Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framål.
187
Sov stille, godt,
höjt er Himlens Slot;
Drommen lofter dig derind,
Hver en Stjerne, den er din —
Sov stille, godt!
Alvilde Prydx.
ss
Om osedlighet i litteraturen.
Med anledning af Arne Garborgs ,, Mannfolk.”
Af
Nils Erdmann.
Me, ångt i fjerran skymta vi den estetiska
6 (2 | guldålder, då konsten hade till mål
= att endast framställa det sköna. Få-
fängt vill man intvinga den i vissa bestämda
drägter; fåfängt söker man omgärda den med
regler och doktriner.
städes, bryter man nu mot dogmerna, och
det händer, att man undfägnas med så kät-
terska läror, som att konsten skall vara nyt-
tig, och att det sköna är det fula.
Vare huru som helst, faktum står lik-
väl qvar, konsten gör revolution, och den är
mycket sällan skön. Deremot har den in-
trängt i den förhanden varande verkligheten,
framdragit, hvad den sett, men underlåtit att
adla det. TLTifvet, ingenting annat, vill den
afbilda för samtiden, och blott att det är
sant, må det gerna verka frånstötande.
Förr var man nästan uteslutande för
ädel och för öfvermensklig. Nu är man
tvertom, ty man skildrar helst lågheter, fula
och - dåliga handlingar, oädla karaktärer, äk-
tenskapebrott, småsinne, uselhet och elände.
Detta den s. k. skönlitteraturens utträdande
i lifvet rycker den äfven in i de frågor, som
uppröra det. Samtidigt som författarne taga
verkligheten till modell, måste de ock för-
djupa sig i de intressen, som styra dem.
Här, likasom annor-
Ofta skiftande meningar, en kamp på alla
områden, framsteg eller återgång, reform och
opposition — allt detta ger sin stämpel åt
den mensklighet, de porträttera, och skall
bilden vara korrekt, vara verklig och lef-
vande, afspeglar den oundvikligt hvarje skift-
ning i kampen.
Härigenom har man erhållit en hel ny
problemlitteratur. Ingenstädes diskuterar man
så förträffligt som i dikten, och romanen är
nu mera både en stridsskrift och en verklig-
hetsskildring,
En af de exponenter, detta betraktelse-
sätt skapat, blir då den mycket omskrikna
naturalistiska litteraturen. Den säger sig
skildra lifvet, och den gör det ganska om-
sorgsfullt, men. då själen kanske var hufvud-
saken i de gammalmodiga romanerna, blir
kroppen nästan den enda, som för komman-
dot i de nya: Det är de fysiska drifterna,
I : . -
hvilka beherska deras menniskor, och häraf
kommer en utmålning af det djuriska och
instinktiva, som går in på sådana saker,
hvilka förr lemnades orörda.
Måste sanningen skildras, den brutala
och nakna verkligheten, blir det äfven natur-
ligt, att man icke får vara ömtålig, och väl-
jer man sina ämnen bland det råa och det
smutsiga, är det ju ganska klart, att sjelfva
dikten ej blir vacker. Men att uteslutande
sysselsätta sig med lasten och det obscena
blir i längden något tröttande, om skildrin-
gen ej är medel. Ty att afbilda det obscena
för dess egen skull, som mål, utdömer sig
sjelf och gör romanen osedlig. Derför kom-
mer man fram med en tendens till förkla-
ringsgrund. Man säger; att man vill under-
söka sina medmenniskors lyten, och man ur-
säktar sig dermed, att man sålunda skall för-
bättra dem.
Och åter sticka de upp, dessa problem,
dessa frågor, äktenskapet, qvinnofrågan, man-
nens och qvinnans sedliga renhet, allt, som
man diskuterar, debatterar och strider om.
Och härmed är man rentvagen, åtminstone i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
