Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
311
verkar hinderligt på personernas lyckliga, sunda
och kraftfulla utveckling
Här är icke stället att tala om, hur rik:
tig eller oriktig, hur fullständigt eller ofull-
ständigt tillfredsställande denna enfaldiga sam-
hällsgrundval bör anses eller kommer att an-
ses af tankens och handlingens vitnesgille
målsmän. Här gälde blott och bart att på-
minna om, att sådan hafva — genom sina
dikter -— nutidens alla nordiske diktare an-
gifvit den.
Derigenom hafva de —- och med dem
deras literära vänner — samtligen uppträdt
mot tron på formalismen, d. v. s. tron på
att innehåll meddelas af formerna, att for-
merna äro det primära, och derför det fram-
förallt heliga, samt deras föränderlighet något
att beklaga och att ängslas öfver.
Anhängarne af denna ofruktbara tro äro
— teoretiskt taladt — framåtsträfvarnes ge-
mensamma fiender.
Hos hvarandra deremot hafva de icke
alt söka fienden -— annat än i samma me-
ning som man säger sig vara sin egen fiende,
genom = felsteg, öfverdrifter och missgrepp.
Men det betyder ju detsamma, som att man
gerna såge dessa skefheter rättade, således
gerna önskade kunna åter varda ense med
sig sjelf.
Hur hårdt arbete det kräfver, vet hvarje
någorlunda vaken menniska.
Skarpt lär då tvifvelsutan äfven den
diskussion behöfva genomföras, som skall i
här ifrågavarande fall kunna leda till ärliga
och ömsesidiga rättelser. Tydligt nog är det
ingen af de nya riktningarna i vår vitterhet,
som icke har ganska mycket att lära ut åt
alla de andra och ganska mycket att sjelf
lära af dem.
Men det är ju icke detsamma, som att
man är hvarandras fiender, synes mig?
En visserligen hårdt tyngande sanning,
men som man icke kan slippa bära på, när
man arbetar med någonting så omfattande
som här, är denna:
Hela arbetet — nästan — bedrifves till
hjelp för kommande mansåldrar. För oss
sjelfva skall knapt en enda skymt af våra
mödors frukt hinna visa sig,
Medvetandet derom är emellertid elt så-
dant, som gör det lättare att bära äfven på
denna andra sanning:
Hvar särskild arbetare gäller, jemförd
med hela det stora, gemensamma företaget,
helt litet. Nästan alla skola de glömmas.
Det enda goda arbetslynne, som står sig, är
således det som kommer en att redan nu
glömma sig sjelf — för blotta tillfredsställel-
sen och den sunda tröttheten efter ett godt
dagsverke.
Nutidens sädelige Lighedskrav.
Indledning til en Forhandling i
Dansk Kvindesamfund 16:de Marts 1887.
ber er i denne Verden Strid og Uenig-
hed om mange Ting, ja, om de aller- ”.
fleste, og der gives maaske kun en
ER Ting, som alle Mennesker uden Und-
tagelse er fuldt enige om. Men den har der
ogsaa veeret Enighed om, saa lenge der har
veret Mennesker til, og Enigheden vil vare,
saa lenge der er Menneszer paa Jorden,
Dette ene Punkt, hvor De og jeg medes i
Enighed baade med Simon Sejlehelgen og
med Alexander den store, baade med Zulu-
kafferen og Pariseren, ja, med alle Mennesker,
hvor forskjellige fra os de end ellers kan
vcere, det er, al vi vil vare lykkelige. Hver
Tid, hvert Folk og hvert Menneske seger
ganske vist Lykken paa sin Maade og giver
den sit Navn, nogle kalder den re, andre
Rigdom, og andre Kjerlighed, andre igjen
Arbejde i Menneskehedens Tjeneste; nogle
seger den her paa Jorden, andre i en Til-
verelse efter denne; men hvad vi saa kalder
vor Streeben og vort Maal, saa er det dog
det samme for os alle: Lykke. — Nn er der
Tider, hvor "denne Streben har en ensartet
Form, hvor et helt Folk eller mange Folk,
stundom hele den civiliserede Verden, samler
alt, hvad de mener, de trenger til for at
vere Ilykkelige, i et eneste Ord. Engang
raabte alle: Gud vil det! og drog til det hel-
lige Land, en anden Gang lod Raabet: Op-
lysning, Öplysning! fra Land til Land; nu i
det sidste Aarhundrede har Lesenet hele vor
Verdensdel over veret Iriked og Lighed.
Der har vist aldrig veret noget Feltraab, som
har samlet flere om sig end dette, og der
har vist aldrig veret knyttet mere Haab til
noget.
Det samler ogsaa dem, som for kun paa
anden Haand var med i den almene Strachen
") >»Kvinden og Samfundets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
