Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kåseri om kritiker.
Ett kåseri om kritiker.
af
Georg Nordensvan.
fn författare skrifver en bok — bra
’- eller dåligt, det hör inte hit. Exemplar
NA »för benägen anmälan» sändes om-
kring till tidningarna, och en tid efteråt blifva
recensioner synliga. Författaren är »aktad»>,
är »slofvande», är en betydande talang eller
en fribrytare, som har ingenting i literaturen
att göra. Det stycket är bra, men det är
icke bra.
Nu inträffar det i regeln, att den detalj,
som den ene granskaren ger ett högt betyg,
den får af den andre ett »underkändt> —
och tvärtom. Fröken X. förstår förträffligt
alt gilva små stämmningsmålningar, enkla bil-
der ur folklifvet, men när hon ger sig in på
tendensnovellens område, har hon ej längre
fast. grund under fötterna — heter det på
ett ställe. Och i en annan tidning: Fröken
X. är en personlighet, som verkligen har
något all säga, hon är så genomträngd af
tidens brännande spörjsmål, att hon ej kan
fatta pennan utan att med lif och kraft för-
fäkta sina idéer, och detta utgör just hennes
styrka.
Är fröken X. debutant ech samlar hon
de omdömen, som blifvit fälda om förstlings-
arbetet, så får hon — då hon ej hållit sig
på neutralt område utan sagt sitt eget ord
— å ett håll läsa ett så stukande omdöme,
så alt hon tycker det aldrig är lönt att taga
i en penna vidare, och å ett annat håll får
hon idel loford öfver de goda anlagen, den
goda viljan, den goda förmågan och alla
andra goda egenskaper; som gömma sig hos
hennes andes barn. Hvad skall hon tänka,
hvilken slutsats skall hon draga af de skilj-
aktiga omdömena? Hvad har hon att lära af
det hon läser?
Att herr A. har ex uppfattning af hen-
nes bok, herr B. en helt annan. Att den ene
krvilikerns skaplynne och rikining har nå-
got närslägtadt med hennes egen, medan
den andre vill, all man skall skrifva om helt
audra ämnen och på ett helt annat sält. Det
är ju helt individuella uppfattningar, som ut
tala sig i recensionerna.
Derför är det lätt att kritieera. En
hvar med hufvud utrustad kan säga sömn me-
ning, om det han ser eller läser, och kritiken
ger då elt bidrag till hans karaktäristik, an-
tingen den trängt in i det granskade arbetets
själ eller icke.
Men derför är det också svårt att kriti-
sera. Ty i många fall har allmänheten rätt
att gifva en god dag i herr A:s eller B:s
personliga tycke om en bok. Och det är ej
heller alt säga detta, som är kritikerns upp-
gifl.
Den literatur, som eger verklig betydelse
är, som vi veta, alltid före sin tid. Allmän-
heten är sällan rätt benägen alt följa med
på de nybrutna vägarna. Då är det krilti-
kerns uppgift — ej att utdela betyg åt för-
fattarne, fastän litet hvar under det dagliga,
slappande arbetet med att anmäla böcker
gud nå’s glömmer sig ibland och mot bättre
vetande utdelar betyg — utan att vara en
mellanhand mellan boken och läsaren, påvisa
den riktning, författaren tillhör, hans ställ-
ning till sina förgångare, de grundtankar, han
har gemensamt med dem och med sina kam-
rater.
Hvad vill han? Hvarför uppträder han
så som han gör och ej annorlunda? Hvad
är det egentligen, han har att säga, hvad är
det, han drar svärdet emot, hvad är det, som
kännetecknar honom till skilnad från de
andra?
Det blir ej längre, hvad vi pläga kalla
kritik, det blir en literär eller social studie,
granskaren lemmar, en studie öfver sin sam-
lid och dess menniskor. Han ställer sig
hvarken som den välvillige eller den stränge
domaren öfver författaren, han står vid den-
nes sida som hans kamrat, på en vida mer
anspråkslös men också mera betydelsefull
plats än domaren, Och skall han nedgöra,
så aktar han sig — om han nämligen ej är
öfversittare — att nedgöra åsigter derför, alt
de stå i strid med hans egna meningar, han
krossar ej den ene derför, att han är fri-
handlare, medan han sjelf är tullvän, eller
föraktar djupt den andre derför, att denne är
materialist eller hedning, pessimist eller nihi-
list. Det faller honom inte in att till exempel
ringakta en bok derför, att den saknar humor,
ty denna saknad är en egenskap hos boken,
men kan aldrig blifva ett fel, om ej bokens
ämne är sådant, att en humoristisk behand-
ling är nödvändig eller »nest lämplig derför.
Han påpekar karaktären hos den ene och
den anvdre, och bära deras åsigter ärlighe-
tens patentmärke, så har han ingen rält att
möta dem med hån eller dryghet. Men
bumbugen må han nedgöra, det som är slu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
