- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
21

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 21

Innan afton låg Pamela, badad och rent
klädd, i en liten säng med spetslakan och
rödt täcke. Han skulle sköta henne sjelf,
hon låg i hans eget rum, och den gamla tro-
tjenarinnan var glad, alt han fått något som
kunde förströ honom. ;

Och förströelse blef det natt och dag.
Många timmar satt han i gungstolen med
barnet i knä, väl inbäddadt i den mjuka fi-
ten, när hostan blef för svår om nätterna.
Han gick sällan ut om aftnarne — ty det
var då, han hade bäst tid att berätta sagor.
För »kursen» blef Pamelas ankomst eu stor
händelse. Alla skulle de in till hennes soffa,
den ena hade blommor, den andra hade druf-
vor, den tredje hade leksaker, den fjerde

hade sin lilla syster och hennes docka med |!

sig, och alltjemt tänkte Hjalmar Löfvén på
detta sjuka barn, som öfverhopades med gåf-
vor och vänlighetsbevis. Hon blomstrade upp
ett par månader. Han bar henne ut i läro-
salen, der satt hon i en liten stol framför
kaminen och betraktade glöden. Hon var
icke mycket förvånad öfver någonting, visade
icke. mycken tacksamhet, men hon fann sig
lydigt och stilla i allt, hvad man gjorde med
henne. Men efter ett par månader blef hon
mera matt, hon kunde ej längre sitta uppe,
utan låg på sin rullsoffa, stilla, utan att röra
alla de vackra saker som hopades omkring
henne.

»Pamela», sade han till henne en kväll,
då de åter sutto på tu man hand, »vill du
inte försöka att leka litet, jag skall sätta
upp kuddarne bakom ryggen på dig?» Han
lät göken gala, han plockade hönsgården ur
asken, han svängde på fågeln, som gungade
i buren, hon såg på det med det der trötta
uttrycket i sina ögon, som gjorde honom så
ondt. »Hvad skall jag göra för att få dig
glad», sade han, »är det något du vill ha, så
säg bara till» I detsamma kom jungfrun
med emser-buteljen. Han gaf henne några
klunkar, men innan han satte i korken igen,
hittade han på att lägga den på bordet och
knäppa den öfver till henne. Verkan af
denna lek nästan skrämde honom: Pamela
brast i skratt. . >

Han lutade sig öfver henne. »Är det
korken, du vill ha», sade han och smekte
henne, »hvarför har du inte sagt det, du
får allt hvad du vill!»

Men lika hastigt som skrattet kommit,
lika hastigt kom gråten, våldsamt, för första
gängen, sedan han fått henne. Hon slog ar-

marne om hans hals. »Hem>», snyftade hon
— »jag vill hem, bara, bara hem.»

Hans eget trofasta sinne förstod detta
trofasta, lilla hjerta. Hon fick komma hem,
hon fick dö i samma luft, som hon lefvat.

Brev frå Norge.

Hösten 1886.

brev fra Finland er jeg blevet spurgt,
> om der i Norge er reaktion at meerke i
henseende til kvindesagen; i Sverige, det
havde man til sin forbauselse hört, skulde
reaktionen veere begyndt. Forbausende er dette
unegtelig og lidet troligt. Sverige er ganske
vist kommet längere end vi; arbeidet er tid-
ligere begyndt der, og der er flere dygtige
kvinder, som kan före frem sin sag end i
vort land. Men staar der da ikke ogsaa i
Sverige endnu et helt folk af kvinder, sora
lovene ikke behandler med retfeerdighed, og
findes ikke ogsaa der en hel skare af kvin-
der, som lever i nöd og i skjendsel. Og san
skulde tiden for en reaktion v&ere kommet!

I Norge maa der vist gaa hundreder af
aar, förend der kan blifve tale om reaktion.
For reaktion kan det da ikke kaldes, om en-
kelte mend af dem, der hörer til vilddyre-
nes art, men har baaret en slags menneske-
lig forkleedning af »moderne idéer», vender
sig hvasende mod os, saasnart de ser, at vi
mener det alvorligt med vore fordringer. El-
ler om endel kvinder af dem, som i al let-
ferdighed blev med, da sagen fik et skjer
af mode over sig, falder fra, saasnart der
kreves det allermindste offer af dem. Eller
af nogle sesthetisörer af begge kjön, der al-
drig har forstaaet, hvad det gjaldt, vender
sig kjölige bort, naar de meerker, at der iv-
res for sager, der ikke alene vil hjälpe de
begavede, de interessante undtagelser, men
de alleralmindeligste kvinder frem til ret og
större veerdighed.

Nei, herhjemme plages vi ikke af, at vi
er kommet for vidt, vi har al begyndelsens
möie. Der ligger svere landstrekninger,
hvor plogen endnu ikke har skaaret en fure,
og arbeiderne er saa altfor faa. Reaktion er
her ikke, men det kan nok veere, at en og
anden af os i gleeden over det indvundne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free