Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
>» Fru Marianne»
lycksalighet»: att »vara älskad just som hon
ville! — som qvinna, uteslutande som qvinna
— som ett viljelöst, motståndslöst ting».
Men snart blef han henne icke ens nog
i detta afseende. Hon blef honom otrogen i
sina fantasier och drömmar och kallade ho-
nom i sina tankar »inskränkt» . . . »denne
klumpige godmodige . . » etc.
Hvad hon gör och tänker under sin
ungdom och hela första tiden af sitt äkten-
skap tillräknas henne emellertid icke.
Ty hon sofver.
Och man kan förstå, huru hon kunde
sofva; i hemmet, der hon var det omhägnade,
bortskämda barnet, hos Börje, hvars karaktär
var henne likgiltig och hvars lifsförhållanden
hon från första stunden valt att gå på sidan
om, lugnt försjunkande i den dvala, hans
omhuldanude invaggade henne i.
Sådant är hennes förhållande till. Börje,
sådana, de band, hvilka knutit henne till ho-
nom vid den tidpunkt, Pål uppträder.
Vi förstå, att det är han, som ändtligen
skall väcka henne, som skall finna den hem-
lighetsfulla fjäder, vid hvars tryckning hen-
nes själsdörrar skola springa upp.
Det är förunderligt, att förf. kunnat upp-
fatta och teckna en sådan karaktär som Påls,
utan att känna mera af verklig sympati för
denna rika konstnärsnatur, hvars själ är
känslig för hvarie det minsta intryck.
Lika förunderligt är det, att den tröga,
tomma, ytliga och outvecklade Marianne för-
står honom.
Men förf. säger, att hon gör det; och
det synes så, till en tid åtminstone.
Redan vid ett af deras allra första sam-
tal känner hon sig tilltalad af sjelfva ljudet
i hans röst . . . »så är det att höra en väl-
känd melodi, utan att minnas, hvar man har
den ifrån». . . . »Hon skulle velat se upp,
visa, att hon förstått honom. Hon kände sig
glad, som om han funnit en af hennes egna
tankar och gifvit den form.>
Hvad som icke ett ögonblick fallit henne
in gent emot Börje, nämligen att utforska
hans smak och tillmötesgå hans önskningar
på halfva vägen, det föll henne från första
stunden helt naturligt gent emot Pål.
(Märk väl: det var begäret att bereda
Pål trefnad, som dref henne att intressera
sig för husliga omsorger, icke såsom några
påstått, önskan att vinna Börjes aktning.)
Pål blef hennes lärare, och hon böjde
sig villigt för hans ledning. »Deras stäm-
| honom för nära» . . .
nings- och känslolif hade mycket gemensamt»,
liksom deras tycken och vanor. De kunde
sitta i »lugn förtrolighet», plockande sönder
sina intryck och känslor för att gifva dem
ät hvarandra, eller »Pål kunde gifva sig sjelf
med en enkel naturlighet utan något af den
blaserade ironi, som han eljest omgärdade
sig med, så snart han tyckte att någon kom
Och Marianne såg allt
med Påls ögon, till och med Börje, som hon
lärde sig beundra »derför att Pål gjorde det».
Sälunda, allt hvad hon icke förr gifvit
åt någon, allraminst åt Börje, som blott för
henne var förkroppsligad erotik, det gaf hon
åt och fick igen af denne andre: en själ;
och »det behöfdes icke mer än ett lösryckt
ord, en blick för att den ene skulle förstå
den andre».
Så hade det vuxit fram, sakta och sä-
kert, steg för steg, allt detta, som knyter
tvänne menniskor — själ och själ — till
hvarandra: förtroligheten, tankeutbytet, förstå-
elsen utan ord, framläggandet af hela sitt
lif, sitt inre jag, välbefinnandet i hvarandras
närhet, känslan af Tullhet och rikedom i nuet
utan tanke eller fruktan för hvad som kom-
mer sedan; — allt detta som är kärlek.
Hela hösten hade förgått under detta
gradvisa närmande, och det är först efter jul,
som det börjar insmyga sig ett fysiskt ele-
ment i deras känslor för hvarandra: en allt
sägande och gifvande blick, en smekande
handtryckning, betydelsefull som en lång om-
famning, och slutligen kyssen på afskedsaf-
tonen.
Sådant var hennes förhållande till Påt
Hvilken var hennes make — den kom-
pletterande hälften till hennes eget jag —
Pål eller Börje?
Hvilken var hon skyldig trohet för att
vara trogen sig sjelf — Pål eller Börje?
Hvilken prostituerar henne med sitt när-
mande — Pål eller Börje?
Hvilken har rätt att vara hennes barns
far — Pål eller Börje?
Förf. och Marianne; svara oss:
» Börje ! >
Är det icke ohederligt, skriande orvätt-
vist detta? Är det icke att taga brödet ifrån
barnen? Är det icke ett blodigt offer åt äk-
tenskapsinstitutionens — sjelfva den märg-
lösa, menniskogjorda institutionens — Mo-
lock?
Om förf. med bitterhet sagt oss: så går
det till, så vilja menniskorna ha det, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
