Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
5
jer eller köper det, skall straffas med spö-
slitning, och hans hår skall klippas bort till
tecken på vanära etc. ».
Det är betecknande, att ett lagbud, grun-
dadt i- en ädel lifsåskådning, gifvet åt ett stort
rike af en upplyst regent, i en nutidsmenni-
skas ögon blir något »lustigt». Till den grad
har menniskoslägtet kommit på afvägar!
Vi vilja ej här vidare diskutera grunder-
na för vegetarierns ståndpunkt i hans för-
hållande till djuren. Detta är delvis redan
utredt i en föregående artikel i denna tid-
skrift.
Han anser allt onödigt dödande osedligt,
ett brott mot naturen, som hämnar sig i
mensklighetens olyckor.
Hans ställning i djurskyddsfrågan blir
alltså en helt annan än köttätarens.
blir i sjelfva verket mindre fråga om skydd,
än fastmer frigörelse, emansipation, och hans
sats: döda ej onödigtvis, kan öfversättas med:
ingrip aldrig onödigtvis i naturens stora hus-
hållning, Och härmed går han seklets stora
del af universum dess frihet, att den må ut-
veckla sig harmoniskt till gagn för det hela. |
En fråga, som af motståndare ofta upp-
kastas är: fordrar ej konsekvensen, att ej
heller växter dödas och förtäras; äfven de äro
ju lefvande väsen, och mord begås alltså?!
Detta, som på vår nuvarande utvecklings
ståndpunkt helt enkelt är en malplaserad so:
fism, vilja vi ötverlemna åt frågaren sjelf att
afgöra, sedan han ärligt öfvertänkt skilnaden |
mellan att skala ett äpple och flå en lefvan-
de ål; mellan att afskära ett kålhufvud och
vrida halsen af en höna; mellan att sänka
knitven i en saftig melon och dolken i det
bundna lammets hals.
Fräck och upprörande är en annan fråga.
Hvadtill äro väl djuren skapade, om ej för
vårt bord och till vår njutning? En slik för-
mätenhet är ej värd att beaktas. Hvyarje djur
allra minst är något djur till för att, sedan
det af menniskan plågats och dödats, i frosseri
förtäras.
En invändning är, att djuren skulle för-
öka sig till den grad, att de skulle komma
att hota vår existens, och att vi derför måste
döda dem.
Om »kampen för tillvaron» verkligen är
en sanning, måste man väl antaga, att en af
följderna skulle bli, att djuren ömsesidigt
hölle hvarandra i schack och ej tilläte någon
| som äro tidens brännande.
| definiera vivisektionen!?
| öfversatt, sönderskärande af det lefvande.
il
särskild ras för stark utveckling. Hvarje
djur har sin naturliga fiende. Det ser ut,
som om menniskan lugnt skulle kunna öfver-
lemna sin sjelftagna polismyndighet i natu-
rens hushållning åt djuren sjelfva; kanske
skulle hon på det sättet säkrast kunna skydda
sig för den förmenta faran att uppätas.
Ty det är just denna menniskans roll af
polisrofdjur, som har bragt förvirring i hela
mekanismen. FEnär hon ensidigt utödt alla
rofdjur, måste hon ock sjelf förfölja och döda
harar, rofdjur och hjortar o. d., och enär krams-
fågeln, denne naturlige fiende till insekter-
na, i millioner nedlägges för att uppätas eller
I för att pryda våra modedockors hattar, blir
menniskan sjelf skuld i, om hon tvingas föra
| ett evigt krig emot myggor, flugor, mott,
Det |
larfver och skalbaggar; om menniskan ej
bodde så trångt och osundt i hyreskaserner,
om hon ej gjorde sin kropp till upplagsplats
för ruttnande kött med dess sjukdomsfrön
och tarmmaskar, kort sagdt, om menniskan
| ville lefva naturligt, skulle hon ej behöfva
ärende att, så vidt han kan, gifva en hel |
förföljas af dessa skaror af möss, vägglöss,
huddjur, trikiner och benickemaskar, för att
i sin tur förfölja dem. j
Endast den, som afgjordt ställer sig
emot hvarje onödigt dödande af djuren, är
befogad att äfven i vivisektionsfrågan höja
sin röst för de plågade djurens frigörelse från
det rysliga offer, de tvingas göra vetenska-
gens moloch.
IE
Vi hafva härmed berört en af de frågor,
Behöfva vi väl
Det är, ordagrant
Upprepade gånger har man sökt jemföra ki-
rurgien med vivisektionen, äfven den förra
skär ju i lefvande kroppar! Skilnaden är
lar. Det är oärligheten, hvilken här, såsom
alltid är fallet, söker segra med falska vapen,
| dupera med en haltande analogi.
är väl först och främst sitt eget ändamål, och |
Eller kan man väl jemföra kirurgens en-
staka, tvingande operationer med vivisektorns
upprepade stympningar af djurkroppen, ex-
periment, som så träffande blifvit liknade
vid en musikelevs gång på gång återtagna
skalor och öfningar.
Eller kan man jemföra kirurgens snabba
snitt, hvars hastighet just är hans stolthet,
med vivisektorns sätt att gå till väga, då han
följer en lag, som säger: skär långsamt, iakt-
tag noga hvarje lifsyttring, hvarje smärta,
som djuret röjer under knifven och sågen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
