Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Ett fråglecken,
åt hvarje stundens hugskott, åt hvarje
sinlig retelse, åt hvarje begär, för att som
enskild menniska sluta som en viljelös
slaf under sina egna lidelser och som
medborgare arbeta på en samhällsordning
— eller snarare oordning — som till sin
oundvikliga konsekvens har allas krig
mot alla? Eller består den menskliga
friheten i en frivillig tuktan af begären,
af herradöme öfver våra djuriska drifter
samt i en viljeriktning, som gladt böjer
sig in under den absolut goda vilja, hvil-
ken hvarje menniska, som ej rent förka-
stat begreppet om en skapare, erkänner
som den styrande kraften i verldsaltet?
I en fråga som denna måste man
ju blott vända sig till dem, hvilka ej rent
af förneka Guds tillvaro, ty de, som mena
tron härpå vara en »öfvervunnen stånd-
punkt2, ha afbrutit den brygga, hvilken
allena gör det möjligt att med dem komma
i förhandling om andliga ting. Jag vill der-
för här förutsätta, att jag talar till läsare,
hvilka så att säga till förmån för guds-
begreppet och den personliga friheten mena
sig böra betrakta kristendomen som ett
ok eller en boja.
För den med historiens gång något
förtrogne behöfver det ej bevisas, att det
just är på kristendomens lära om allmän
menniskorätt och personlig frihet det nyare
samhället blifvit grundlagdt; det är ur
denna jordmån en sedlig ordning vuxit
sig stark; det är för denna makt de gamla
staterna med dess slafvar och kastväsen
en efter en måste falla eller böja sig för
»humanitetens» lagar.
Och med hvilka skäl kräfver väl
kvinnan nu sin andel af den allmänna
menniskorätten, rättigheten att fullt råda
öfver sin person, sitt ärfda gods och sin
arbetsförtjenst, om ej just på grund af
kristendomens frigörande kulturarbete ge-
nom århundradenas lopp? Med hvilken
rätt kräfver hon att få alla sinå anlag och
gåfvor utvecklade, så att hon som men-
niska och medborgarinna kan med full-
ständig personlig. frihet egna sig åt det
arbete . och kall; som bäst lämpar sig
för hvarje individs särskilda egendomlig-
heter — på hvilken grund kräfver hon
allt detta, om ej på den kristna frihetens
grundval?
Utan allmän mensklig och medbor-
gerlig frihet kan ju ingen personlig frihet
finnas, och hur skulle det då vara möj-
ligt, att samma religion, som med sin fria
lifsåskådning brutit ned slafveriet, skulle
vara en fiende till personlig frihet? Så-
dant låter lika litet tänka sig, som ett
fritt samhälle med en befolkning af idel
slafvar.
Personer, som ej sjelfve stå i när-
mare förhållande till kristendomen, begå
ofta det felet att förvexla det grundlågs-
enliga i Kristi andliga verldsrike med de
missbruk och öfvergrepp, som blifvit be-
gångna af statskyrkor, af hersklystna eller
fanatiska sekter eller af enskilda namn-
kristna. Kristendomen ålägger ej sina be-
kännare annat tvång än det, som är
nödvändigt för att harmoniskt utveckla
menniskan till en fri, sedlig varelse, Der
finnes ej något område i andens eller det
materielas verld, öfver hvilket en kristen ej
får tänka fritt. Lika litet som det kan
falla en upplyst menniska in att kalla ett
folk trälbundel, af den orsak att samhäl-
let har borgerliga lagar, lika litet kan man
kalla en kristen ofri derför, att han, af
kärlek till allt, som är sant, rätt och godt,
lyder Guds vilja och låter sig upplysas af
Hans ande. Tron är ju blott en inre viss-
het om andliga ting, och denna visshet, långt
ifrån att göra menniskan slafvisk och karak-
terslös, ingifver henne mod att säga sitt
nej eller ja, sanningen till ära, om så än
»hela den tongifvande verlden» hyllade
lögnen och villfarelsen.
Kristendomen bjuder ju, att dess be-
kännare skola offra allt för det, de erkän-
na som sanning. Och för att kunna göra
detta måste man sannerligen vara en i
ordets fulla bemärkelse friboren person-
lighet. Mången föreställer sig den ur-
sprungliga kristendomen som motståndare
till konst och vetenskap samt menar, att
de kristne måste vara trälbundna under
en förstenad bokstafstro, hindrande fri
forskning och konstens utveckling; men
denna uppfattning af den ursprungliga
kristendomen visar blott, all man förvex-
lar den med statskyrkornas eller med
trångsynta sekters föreskrifter.
Den äkta vetenskapen är ett ljus,
som förer menniskan närmare Skaparen
genom att blad efter blad för henne upp-
låta skapelsens underbara bok; den kristne
nyser ingen fruktan för att der få läsa
någol, som står i strid med mennisko-
SSE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
