Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Äklenskapsfrågan.
detta har familjernas och derigenom de en-
skildes lycka till sin norm, sitt regulativ,
sin enande synpunkt.
Och för sjelfva äktenskapet fordra de
— som oeftergifligt — dess högsta reala
och ideala vilkor: personligt ömsesidig kärlek.
De äro således, i hela denna fråga, in-
dividualister och radikala progressister.
Deras motståndare inom literaturen,
könsdriftens målsmän, äro i frågan sociali-
ster och mer eller mindre reaktionära.
De äro socialister i den meningen, att
de tänka sig möjligt ett tillstånd af allmän
lycka utan förverkligandet af det mest per-
sonliga krafvet på lycka, d. v. s. äktenska-
pet eller den individuella kärleken. Och
de äro tydligen reaktionära i det hänseen-
det, att de uppgifva en redan ganska all-
mänt förefintlig fordran på sedlig utveck-
ling samt istället nöja sig med vissa sedliga
krat från ett tidigare, ”ofullständigare ut-
vecklingsskede.
Striden hotar för närvarande att arta sig
i det närmaste oförsonligt, eller som ett för-
sök till utrotningskrig. "Det kommer deraf,
att partiledarne å hvardera sidan frånkänt
motsatta sidans åsigter all sanningsgrund.
Så till vida hafva de från båda hållen haft
orätt och hafva i denna stund — sedan de
småningom mer och mer tillspetsat alla sina
påståenden — ytterligt oritt.
Men i sina positive utgångspunkter
hafva de helt enkelt haft rätt: lika visst so-
cialister som individualister, lika visst till-
bakagångsmän som progressister. Menni-
skans lycka som könsvarelse utgör en vä-
sentlig del at hennes lycka, så väsentlig, att
frågans upptagande på dagordningen — ät-
ven upptagandet af den naket fysiologiska
sidan — är ett uttryck af vår tids oförnek-
liga allvar, och deremot alla välmenta qväf-
ning$- eller ihjältigningsförsök i en sak som
denna vittnesbörd om brist på allvar: de
må nu taga på sig hur högtidliga eller
oskuldsblida miner som helst.
Dock är dermed icke allt uppgjordt.
Frågans sjelfva ekonomi är ännu icke ens
vidrörd. Så väl ett som annat må tiller-
kännas plats vid våra meningsskiften: Men
icke gäller hvarje sak alldeles lika mycket
som hvarje annan sak och bör då ej heller
kräfva samma utrymme.
För att gifva det stora ämnets båda
sidor tillbörlig rättvisa, måste man nalkas
det sådant dit är, icke sådant det abstrakt
kan tänkas. Celibat t. ex. är ej och kom-
mer aldrig att vara något i och för sig
önskvärdt. — Celibat tillsvidare kan dock,
under vissa historiska omständigheter och
för framtida äktenskaps skull, vara något
högst önskvärdt.
Här äro, kort sagdt, för många fakto-
rer att taga med i räkningen, för att någon
menniska strax skulle med ett ja eller nej
kunna afgöra det hela. Derför måste jag
utbedja mig hos läsaren eller läsarinnan en
smula tålamod.
Novellen »Pyrrhussegrar»
och åskädligt ett exempel på
danden och en ny anledning att behjerta
dem. Men åtskilligt mera är att säga derom
än detta särskilda exempel gör — och skall
till en del komma att sägas i nästa uppsats.
FR.
Pensioner i Paris.
(Forts. fra forrige Nummer.)
gifver kort
celibatets li-
Denne Spisesal har et Betrek, som en-
gang har veret malet, men man skal have
ondt for at sige i hvilken Farve. Det danner
nu en Grund, hvorpaa (Tiden og Smuds har
tegnel de bizarreste Figurer. Den er forsynet
med en Buffet, med endel uklare Karafler,
to å tre runde Messingbakker og forskjellige
Stabler blaa og hvide Porcelainstallerkner, fa-
brikerede i Tournai. I et Hjörne er placeret
en Kasse med numererede Skuffer, hvori op-
bevares de mere eller mindre plettede Servi-
etter til enhver Pensionair. - Man finder i
denne Sal disse Mobler, som forvises overalt
og dog ere uudryddelige — Stentryk i sorlsmud-”
skede, forgyldte Rammer, der betage En Appe-
tilen. Et langt Bord, beslaaet med Voxdug,
saa grundig tilfedtet, at Spisegjesterne pleiede
at skrive sine Navne med Fingeren for at
meerke Pladsene. Kort, her Hhersker den
poesilase Misére, — ikke Faltigdommens, Mange-
lens Misére, men Egennyttens, Fordervelsens,
en beregnet, luvslidt, sengstelig, "malproper
Misere.
Denne Sal er i sin fulde Glands tidligt
om Morgenen, naar Mad. Vauquets Kat har
snoget sig ind, hopper op paa Buffetten og
slikker Floden af endel al de mange smaa
Melkeboller, der er bestamte för Pensionairerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
