Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
209
gar egarinnan till någon högre rang, eller
berättigar henne till berömmelse framför den,
som med flit och samvetsgrannhet företrädes-
vis odlar de anlag för praktiska arbeten, som
blifvit henne gifna: Flickan må tidigt lära,
att det ej är arten af arbete, som bestämmer
menniskans värde, utan den duglighet, med
hvilken hon förvaltar sitt pund, hennes vilje-
riktning och karakter i sedligt afseende.
Med denna åskådning rörande barnsko-
lan skulle naturligtvis examen, skolbetyg och
premier bortfalla och dermed är grunden, på
hvilken denna inrättning hvilar, undanröjd.
Det slags täflan, som knappt skyr något me-
del för att vinna beröm och utmärkelse, och
som föder och närer afund, hat, fåfänga och
skvallerlust mot kamrater, skulle då lemna
rum för ett kärleksfullt samarbete, der de
häst begåfvade hjelpte sina svagare kamrater,
och der hvarje arbete gjordes ärligt, emedan
barnen kände, att de arbetade för att gagna
sig sjelfve och ej blott för att ställa sig in
hos lärare och målsmän samt för att vinna
tomma utmärkelser.
En sådan skola är ingen utopi, omöjlig
att förverkliga; den har blifvit pröfvad under
många år och burit goda frukter. Det gamla
systemet skapar heta hufvuden och kalla hjer-
tan; det andra — det naturliga, värmer hjer-
tat och håller tankarne svala, rediga och
klara.
I samråd med hemmen skulle småskolan
tillhålla barnen att dagligen förrätta något
praktiskt arbete i skollokalen eller i hemmet.
Derigenom fölle det sig helt naturligt, att,
den nu så vanliga skolkningen med ty åtföl-
jande lögner upphörde, då flickorna af sko-
lan fingo tillåtelse att kjelpa till med hem-
sysslor på tvätt- och bakdagar eller med an-
dra för hemmen nödvändiga sysslor. Man
frukte ej för att denna frihet skulle missbrukas;
det är blott tvång, ledsnad och en deraf född
upprorslust, som komma hem och barn att
föra ett slags hemligt krig mot skolan: När
denna senare har något att bjuda, som pas-
sar för barnasinnet och barnatanken, blir s8ko-
lån dem kär, och de betrakta all skoölkning
som. en lågsinnad dumhet; man har otaliga
exempel på små flickor, som bedt lärarinnan
uppskjuta med berättandet af t. ex. fädernes-
landshistoria, emedan de nödgades under den-
na timme vara hemma.
På nämda sätt vunnes ett naturligt sam-
arbete emellan föräldrar och lärare. De förra,
som under det gamla systemet ej togo annan
notis om barnens anlag och framsteg än ge-
nom de alltid opålitliga betygen och ännu
opålitligare examina, skulle nu tvingas att
taga en direkt del i skolans verksamhet och
derigenom få intresse för dess arbete. Barn
känna aldrig lust att frivilligt berätta lexzor-
nas innehåll, men en muntlig berättelse
väcker håg att i hemmen förtälja det, som
fängslat deras tankar och sinnen.
Flickorna må aldrig dömas till att med
sysslolösa händer afhöra den muntliga under-
visningen. En befallning till att visa upp-
märksamhet väcker antingen lust till trots,
emedan barnet ju vet, att ingen kan tvinga
dess tankar till att hålla sig till ett bestämdt
ämne, eller ock leder det till hyckleri, i det
barnet påtager sig en uppmärksam ställning
och min, medan händer eller fötter äro i rö-
relse för att öfva lek eller odygd. Man kan
tryggt tillåta den lilla att hafva något enkelt
handarbete, något som ej fångar hennes eller
kamraternas sinne genom något utmärkande
färgspel, genom sin nyhet eller ovanlighet.
Förstår lärarinnan konsten att berätta så, att
barnen »se hvad de höra», då glömmes hvarje
handarbete och barnens ögon hänga vid henne.
Kan hon ej detta, eller kommer hon att välja
något ämne, som ligger utom barnens fatt-
ningsförmåga, då sker ingenting Värre, än att
flickorna syssla stilla med sina handarbeten,
men lärarinnan får dervid det säkraste vitt-
nesbörd på, om hon har varit i stånd att
fängsla barnens uppmärksamhet eller ej. O-
tvifvelaktigt finnas. bland flickor som gbs-
sar, så anlagda naturer, att mycket få af
de föredragna eller lästa kunskapsämnena
förmå — taga deras uppmärksamhet från
handarbetet; men dessa barn skulle ej hel-
ler höra på, äfven om de tvingades att
sitta med händerna på bordet. Ofta kunna
dock en del sådana flickor under en förnuf-
tig frihet väckas till intresse för bokliga stu-
dier, men för att de skola kunna fattas af
ett sådant intresse fordras, att de ej våldsamt
ryckes från handens arbete och tvingas
att läsa för dem obegripliga och likgiltiga
saker. Man måste gifva flickan tid att vara
barn, så länge naturen det tillstädjer, om
man vill uppfostra henne till kvinna,
Under en handledning, der lek, kropps-
arbete, handarbete och husliga sysslor om-
vexlat med muntlig undervisning, läsning och
andra praktiska skolöfningar, har hvarje någor-
lunda normalt utrustad flicka vid femton års
ålder hunnit till en så pass andlig utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
