism är
blott till skada.
Och att, när man någon enstaka gång
rTåkar fälla några ord i frågan, göra det med
så liten sakkännedom, som skett, är ännu
värre. Det ges en så stor och rikhaltig we-
lenskaplig socialistisk literatur, att ingen tid-
ningsman behöfver vara okunnig, som ej vill
vara det, och följaktligen icke heller behöf-
ver vara dömd att begå ständiga misstag, att
samman blanda socialismens afarter med den
äkta socialismen.
Pressen blir i alla händelser slutligen
tvungen att, i godo eller ondo, på allvar
syssla med socialismen. Derhän kommer det
att gå — och det kanske inom en icke allt-
för aflägsen framtid. Den skulle eljes stanna
alltför långt efter sin tid och helt enkelt bli
onjutbar för flertalet menniskor. Så djupt
ingriper socialismen i vårt nuvarande utveck-
lingsskede.
Men vi återgå till ledaren. Artikelför-
fattaren, hvilken omedelbart efter talet om
folkuppviglare sätter sig in i socialisternas
tankegång låter dem för en stund få mak-
ten här landet.
Detta tilltag verkar ungefär på honom
som china på somliga menniskor; han
börjar yra. Fantasien kommer i en för-
färlig svängning och tar sig t. ex, uttryck i
följande utgjutelse: »utan tvifvel skulle den
mot oss under nuvarande förbållanden gan-
ska fredligt sinnade ryska regeringen ej fin-
na sig i att få ett socialisibo så nära in på
lifvet, utan anse sina intressen och omtanken
att skydda egna undersåter mot ett så dåligt
exempel fordra att — Sverige ockuperades.
Då socialisternas första åtgärd naturligtvis
varit att afskaffa arméen och flottan, kunde
något motstånd mot en sådan ockupation ej
ifrågakomma, ty alldeles visst är, att af de-
magoger anförda lösa hopar måste skingras
som agnar för vinden af de med nutidens
krigskonst fullt förtrogna ryska trupperna.
Detta blefve således den korta fröjdens snöp-
liga slut. Ty ej må herrar revolutionärer
föreställa sig, att ryska generaler skulle visa
dem något undseende. Närmaste träd blefve
sannolikt målet för deras sista jordiska van-
dring>».
Vårt »urgamla, ärorika land» skulle här-
efter ha att motse följande öde: det skulle
utplånas ur de fria nationernas antal och
aldrig kunna göra sig fritt igen. Inte
derföre, att det skulle fattas oss patriotism,
visst inte. Visserligen sofver den under hvar-
dagssläpet, men då det gälde lifvet, skulle
den nog vakna, och »det förhatliga främlings-
oket skulle framkalla folkresning på folkres-
ning». Men, som sagdt, då vore det för sent;
det skulle tjena till ingenting. Svenska fol-
ket hade gått under en gång för alla, och
som varnande exempel framhålles »Polens
hemska öde».
Det är sannerligen en lycka, att » Vårt
Land», med dylika ledare, icke läses i Ryss-
land och att Europas öfriga makter icke ha
sina blickar riktade på detta pressorgan, ty
hvem vet hvad som då kunde hända oss, stac-
kars svenskar, hvilken stund som helst.
» Väl veta vi», fortsätter förf. vidare,
satt hrr socialister ej hafva något sinne för
Sveriges ära eller ens för dess tillvaro så-
som stat, och, uppriktigt sagdt, förefaller in-
tet af socialismens många fula drag mera vi-
drigt».
Detta yttrande är konsekvent af »Vårt
Land». Det påminner om denna tidnings
hållning, då det nyligen var fråga om span-
målstullarne. »Vårt Land» vill inte veta at,
att man utvecklar sig under vexelverkan.
» Vårt Land» håller med all makt på, att
Sverige skall bli så ensidigt som möjligt,
hvilket alldeles icke är detsamma som sjelf-
ständigt.
För resten vore det önskligt, att någon
af våra socialister svarade på den mot dem
gjorda beskyllningen, att de icke skulle ha
något sinne för Sveriges tillvaro som stat.
Efter hvad jag förstått, vilja de blott ha
staten omskapad.
Förf. lemnar här sitt fantasitillstånd, i hvil-
ket han ser framtiden med socialisterna som herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
