- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
333

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

333

ringar och kategoriska uttalanden kan man
glädja sig åt och nöja sig med, då man allra
först börjar grubbla: öfver missförhållandena
i lifvet och söka botemedlen derför, men del-
tager man i strid för en eller annan saks
genomgripande, då blir man varse frasens
otillräcklighet och oduglighet för lifvet.

Jag vill något granska förf:s uttalande i
olika frågor.

Den religiösa frågans lösning angifver
förf. klart och bestämdt: den ligger i kristen-
domen. Hvad Ek menar med kristendom,
det specificerar hon icke så noga, men kän-
ner sig lugn och glad vid tanken på, alt
» kristendomen. har en verldsvälsignande. mis-
sion.» - Så mycket får man vid noggrant
sammanställande af hennes uttalande på olika
ställen veta, att kristendomen är en »uppen-
barad» religion, hvilken för att begagna hen-
nes eget cital efter Spencer »shar sitt stöd i
det som är bakom verkligheten och alla andra
fenomen.» Men hur mycket anser hon vära
väsentligt för kristendomen. Är det bara kär-
lekens princip, således endast den etiska si-
dan, eller inrymmer hon i det begreppet de
tre symbola och augsburgiska bekännelsen?
Anser hon läran om bibelinspirationen och
försoningen väsentliga beståndsdelar al kristen-
domen? Man vet icke. Hur skall man
tillämpa hennes yttranden på bestående för-
hällanden? Hon. talar om den lugna utveck-
lingens stora fördelar och omstörtningens fa-
ror. Hvar går gränsen dem emellan på det
religiösa området för att hålla oss till det så
länge? Ar det omstörtning att arbeta för
kristendomsundervisningens — borttagande = ur
skolorna, och för statskyrkans afskaffande? Hur
långt skall man anse, alt menniskoslägtet
hunnit i moralisk och intellektuel utveckling?
Hur pass mycket al nya sanningar skall det
kunna upptaga? Skall man måntro våga an-
laga, att allmänheten vore mogen för ett fak-
tiskt erkännande af, att sanningen icke kan
beslutas på ett kyrkomöte, eller är månne
bibehållandet af augburgiska bekännelser nöd-
vändig för allmänhetens andliga normala mat-
smältning? Allt delta är frågor, som lifvet
uppställer, och de lösas icke bara med ett
löst förordande af kristendomens auktoritet
och ett framhållande af nödvändigheten af
mellanformer, halfsanningar och kompromisser.

När jag talar om förf:s uttalanden i den
religiösa frågan, vill jag påpeka en missupp-
fattning al Spencer, som hon gjort sig skyl-
dig till; en- missuppfattning, som har sin

grund dels i förf:s egna förut fattade åsigter
och hennes stora beundran för Spencers klara
framställning och allomfattande och skarpa
tanke; dels deri, att hon möjligen ieke läst

Spencers större arbeten t. ex. First Prin-
ciples. Hon vill nemligen låta förstå, att

Spencer skulle vara en försvarare af läran
om en uppenbarad religion. >Klart är», sä-
ger hon, »att på antagandet eller förnekandet
af ett för menniskoforskningen fördoldt och
okändt område beror möjligheten eller icke
möjligheten af all uppenbarad religion.» Detta
visar tydligen, att hon anser, det Spencers
uttalanden om religionens betydelse och hans
lära om det ovetbara, kan begagnas som stöd
för den åsigten, att menniskoslägtet erhållit
en särskild uppenbarelse. Med några citat
hemtade från Spencer sjelf vill jag ådagalägga,
hur okritiskt det är att åberopa hans yttran-
den om det ovetlbara som stöd för denna
lära. Sid. 161 i svenska öfversättningen af
Inledning till -Samhällsläran säger Spen-
cer om religionens utveckling . . . »Och om
vi vilja se hvarthän hon (utvecklingen på det
religiösa området) sträfvar, behöfva vi blott
iakttaga, huru den konkreta bestämdheten af
det medvetandets innehåll, med hvilket den
religiösa känslan står i förbindelse, alltjemt
aftagit, för alt kunna draga den slutsatsen,
att denna konkreta bestämdhet än vidare
skall aftaga, kvarlemnande ett innehåll, hvar-
för det icke gifves någon fullt motsvarande
form, men hvilket icke dess mindre är be-
ståndande och mäktigt.» Man sammanställe
detta med Spencers undersökning i första
delen. af First Principles! Han påvisar der
den innersta kärna, som religion och veten-
skap hafva gemensam, den yttersta gränsen
för vetenskap för tanken, det ovetbara, hvar-
vid menniskotanken kan »dröja, som han
så försigtigt uttalar sig. Och hvad menas
härmed? Jo, det faktum, att vi icke kunna
i termer, hämtade från vår egen erfarenhet,
formulera hela vår erfarenhet. Han påvisar,
att värt mest omfattande begrepp är kraftbe-
greppet, men bortom detta hafva vi intet.
Hvad är kraft, hvad är rörelse? Vi veta det
icke, Vi känna intet genus proximum. Så-
lunda: det inre väsentliga i religionen, detär
erkännandet och förnimmandet af det ovet-
bara, men formerna för religionerna, de må
nu kallas kristendom eller budhaism, skola
försvinna, fast de möjligen nu äro nödvän-
diga. Såsom på så många andra områden
är det halfsanningen, som herskar och som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free