Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 95
En utaf läkarne han rådfrågat, en ny,
helt ung, som redan förvärfvat sig ett visst
rykte genom sitt måttliga, återhållsamma lef-
nadssätt och ett par betydande vetenskapliga
arbeten — för resten var han bondson och
utskriken som socialist och fritänkare — hade
visst gjort honom uppmärksam på ett annat
sätt att kurera sig. Men det kunde kom-
mersrådet naturligtvis icke följa.
»Ni borde föra en förnuftig diet, herr
kommersråd», hade han sagt; -— »icke blott
om sommaren i Karlsbad — men hela året
om. Icke äta tungsmält mat och framför
allt dricka endast lätta viner.»
Ty fabrikör Richter, som hade en hel
hop affärsvänner i den stora: sjöstaden, och
som genom sin hustru — dotter till en af-
liden kammarherre — hade fått tillträde till
stadens bästa societet, lefde ett muntert, bro-
kigt lif. Middagsbjudningar, baler, en eller
annan affärsfrukost med ostron, tryffel och
champagne aflöste hvarandra oupphörligt. Kom-
mersrådet var mycket svag för delikatesser
och starka gamla viner, hade sjelf en utomor-
dentligt väl försedd vinkällare och gälde för
att vara kännare. Utan dessa bjudningar
kunde han nu en gång icke lefva. De hade
ofta nog gifvit uppslag till de bästa affärer
han gjort. Efter en god middag går sådant
alltid lätt.
»Enkel föda", sade läkaren, ,,och fram-
förallt ett regelbundet lefnadssätt".
Men kommersrådet kände sig nästan
kränkt genom denna anmodan.
»,Hvarför anstränger man sig väl att
förtjena pengar, om icke för att kunna lefva
bättre och beqvämare än andra som icke ega
dem? Nej, ni får lof att hitta på någonting
bättre, herr doktor.
Men läkaren stod vid sin mening. ,,Det
är det enda, som i längden kan hjelpa,’
sade han,
Men Karlsbad —"’
»Karlsbad kan nog vara bra — någon
gång -— när det gäller att hjelpa upp magen
efter en akut sjukdom. Men att så der, år
efter år, efter en hel vinters dietetiska ut-
sväfningar -— ja, just utsväfningar! — söka
bot der, blott för att återigen få rättighet att
ånyo förstöra sin mage — det är heltenkelt
en synd!’+ Den unge mannen hade blifvit
helt ifrig. Så tillade han i lugnare ton: ,Ja
— det är som jag säger. Om uni icke i tid
ändrar ert lefnadssätt, herr kommersråd,
så AR
Han gjorde en betecknande rörelse med
handen.
Dervid blef det. Kommersrådet Rich-
ter gick till en annan läkare, som skickade ho-
nom till Karlsbad. Men sedan den tiden
hyste kommersrådet en ännu större afsky än
förut för alla socialister och fritänkare. Hvar-
före hade han också gått till en sådan lä-
kare? En menniska, som icke fruktar hvarken
Vär Herre eller kungen kan icke heller vara
samvetsgrann i sitt kall — det var ju klart.
Men nu var det slut. Sista sommarens
vistelse i Karlsbad hade icke just hjelpt upp
hans krafter. Hela vintern igenom hade han
varit krasslig, och fram på våren hade starka
sinnesrörelser kommit till. Stora konkurser
i affärsverlden, strejk bland fabriksarbetarne
— det hade allt bidragit till att påskynda
slutet, och för två dagar sedan hade läkaren
konstaterat, att allt hopp var ute.
Det var i juni månad, samma tid, då
han annars hade brukat anträda resan till
Karlsbad. På gator och torg låg sommar-
solen varm öfver den qvalmiga luften, och
inne i det stora huset vid stranden gästade
döden.
Hans ende son -— som studerade me-
dicin — hade kommit aftonen förut. Modren
hade telegraferat efter honom, och han hade
afbrutit sin ferieresa bland Norges fjäll för
att ila till faderns dödsbädd. Det var en be-
gåfvad gosse —- Leon Richter — vacker och
ståtlig, moderns stolthet. Men man påstod,
att han vid universitet blifvit smittad af
de nya idéerna, att han lutade åt fritänkeriet.
Men ingen var riktigt säker på den saken.
Det hade också varit nästan för galet. Det
Richterska huset var kändt i hela staden för
sin strängt kyrkliga anda.
Uppför den breda marmortrappan i Rich-
terska huset steg presten, åtföljd af klockaren,
som bar ett skrin. Den döende skulle
få Herrans nattvard.
Tunga tankar korsade hvarandra i pastor
Wiks hjerna, medan han långsamt —- han
hade ett sätt att draga sina ben, som gaf åt
hans gång någonting tungt och värdigt —
steg uppför. Huru ofta hade han icke gått
samma väg som kommersrådet Richters gäst.
De båda männen hade varit skolkamrater,
och dessutom besökte pastor Wik gerna ett
hus, der en anda af så uppriktig kyrklighet
herskade. Isynnerhet var detta fallet efter
kommersrådets giftermål. Ty kommers-
rådinnan var nästan lika religiös som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
