Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
61
eningen hos henne af begåfning och äkta
qvinlighet framkallade en ridderlig beundran,
förenad med en kärlek, som icke var erotisk,
så fäster han vid sidan deraf flerfaldiga gån-
ger hennes uppmärksamhet på att icke ge-
nom öfverskattande af barnens intellektuella
egenskaper eller genom en öfverdrifven öm-
het hämma dem i deras utveckling som
sjelfständiga och dugliga arbetsmenniskor.
Intet - offer var fru Jerichau för stort,
när det gälde deras väl, som hon burit un-
der sitt hjerta. Men hennes oroliga, sangui-
niska natur och oregelbundna umgänge med
de sina gjorde, att hon ej så, som hon velat
och bort, kunde leda och öfvervaka deras
uppfostran. Dock skola dessa brister ej för-
dunkla den skära dager, som hvilar öfver
minnet af fru Jerichau som moder.
Fru Jerichaus starkt utpreglade moders-
natur dref henne att känna förpligtelser mot
och med intresse omfatta äfven andra mödrar
och deras barn. En tilltalande yttring af
denna drift är den skrifvelse hon låter följa
med några taflor, dem hon i dec. 1857
skänker till en i Köpenhamn anordnad ba-
sar för välgörande ändamål. Det var fråga
om att insamla medel till understöd ät en
stiftelse för minderåriga barn efter föräldrar,
hvilka dött i kolera eller annan epidemi.
Naturligtvis ansåg fru Jerichau ändamålet be-
hjertansvärdt, men då koleran den gången
inte gripit mycket omkring sig i Köpenhamn,
och rika gåfvor redan influtit till de genom
densamma nödstälda, rigtar fru Jerichau i
stället allmänhetens uppmärksamhet på en
af alla hufvudstäders sorgligaste skuggsidor,
den försummade värden och uppfostran af
föräldralösa barn, födda utom äktenskapet,
och yrkar på, att de insamlade medlen måtte
användas till upprättande af ett hem för
dessa. Denna skrifvelse utgör en af den
varmaste medkänsla och lågande indignation
uppburen framställning af samhällets och den
enskildes pligter mot dessa oskyldiga varel-
ser, som ända från födseln prisgifvas åtand-
ligt och lekamligt elände. På den ofta gjorda
invändningen, att dylik omsorg åt oäkta födda
barn endast skulle främja osedligheten, sva-
rar fru Jerichau med den frågan, om det
inte skulle vara större immoralitet att kasta
sitt barn i armarne på synd och nöd, än
det är att föda det emot lagen, eller om
sedligheten icke ännu mer kränkes, när dessa
föräldralösa, uppfostrade på ett syndigt sätt,
äterfalla i sina föräldras eller »vårdares» last?
Vi afsluta vår knapphändiga belysning
af fru Jerichau som moder, kanske den vack-
raste sidan af hennes natur, derför att hon
här koncentrerade alla sin själs utmärkta
egenskaper liksom i en brännpunkt, med
följande skrifvelse från Harald till fadern:
»Smyrna 10 jan. 1873. Öfverallt, hvart jag
kommer, har jag vänner, har jag ett hem.
Hvilken sällsynt lycka -— och allt detta är
mors förtjenst! Hon är så älskad och om-
tyckt, alla tala om henne, alla minnas hen-
nes korta vistande här med glädje, alla af-
undas dig en sådan hustru — ja, till och
med damerna äro utom sig af förtjusning,
när de tala om henne. Ja, hon är förvisso
en sällsynt qvinna, en sällsynt moder, en
sällsynt hustru; hennes oegennytta, hennes
kärlek och förstånd lysa igenom alla hennes
handlingar».
(Forts. och slut i nästa nr.)
R
Et Livshåb.
Novelle af Otto M. Moller.
UH” stod et Ojeblik stille på sin rastlöse
= Vandring op og ned ad Gulvet . . . Löd
det ikke som Trin uden for Dören?
Han lyttede.
Nej, der var ingen; alt var stille. Vin-
dens Susen i de bladlöse Gréne uden for
var den éneste Lyd, der hörtes, kun stun-
dom blandet med en fjern Stöj af klingende
Bjelder, når Sporvognen körte forbi nede i
Alléen.
Så fortsatte han atter sin Vandring, ef-
tertenksomt og grublende. Undertiden ka-
stede han Blikket hen på Skrivebordet, hvor
hans endnu ufuldendte Novelle lå; men det
var ham umuligt at tvinge sig til at sette
sig ned og skrive videre.
Hans Tanker var andetsteds henne.
Lidt efter gik han hen till Vinduet og
trak Gardinet til Side:
Uden for lå Snéen tiet over Haverne,;
og de nermeste Villaer’s Tage glitrede hvidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
