- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
302

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

Det unga Frankrike.

naturer för att förstå hvarandra, liksom om
de begagnat sig af ett språk, som vore okändt
för alla andra.»

TI.

»Une vie» kan kallas en pessimistisk bok
derför, att en olycklig kvinnas lif tecknas i
densamma, och »Bel-Ami» kan kallas en pes-
simistisk bok derför, att den är en skildring
af den frätande rötan inom det privata och
offentliga lifvet i våra dagars Paris. Men
det fins en pessimism, som är af vida större
omfång, som anknyter: sig icke blott till ett
individuelt lifsöde och icke blott till en sär-
skild tidsepok, ett särskildt samhälle, en sär-
skild kulturperiod i upplösningstillstånd, utan
till den anfrätta hjertpunkten i all tillvaro.
Detta är nutidspessimismen i egentligaste och
innersta mening, hvilken invarslats af enstaka
stora andar såsom Baudelaire och nu breder
sig i allt vidare ringar bland det samtida och
uppväxande slägtet, — en till sin orsak och
grund hemlighetsfull disposition hos menni-
skan, centrum i hennes lifsåskådning och
sensibilitet, hennes allmänna syn på tillvaron,
det mångfaldigt nyanserade men alltid när-
varande och gemensamma innehållet i alla
produkter af hennes tanke, känslo — och
sinneslif. En droppe af denna starka essens,
distillerad af saften ur en okänd trolldomsört
i utvecklingens lönliga verkstäder, är nog för
att kemiskt, in i dess innersta lif- och väsen,
förändra denna: underliga komplicerade lös-
ning som är menniskosjälen, till och ed ett
renässans-naturel som Maupassants, ett bland
de sundaste och minst ormstuckna inom den
yngre samtida diktareskolan.

Maupassants pessimism löper ut från
hans individualitet och fram genom hans
mystik; man kan tydligt bestämma den punkt,
hvari den knyter sig fast vid den förra, och
framleta mystiska element, som den upptagit
i sig. Den födes i det ögonblick, då han
plötsligt ser sig stäld inför mysteriet, stirrande
in i dess sfinxfysionomi, — ett modernt bak-
slag af hans renässanskänsla, en tungt sorg-
modig framvällning ur hans mystik in i hans
lifssyn, hvarigenom han ser menniskans orädda
hängifvenhet åt lifvet antingen stäckt af en
dum och ömklig slump eller uppslukad af
den hemska känslan af själsisolering. Mau-
passants pessimism framträder nemligen i

tvenne särskilda former: såsom fatalism och.
såsom ensamhetskänsla. :

Det fins i »Contes du jour et de la nuit>
tvenne noveller, som förträffligt karakterisera
fatalismen i Maupassants pessimism och di-
stinkt angifva dess säregna. art. Den ena
heter »La parure» En ung fru, hustru till
en embetsman, har ändtligen nått det drömda
målet att bli inviterad till en bjudning hos!
sin mans chef och lånar af en rik väninna
ett kosthart smycke för att kunna göra en
så god entröe som möjligt i den stora verl-
den. Vid hemkomsten på natten upptäcker
hon, att smycket är borta, utan att hon vet
hvar eller när hon tappat det. Alla efter–
spaningar äro fruktlösa, och det återstår ingen
annan utväg att komma ifrån saken på än.
att köpa ett nytt smycke, alldeles liknande.
det förlorade. Genom att anstränga sig: till
det yttersta lyckas mannen upplåna den högst
betydliga summa, som juveleraren betingar
sig för ett smycke som det ifrågavarande.
Hedern har det unga paret räddat, men den
är köpt för ett helt Hf af slit och släp. De:
måste båda två draga sig tillbaka från den
verld, i hvilken de dittills vistats, spänna sig
i selen som två arbetskampar, afstå från allt
utöfver det allra nödvändigaste, för att kunna;
skrapa samman så pass mycket, att de utlå-:
nade medlen kunna honoreras. Hela deras
lif blir icke annat än en enda oafbruten ar-
betsdag med grofva sysslor, och den dag, då
ändtligen sista skillingen af skulden är be–
tald, äro de båda två fullkomligt utnötta till
kropp och själ. En vacker dag möter hon
af en slump sin forna väninna, hvilken icke
känner henne igen samt uttrycker sin för-
våning öfver hennes förändrade utseende och
att hon så i förtid åldrats. Hon berättar då
hela sin miserabla lefnadshistoria, hurusom
hon tvungits offra hela sitt lif, sin ungdom
och allt, blott för att hon, väninnan, skulle:
få sitt smycke tillbaka. »Men», utropar denna,
»smycket var ju icke äkta! Det hade kostat
en ren” bagatell!»

Den andra novellen heter »Le petit».
Den handlar om en hedersman, som tidigt
mist sin hustru, hvilken han afgudat, och:
som nu icke har någonting kvar som gör
lifvet för honom värdt att lefvas mer än sitt
barn, hvilket han älskar med den ensammes
hela våldsamma ömhet. Det fins ingenting
till omkring honom mer än detta barn; all-’
ting får mening och intresse endast genom
dess förhållande till detta barn. Det är min-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free