- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
21:6

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 Literatur.

Liksom Ulla genom Falk kommer i be-

röring med osjälfviskhetens och hängifvenhe- |

tens lifsåskådning, kommer han genom henne
in i en lifssfer, dit han med sitt natursinne |

omedvetet mäst längta, en af helsa, skönhet

och styrka fyld verld, ur hvilken konsten och
konstnärsnaturerna ännu meddela intryck från |
den tidsålder, då det harmoniskt sköna var
det väsentliga goda.

Ulla är så mycket hedning som man kan |
vara i vårt århundrade, d. v. 8. ej så myc-
ket, att hon ej kan gripas af det henne mot-
satta. Men helt hängifven något annat, helt |

jämvigtsfull genom något annat än att följa |
sin »dämon>» blir aldrig en sådan natur. Ullas |
djupaste lidelse är därför, som hvarje ener- |

gisk och ensidig konstnärssjäls, att vara sig själf
också på andras bekostnad. Till denna grund-
bestämning har hon genom lefnadsomständig-
heter fått sig tillagdt verldsdamens säkerhet |
samt kosmopolitens allsidiga, fast ytliga bildning,
jämte den därunder allt för lätt vunna mo-
därna tankeriktningen. Det är denna mot-
sats mellan inre skaplynne och yttre väsen,
som gör henne till en så intresserik företeelse.

För Falks enhetliga, naiva, entusiastiska och |
ursprungliga natur, med en positiv tro, men |

med en begränsad synkrets; med en mera
seg än rik, mera vaken än originell intelli-
gens, måste en sammansatt natur som Ullas |
— där skarp reflexion och solig omedelbarhet,

: värme och analys, kritik och romantik, spon- |

tanitet och kultur så behagfullt enats: —– bli
ovilkorligt tilldragande.

Och dock, trots alla dessa gynnsamma för-
utsättningar för sympati, bekräftar Sommarsa-
gen riktigheten af bådas aning, att deras na-
turer skulle bli hinder, ej hjälp för hvarandra,
att de skulle stå i vägen för hvarandras mål,

att deras kärlek skulle leda till slitningar,

ej till harmoni, och äktenskapet därför komma

att rycka hvarderas lif på sned.

Fru E. har nämligen gjort konflikten
ovanligt djup icke blott genom att ha
stält hvarderas verldsåskådning, tidigare öden,
vilkor för utveckling, NYfsuppgifter nästan
diametralt motsatta den andras, utan fram

- för allt genom att hon följt den erfarenhet,
som lifvet tillsvidare lämnar: att det just är
de olikartade naturerna, som i regeln ha lät
tast att förälska sig i och svårast att helt
älska hvarandra.

Detta är det som gör att, när mot slutet
utsigt öppnas till ett nytt samiif mellan ma-
karne efter det redan en gång brutna, man

| står oviss inför frågan, om det andra försö-
ket skall lyckas bättre än uet första, om icke
| just de nu gynnsammare yttre omständighe-
terna skola komma den innersta svårigheten
att dess tydligare framträda? 2

Det blir onekligen gynnsammare yttre
| omständigheter för lyckan, att Ulla får full
I frihet att egna sig åt sin uppgift och att
| Falk ordnar deras lif så, att det kommer att

lägga minsta möjliga hinder i vägen för hu-
| struns utveckling, på samma gång som hans
egen icke bör komma att lida, kanske t. o.
| m. skall vinna af det ändrade lefnadssättet.
I förbigående vill jag dock påpeka, att det
varit önskligt, om Falk ej lagt den honom
så dyrbara folkhögskolan i Birks hand, Birk,
| som han förut funnit till uppdraget olämp-
lig, och ej själf med så osäkra arbetsut-
| utsigter lämnat denna sin förra verksamhet.
Genom detta möjliggöres onödigtvis missför-
|-ståna af författarinnans mening, som icke
| är att hädanefter kräfva alla slags offer af
| mannen för bustruns utveckling, utan endast
| det sunda och sanna, som jag enskildt hört
| henne yttra i ämnet: »Om en måste försaka,
| så måste det också, oberoende af könet, bli
den, som har den mindre begåfningen och
| den mindre utpräglade intellektuela individu-
| aliteten. Ulla kunde icke göra annat än
| måla: hon var ensidig, men stark i denna
| sin ensidighet. Falk åter var ej af naturen
bestämdt anvisad en enda väg; han kunda
välja lefnadskall och kunde verka inom olika
| områden».

Men äfven förutsatt att Falk lyckas få
jen sig passande ny verksamhet, att Ulla får
| resa när hon vill, att kon dessemellan hem-
ma i Kristiania framgångsrikt kan idka sin
konst — något tämligen ovisst, att döma
efter Norges egna konstnärer och diktare —
så är därmed icke långt hunnet!

En fråga har fru E. lämnat alldeles obe-
svarad, antagligen emedan hon icke själf ve-
tat svaret eller ej velat svara, endast kasta
| in frågan i diskussionen. Men den har hela

| läsaren ej skall stanna vid den, nämligen
| moderskapets förhållande till en kvinnas sär-
| egna lifsuppgift, och den innesluter ej blott
spörsmålet, om Ulla skall ge flera barn lifvet,
utan äfven om hon skall komma att uppfostrande
betyda något för dem hon redan eger. Denna,
i hvarje fall som Ullas, oundvikliga konflikt
är hela frågans djupaste, i naturen grundade
svårighet, och en lösning, där denna ej är

| tiden stått för mycket i förgrunden, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free