Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 19
Til
Camilla Collett. ”
»Et stykke Norge» står du for mit blik.
Vor saga ny din livs-sum slutter inde,
Du leved med vor wvär-strids romantik,
og nuets tanker lige ung dig finde.
Jeg ser dig i en sky af minder höie.
På Eidsvolds guld-grund tegner sig dit billed,
en skjoldmö rank, med Valhal for sit öie,
af kampens gud blandt slegtens jetter stillet!
Löd ei din krigs-sang vild som Henriks lur,
den magted dog at ryste op af dvalen,
at bryde op vor kvindes fange-bur —
et friheds-skrig, den brused over valen! —
Det unge Norge rekker dig sin krans.
I pagt med dig, din bror og Eidsvolds minder,
vor fortids dröm, vor fremtids håb vi finder
din et symbolsk os maler landets glans.
Såmangen vandrings-mand i fremtids år,
valfarte skal til Eidsvolds ringe villa,
og mens han hilser på vor friheds gård,
han rört vil mindes: Henrik og Camilla.
2) Ved en skandinavisk julefest i Rom, hvor fru C. var en
af hieders-gasterne.
ofkin Paulson.
Hem.
Skiss af Amanda Kerfstedt.
’ängen påstod, att Hjalmar Löfvén var
> en ovanlig man, oaktadt han hade den
blygsamma uppgiften att vara föreståndare
för en kurs i bokhålleri. Han hade åtmin-
stone en ovanlig egenskap, isynnerhet ovan-
lig när man tar i betraktande hans spänstiga,
kraftiga fysik, hans muntra lynne och hans
strängt arbetsamma lif, han kunde djupt och
uthållande sörja sin döda unga hustru. Han
sträfvade lika ihärdigt, han skämtade lika
friskt med sina elever, de manliga så väl
som de kvinliga, med ett ord han gjorde in-
gen den ringaste sorguppvisning, men för sin
ende förtrogne bekände han, att tomheten
dödade honom, att saknaden förstörde honom,
och att lifvet, ja — rent af hela lifvet, blek-
nat för honom. >»Ser dus, brukade han säga,
»jag skötte min lilla hustru alldeles ensam,
och de der omsorgerna — åh, du vet inte,
hur de inverka på en menniska, Och så
var hon alltid så mild, hon stod på min sida
i allting. Du vet, att jag är en bit af en
buffel, men det var hon som alltid ställde
till rätta, som alltid jemnade ut, utan att nå-
gonsin ge någon rätt emot mig. När arbe-
tet är slut, måste jag ut, långt bortom sta-
den i ensamheten; utan dessa promenader i
naturens lugn och tystnad skulle jag inte
kunna uthärda med dagens bestyr.»
Det var på en sådan afton, han råkade
stanna framför en stuga vid gatan. Öfver
det låga planket såg han, huru några barn
lekte på den lilla instängda gården i första-
den. Hade han haft en målares öga, skulle
det pittoreska i det förfallna rucklet, dess
sneda väggar, dess rangliga trappa, dess hän-
gande luckor, dörren på en hake, fönstret
med trasor i hafva tilltalat honom, men han
hade inte en målares öga. Van, som han
var, vid de snörräta sifferkolumnerna, plågade
honom i stället all denna oreda. Men hvad
han hade syn för, det var den djupa smut-
sen, det synbara eländet, den förpestade luf-
ten, rännstenen, som då och då från någon
högre belägen plats ifylldes den bolmande
tjocka smörja, som i tunga vågor vältrade
förbi det lilla rucklets gårdsplats, lumphan-
deln med sina förlag på ena sidan, krogen på
den andra. Hvad som gjorde intryck på ho-
nom, det var de två barnen, hvilka lekte der-
inne med ett par korkar, en buteljhals och
ett stycke af en hästsko, skatter, hvarmed
granskapet till höger och granskapet till ven-
ster hade försett dem, utsvultna, halfkylda,
blåfrusna ungar med hängande hår, osnutna
näsor och smuts från hjessan till fotabjället.
Han sköt upp porten och gick in.
sÄr er mamma hemma?» »Ja vars» sÄn
er pappa då? »Nej då, vi har ingen pappa,
inte.> »Hvar bor ni då?» »Det är der inne
på nedra bottnen, dörrn står för resten oppe.>
Och så lyfte den lille bytingen upp benet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
