Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Äktenskapsfrågan.
nan.» + Dessa uppsatser utkommo för nå-
gra år sedan och vid — såsom det före-
föll — skäligen passande tidpunkt.
Här, återigen, har jag endast ansett
önskvärdt att möjligen kunna visa de för
tillfället i inbördes krig råkade reformens
vänner, att, om de än hafva åtskilliga me-
ningsbrytningar oafgjorda sinsemellan, ja
till och med några ytterst invecklade och
svåra formfrågor — och att de så hafva,
är allt för tydligt för att kunna bestridas —,
dessa tvistemål ju visserligen böra så små-
ningom utredas, och utan allt för mycken
personlig ömtålighet eller personlig när-
gångenhet; men att vida vigtigare är i alla
fall den stora frågan, umehållstrågan, alla
reformvännernas gemensamma uppgift, kul-
turkampens sega uppgift i alla tider:
att tåligt och energiskt fortsätta dag
efter dag den långvariga, konstitutionella
striden mot sjelfva formalismen; mot
ihålighetens officiella tillbedjande; mot den
på mångahanda sätt underhållna, vidskep-
liga tron på något slags välsignelse af ett
för alla och en hvar obligatoriskt bruk af
sådana former, som för många bland sam-
hällets medlemmar bevisligen redan öfver-
lefvat sitt innehåll.
Ärliga reformvänner hafva der en bil-
lighetens kamp att dagligen utkämpa ät
begge hållen. Af förnuftet strängt ålagda
att akta och försvara en hvars rätt att
verkligen hägnas och välsignas af dessa
former, så länge de för honom hafva inne-
häll, äro de af samma förnuft lika strängt
ålagda att förakta och angripa samvets-
förtrycket, som påstår sig kunna ma-
giskt meddela välsignelser genom att göra
likformigheten till vilkor för medborgerligt
anseende eller förtroende och för den skull
vågar ikläda tjenstifrige statsborgare tvångs-
tröjor — såsom man gör med galningar —,
i stället för att fastställa äfven andra, för
dem lämpliga, laga ordningar och dermed
möjligen göra dem till de laglydigaste af
alla laglydige medborgare.
Under långt hunnen organisk utveck-
ling af vare sig en individuel eller en kon-
federativ organism är enformighet dödande,
mångformighet lifsfrimjande —- tryggar rike-
domen på laga kraftvunna uttrycksmedel
+ Sist nämda uppsats, omtryckt och något be-
arbetad i samlingen Realister och Idealister, första
häftet.
ordningen, medan åter försöket att inklämnia
det mångartade, lifsaktiga innehållet i en
form eller få former vettlöst och känslolöst
spränger ordningen. Så väl ena som andra
resultatet är alldeles naturnödvändigt.
Opinionsförtryck och förtryck genom
tvångslagar äro lika kulturfiendtliga förete-
elser, antingen de komma från så kalladt
konservativt eller så kalladt liberalt håll.
Befinnes en reformifrare vara obotlig
i sin envishet att vilja försätta sambället i
ett nytt belägringstillstånd genom att blott
utbyta gamla universalkurer mot någon ny
sådan -— i stället för att lära sig inse be-
bofvet af verklig valfrihet mellan flera, alla
relativt värdefulla, men olika ordningar; då
må detta tjurbufvud tillsist, i likhet med
öfrige samvetsförtryckare, erkännas hafva
gjort sig till fiendens, till formalis-
mens handgångsman och ej längre vara
att räkna till kulturarbetets, sedlighets- och
utvecklingssträfvandets tjenare. Hans naivt-
geniala dumhet, som kommer honom att
endast se målet, icke vägen, gör, att han
icke kan räddas åt samhällsarbetet.
Så vore t. ex. fallet med ifrarne för
»den fria kärleken», om de halsstarrigt vid-
hölle äktenskapets afskaffande och ej i stäl-
let småningom lärde sig fordra det rimliga:
flera sätt än hittills att få sin äktenskaps-
förbindelse lagligt erkänd eller lagligt upp-
häfd af samhällsmyndigheterna och flera
olika laga former än hittills för äktenskaps-
kontrakts affaltande.
Så vore likaledes fallet med ifrarne
för Svavas fordran i Björnsons En Hanske,
om de verkligen ej småningom läte bota
sig för denna vildt fanatiska uppfattning af
skaldens: afsigt: att kvinnorna borde bann-
lysa från äktenskap hela det nu lefvande
manliga slägtet (med några snart räknade
undantag) — i stället för det sedliga, na-
turliga, möjliga och förnuftiga: att hvar i
sin mån främja, stödja och uppmuntra alla
ädla, sansade, goda sträfvanden för upp-
komsten med tiden af ett friskare manligt
slägte — något som ej frambesvärjes med
ens.
Ytterligare dårskaper ha visserligen
yttrats å ömse håll, Snar bör man emel-
lertid icke vara att taga obotligheten för
afgjord hos någondera meningsflocken. Det
unga är i regeln mer bildbart, än det som
redan börjat stelna till inom trötthetens och
ålderns bojor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
