Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Om djurskyddet, sedt från vegetarisk ståndpunkt, och om vivisektionen.
Bättre kan väl ej inkonsekvensen i kött-
ätarnes förhållande till djuren och djurskyd-
det framställas.
Och nu torde vara tid öfvergå till beband-
lingen af djurskyddet, sedt från vegetarisk
ståndpunkt, såsom den enda riktiga.
Med fara att förefalla långtrådiga, måste
vi dock ånyo framhålla vegetarismens första
och stora prinsip: döda ej onödigtvis. Det
är klart, att deri ligger sjelfva tyngdpunk-
ten, att det just är det oöfverstigliga svalg,
som skiljer vegetariern från köttätaren, och
att derur resulterar allt, som bestämmer ve-
getariern i hans förhållande till djurverl-
den.
När han säger, döda ej onödigtvis, så har
han dermed intagit en ståndpunkt i djur-
skyddsfrågan, som ej lemnar rum för tvifvel
och förvillelser. Han vill ej döda under jag-
tens eller fiskets nöjen, han föraktar den blo-
diga sporten, han fördömer vivisektionen och
hvarje annat vetenskapens missbruk af djuren,
han afsäger sig ändtligen bruket af kött, så-
som förutsättande ett obehöfligt mord och
derför orätt, ja, han går så långt, att när
sjelfoppehållelsen kräfver försvar mot skade-
djurer, gör ban allt för att åstadkomma en
snabb, smärtefri död vid deras utrotande.
Eller kan väl räfsaxen utläggas af en
djurvän; ett marterverktyg, som räfven, drif-
ven till förtviflan, ofta undflyr genom att sjelf
bita af sig tassen? Eller hvad skall man
tänka om fallgropen, der den arme fången
jagas omkring i ångest? Eller råttfällan; eller
det i "Tyskland brukliga sättet att låta ett
på krok fäst bete sväfva fritt i luften? Räf-
ven, som hoppar derefter får kroken i hal-
sen och, hängande mellan himmel och jord,
måste han omkomma under de gräsligaste
kval.
Men hvad äro de vilda djurens smärtor,
som dock vara en kort tid, mot den systema-
tiska, årslånga tortyr, som våra husdjur äro
underkastade. Deras grymma behandlings-
sätt kan endast förklaras af en slö lik-
giltighet, uppkommen genom seklers vana.
Vi tala ej om den råa anda som yttrar sig
i att svälta djuren, öfveranstränga dem,
piska dem etc., missförhållanden, mot hvilka
våra djurskyddsföreningar kraftigt arbeta, och
som de äfven delvis lyckats undanrödja.
Men det ges helt andra sätt att plåga.
Gödningen, af mången ansedd för kanske ra-
ka motsatsen, är ett sätt. Vi vilja erinra
om den skamliga behandlingen af gåsen för
| frambringandet af en stor lefver, om den af-
skyvärda kastreringen af unga husdjur; och
till hvad ändamål?
För att sedan man innestängt dem i trånga,
| osunda kyffen, der de sakna både luft, ljus,
och rörelse, och gödt dem med alla möjliga
köks- och giftiga bränvinsaffall och dermed
| bibragt dem fettsjukan och andra krämpor,
| ändtligen genom mordjernet befria dem från
| en tillvaro, som blifvit dem en börda, offran-
de deras kroppar åt ett förderfvadt, degene-
reradt slägtes omättliga njutnisgslust.
Och i sjelfva slagtningen, hvilka kval
| gömma sig ej deri! De stora slagtarhusen veta
| att berätta bärom det hardt när otroliga.
Man måste gå der sjelf, se eländet, höra off-
| rens ångestskrin och vredestjut — och äfven
den mest förhärdade skall börja tvifla på rätt-
mätigheten af sin gamla ställning gent emot
| djuren. g
Den gamle Plutarch säger någonstädes:
»Hvad slags mod hade den, som först
lät duka upp för sig ett lik och i sin mage
begrof stycken af en kropp, som ögonblicket
förut råmade, bräkade, gick och såg. Hur
mäktade hans hand sänka stålet i ett kän-
| nande väsens hjerta. Hur förmådde hans
| blickar utbärda åsynen af ett mord! Äcklade
| honom ej köttlukte,n? Man måste förvånas
öfver dem, som införde desse grymme målti-
der, och ej öfver dem, som uppge dem. Sen
hvilket öfverflöd, som omger Eder! Hvilka
rikedomar af frukt, jorden bär för Eder!
Huru många djur bjuda ej Eder sin mjölk
till näring, sin ull till beklädnad! Hvad
fordren I mer at dem? Hvilket raseri drif-
ver Eder att begå så många mord, då I ären
snart sagdt begrafna under rikedomar af lifs-
medel»?
Plutarch lefde långt tillbaka i tiden, och
vårt slägte bar visserligen ej ännu behjertat
den gamle grekens visa ord.
Eller hvad skall man tro, när en svensk
| tidning betecknar följande notis såsom »lu-
stig». Det är ett lösryckt stycke ur korfvens
historia, der kejsar Lee i Byzantium uttalar
sig mot njutande af blodkorfven: »Det har
kommit till min kunskap, att menniskosläg-
tet blifvit så vansinnigt till en del af vinnings-
| lystnad och till en del af lystnad efter läcker-
|| heter, att det gör blod till ett födoämne. —
| Vi kunna ej längre tillåta, att vårt kejsarri-
kes ära besudlas af denna usla uppfinning,
som endast gjorts för lystna läckergomar.
I Den som gör mat af blod, vare sig han säl-
I
|
|
I
I
|
|
|
I
|
I
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
