- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
21:7

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

e Framåt. €

medtagen, är i själfva verket endast ett upp-
skof inför nya slitningar.

Men ätven på denna svårighet kan man
i förevarande fall tänka sig mer än en lyck-
lig lösning.

Däremot kan man, som sagdt, knapt
tänka sig en sådan, med dessa båda utpräg-
lade karaktärer en gång gifna. Man har
kallat Falk och Ulla icke lefvande männi-
skor utan abstrakta typer, matematiskt ex-
akta uttryck för tvänne skilda lifsåskådnin-
gar, emedan konsekventa karaktärer vid en
första granskning lätt tyckas oss snarare ty-
piska än individuella, och här endast ett
grundligare studium af diktverket kommer
dem liksom att frigöra sig från den kategori
de tillhöra: Efter tre läsningar af »En Som-
marsaga» hafva Ulla och äfven Falk, oak-
tadt några missgrepp vid skildringen af ho-
nom, för mig blifvit verkliga individer, som
röras och hafva sin varelse, liksom funnes
deras författarinna icke till; som lugnt gå
sin egen väg — hviken icke är den dikta-
rinnan velat föra dem in på — och denna
deras liffullhet gör läsaren mindre troende
på en lycklig lösning af konflikten än fru
E. själf synes vara.

Sedan denna min oenighet med författa-
rinnan blifvit mig klar, syntes det mig som en stor
oförsigtigket af fru E., att inte ha skildrat ett
mera vanligt fall, ett af dem där samma problem,
som är »En sommarsagas», i samtidens lef-
nadsförhållanden ofta nog löses, då en kvinna
med en lifsgärning gift sig med en man,
hvars skaplynne, intressen, utvecklingskraf
och uppgifter nära sammanfalla med hennes
egna. S

Men lyckligtvis hade fru E. varit oför-
sigtig — och därigenom har hennes roman
vunnit betydligt i innehållsrikedom och lifs-
sann karaktäristik.

Ty en utpräglad konstnärsnatur som
Ullas, själf så öfverflödigt utrustad med alla
de för hennes uppgift erforderliga egen-
skaperna, kunde endast för det henne mot-
satta, det hon omedvetet behöfde, erfara en
så stark tilldragning, att den alls kunde
förmå henne att ingå ett äktenskap.

Men emedan samma slags motsats, som
dragit Ulla och Falk till hvarandra, finnes i
hela kulturen — och där ännu icke kommit
till harmoni — är det för tidigt att vänta
sig finna denna uppnådd på det område, där
den, en gång vunnen, skall förete sin högsta
fullkomning, nämligen äktenskapets.

Sommarsagan åskådliggör i lefvande skil-

| dringar kampen mellan själfviskhet.och osjälf-

|| viskhet och framför allt genom det djupt psy-

’ kologiska draget: att ingendera af dessa båda

| makar egentligen brukar, hvad han eller
’ hon instinktivt fonnit sig hos den andra bhe-
höfva.

Den utveckling Ulla och Falk nå, består
väsentligen i att hvardera hos sig under-
"trycker det för den andres lycka störande,
men endast ofullständigt upptar hans eller
’ hennes positiva lifsinnehåll. Och sålunda
vidgas egentligen ingenderas område. Att
dessa älskande, som alla andra älskande,
känna sin tillvaro innehållsrikare genom kär-
leken, märka sig ha funnit lifvets mening,
sedan de funnit hvarandra, hafva fått ro för
fantasiens gyckelbilder och en fast medel-

| punkt för sin erotiska längtan, sedan de oåter-
| kalleligt gifvit sig åt hvarandra — detta allt
är, ehuru förberedelser till, dock ännu ej i
| djupaste mening äktenskapet.
| Till och med i sina slutbref röja Ulla
| och Falk ingen klarhet öfver, att de ömsesi-
I digt behöfva hvarandra för sin utveckling.
"De förstå endast att de äro nödvåndiga för hvar-
| andras lycka, hvilket vill säga: att deras begrepp
om lycka ännu är outveckladt. Han har fått mera
aktning för hennes lifsuppgift, dock utan
alt egentligen kunna uppskatta den, liksom
hon aktar hans lifsåskådning, men med sam-
ma inskränkning, Hon har blifvit mindre
trygg i sin benägenhet att lefva för stundens
infall och göra sig lifvet så angenämt som
| möjligt, utan hänsyn till pligten eller
till andras känslor. Men någon förstående
tillegnelse af det etiska, offervilliga i Falks
lifsåskådning har hos henne ej egt rum;
beundran ensam verkar ej omskapande på ens
egen varelse.
I Falk, å sin sida, hade behöft lära åtskil
| ligt af Ulla för att vidga sin personliga
| ensidighet och mildra sin egendomligt nor-
skasträfhet, detta, som svenska kvinnor benämna
manlighet, men svenske män — oförskämd-
het, samt dämpa den våldsamhet, hvilken den
förälskade Ulla beundrat som kraft, men hu-
strun sedan ej med orätt kallar »hårdhet och
envishet.» Han hade ej blott behöft lära att
akta Ullas uppgift, utan att omedelbart till-
egna sig något af hennes smidiga, skönhets-
kära, måttfulla skaplynne och lifssyn.
| Sommarsagan slutar med, att Falk offrar

ej blott sina oberättigade kraf, utan ock sina mäst

berättigade, genom att uppge hoppet om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free