Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Några tankar om vår kvinnouppfostran.
skolor, hvilka så- mycket som möjligt liknade
gosskolorna. Man ville häfda könens likstäl-
lighet och deras lika stora rätt till undervis-
ning utan att först grundligt och allvarligt
undersöka, om dessa skolor voro af verkligt
gagn för menniskors barn,
Orsaken till detta, liksom dertill, att sko-
lan för flertalet barn är af så ringa betydelse
för viljeriktningen och karaktärsbildningen,
beror på en fäderneärfd vördnad för läsning,
en vördnad, som ej sällan ter sig rent af som
öfvertro på det skrifna och tryckta ordets
makt. Under århundraden har det ju blott
varit svärdet och »bokliga konster», som för-
mådde bana vägen till anseende och ära.
Under fredstider kunde man blott öfver stap-
lar af böcker och folianter klifva från ett
»lägre stånd» upp i ett »högre» Hvad man
lärt sig i det praktiska lifvet, hvad man vun-
nit af Nlifserfarenhet,
man förvärfvat, karaktärens sunda utveckling,
viljans ädla riktning, vägde ingenting emot
en studentmössa och akademiska betyg. Ty
med en öfverdrifven upphöjelse och förgud-
ning af bokliga kunskaper måste ju nödvän-
digt följa ett mer eller mindre doldt förakt
för kroppsarbetet och dermed äfven för dess
idkare.
Hittills - hade den >»bokliga vägen» en-
dast varit tillgänglig för mankönet; nu ru-
sade äfven kvinnorna in på denna ensidiga
bildningsväg, lika, om ej mera skadlig för
hela menniskan, än den förra. - Kroppsarbe-
tet har åtminstone den förtjensten att vara
något verkligt, hvars resultat man kan se
och ta på, då deremot den ensidiga kunskaps-
skolan kommer oss att offra våra barns kropps-
liga och andliga helsa åt ett nästan nödtyun-
get skenväsende.
På samma gång, man underlät att fråga
lifvet sjelft (i stället för att blott lita på pe-
dagogiska skrifter) om den undervisning, som
meddelades i gosskolorna öfverhufvud taget
var njutbar och lämplig för barnanaturen,
glömde man äfven att undanrödja en fördom,
som låg till grund för den gamla kvinno-
bildningen. Denna fördom, som ännu hän-
ger i de fleste af oss, män som kvinnor, är
den föreställningen, att kvinnan är en varelse
med en så utomordentlig kort ungdomstid,
att man måste skynda sig så mycket som
möjligt för att få henne färdig att föras ut
i lifvet.
Att föras ut i lifvet! Detta är det öf-
verenskomna talesättet, som maskerar den
den yrkesskicklighet, |!
gamla föreställningen, att den fint uppfostrade
flickan är en vara, som måste exponeras för
att bli gift. Vi lita ännu ej så mycket på
kvinnans förmåga att bryta sig en sjelfstän-
dig bana, att vi våga »stå risken», att först
och främst gifva de unga flickorna tid att
utveckla sig till mogna menniskor, innan de
blifva makar och mödrar. Vi hysa i tysthet
den fruktan, att fickorna skola bli för gamla
till att »göra ett godt pärtis, ty ännu hafva
vi ej kommit bort från den föreställningen,
att flickan blir försörjd, när hon ingår äk-
tenskap, fastän lifvet och vår dagliga erfa-
renhet lära oss, hur falsk denna föreställning
är.
Det är nödvändigt att vi inse och er-
känna tillvaron af en sådan föreställning om
»kvinnans korta vår, ty på denna åsigt
grundar sig en stor del af vår moderna
kvinnouppfostran, som blifvit så skef just
emedan man trott sig kunna sätta nya klutar
på gammalt kläde; trott sig kunna gripa ef-
ter nya fördelar utan att afstå från gamla
fördomar.
Under vår sträfvan efter könens likstäl-
lighet inom skolunderyvisningen har man fast-
hållit ”åsigten om flickans korta vår, och
långt ifrån att ha blifvit likstäld med skol-
gossen, måste skolflickan tillryggalägga kun-
skapsvägen på långt mindre tid än han; hon
måste i de flesta fall hafva sin undervisning
afslutad vid 15 ä 16 års ålder. Hon är
dam, när han befinner sig i början af slyn-
gelåren; vid 23 år är han knappt mer än
»gossen», vid 25 »yngling», vid 30 »en ung
man.»
De höra ännu ej till de förflutna ti-
derna dessa, till en onaturligt kort barndoms-
tid, en ännu kortare ungdom och en lång
ålderdom dömda kvinnor. Vi lefva ju midt
ibland dem, och hvarje år blir denna trupp
rekryterad af nya skaror med — fin upp-
fostran.» Kan man väl tänka sig en bedröf-
ligare företeelse, än en 28-årig flicka, som
på fullt allvar talar om den tid, då hon var
ung, emedan hon verkligen känner sig ut-
sliten af ett ensidigt själsarbete, oftast utan
egentligt lifsinnehåll? Eller gifves det ett
sorgligare. prof på en förvänd lifsåskådning,
än dessa många flickor, hvilka i det aldra
längsta dröja att erkänna sig hafva uppnått
en ålder af tjugofem år, och som sedan un-
der minst ett decennium blifva stående vid
denna siffra? Man ler åt detta, och dock är
sjelfva denna löjlighet en stark, fast omed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
