- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
354

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

När och Fjärran.

Sverige finnas för närvarande omkring 340,000 ogifta
s. k. oförsörjda kvinnor och i Finland är det icke
stort bättre, — Statistiken har bevisat att öfver "’/,
af alla kvinnor måste förbli ogifta. Vill kvinnan
vinna den för hvarje människa dyrbara gåfvan: obe-
roende, så får hon icke tyeka att söka tillkämpa sig
flere och rikare förvärfskällor än dem, som nu stå
henne till buds. Så länge hon ännu måste söka
"dispens från sitt kön", för att kvalificera sig för
en tjänst, för hvilken hon i öfrigt har dokumenterat
sig som kompetent, så länge har hon innou mycket
att fordra af framtiden.

Mannen konkurrerar på arbetsområden, som
fordom tillhört kvinnan ensam, såsom bakning, söm-
nad 0. s. v. Vid wväfstolarna i gobelinfabriken i
Paris arbeta endast män, Kvinnan klagar icke här-
öfver; hon fordrar blott i den fria konkurrensens
namn att ega samma rätt som mannen. Hon bör
oga fritt val att få pröfva sina krafter på hvilket
verksamhetsfält som hälst, på samma gång hon bör
få löpa samma risk som mannen, att nämligen få
träda tillbaka; där hon icke förmår fylla sin plikt.

& Lå
&x

Det är framför allt på de praktiska banorna
kvinnan bör söka sig nya vägar, som kunna föra
till ekonomiskt oberoende. De lärda banorna bli allt
mer och mer öfverfylda, men på industriens vid-
sträkta fält stå många förvärfskällor öppna för kvin-
nan. Det gäller blott att med drift, företagsamhet
och mod gripa sig an. På industriens område har
kvinnan lättast att vinna likställighet i lönevilkoren,
ty köparen frågar icke efter om varan är gjord af
man eller kvinna, utan ser blott på dess duglighet.
Att det kvinliga arbetet varit sämre aflönadt än
mannens, beror tvifvelsutan till stor del derpå, att
hon i fråga om fackkunskaper icke kunnat täfla med
honom, Men derför bör hon få tillträde till liknan-
de tekniska industri- och handtverksskolor som tills
nu ensamt stått öppna för mannen. Hon bör sättas
i tillfälle att göra sig kompetent att bekläda platser.
der hon kan uppträda som sjelfständigt verksam och
dymedelst vinna högre aflöning Kvinnan har länge
nog varit endast handtlangerska på flertalet indu-
striella områden. Hon har länge nog stått utan
hopp att kunna vinna befordran på den post hon
valt. Nu piller det för henne att jemte allmän
bildning söka uppnå en yrkesskicklighet, som kan
ge henne rätt att stiga i graderna. Man invänder,
att kvinnans relativa fysiska svaghet gör det omöj-
ligt för henne att täfla med mannen. Men tänk på
tjenarinnan, som gör sitt tunga dagsverke ett helt
lif igenom. Tänk på handtlangerskorna vid fabriken
och de stora byggnadsföretagen. Deras s: k. lättare
arbete kan vara tungt nog. Och för öfrigt i vår
tid, då den råa styrkan mångdubbelt ersättes genom
de mäktiga hjelpmedlen ånga och elektricitet, äro
uppmärksamhet, påpasslighet, ordningssinne, de egen-
skaper, som hufvudsakligast tagas i anspråk vid det
industriella arbetet och dessa egenskaper besitter
kvinnan i lika hög grad som mannen.

I stället för att spilla sin tid på att skaffa sig
dyra talanger utan att som så många göra, äga
motsvarande begåfning, bör kvinnan söka vinna fack-
kunskaper för arbete i industrins tjänst. TI stället
för att utomlands studera musik, skönkonst bör hon
söka utbilda sig till specialist i en eller annan in-

dustrigren, som därute nått en högre grad af fullkom-
ning in i eget land. ,,)Om’, som föredragarinnan
träffande uttrykto sig, ,,endast de som ega värklig
begåfning egnade sig åt konststudier, så funnes det
långt färre kvinnor, som för sent lärt konsten att
pröfva hvad de duga till.

+ +
s

Finlands sjöfarts- och handelsstatistik uppvisar
en för våra förhållanden storartad import af industri-
artiklar, hvilka tillvärkade inom eget land borde
gifva en rätt betydande arbetsförtjänst, då ju för-
säljaren i många fall hade tull- och fraktkostnaner
till godo.

Föredragarinnan. uppräknade till slut en mängd
förbisedda förvärfskällor hvilka särskildt egnade sig
för kvinnan, Hon kundo skaffa sig yrkesskicklighet
som papiermaché-arbetare, som leksakstillvärkare,
urmakare, hattmakare, bokbindare, snörmakare, lito-
graf; skomakare, pianostämmare, dekorationsmälare,
mönstertecknare, ritare, gravör, färgare, kemist, trä-
gårdsmästare, 0. 8. v, Vidare föreslog fr. Hjelt in-
rättandet af konseryfabrik, träskofabrik, en strump-
stoppnings- och renoveringsfabrik i hufvudstaden,
ett sjukhem, organiseradt på samma sätt som det
8. k, hommet för sjuksköterskor i Stockholm.

Kvinnan kan nog kämpa sig fram till nya värk-
samhetsfilt; det gälde blott att frigöra sig från
fördommen att endast »issa arbeten anstå kvinnan
och iro hvad man kallar passande. Alt hederligt
och godt arbete, som leder till ekonomiskt oberoende
är passande och aktningsvärdt,

Det i många stycken synnerligen sunda och
tänkvärda föredraget belönades med fliga applåder.

Kvinna ledamot i fattigvårdsstyrelse. Denna
fråga har nu, enligt »Nya Pressen» diskuterats ar
Helsingfors. stadsfullmäktige, och öpppades diskussio-
nen al hr Elving, som förenade sig med reservan-
ten, hr Fellmans, förslag, att fullm. skulle hos gu-
vernörer. anhälla om upphäfvandet al den punkt i
stadens fattigvårdsreglemente, som utesluter kvinna
från valbarhet till fattigvärdsstyrelsen. I likhet med
reservanten ansåg tal; det icke vara skäl att hos
lagstiftaren supponera en afsigt, som denna icke ut-
tryckligen uttalat, nämligen att kvinna vore uteslu-
ten från alla offentliga uppdrag, hvilka icke enligt
speciella lagstadganden tillerkännas henne. Anser
sig guvernören kunna upphätva det ifrågavarande
stadgandet, kunde frågan derigenom möjligen utan
några omgångar vinna sin lösning. 1 motsatt fall
återstode ju i alla händelser den af utskottet före-
slagaa utvägen att vinda sig till ständerna.

Hr Langenskiöld, medlem af utskottet, framhöll,
att meningsolikheten icke gälde principen om kyin-
nans valbarhet, hvilken hyllades äfven af utskottets
majoritet, utan don väg, på hvilken densamma skulle
Åvägabringas. Dotta borde enligt utskottets åsigt
ske icke på administratiy väg utan genom den lag-
stiftande maktens bemedling. Ty för det första
nämner gällande kommunalförordning endast män
såsom valbara till kommunala uppdrag, och för det
andra var det allmän landssed på den tid, denna
lag stiftades, att kvinnor icke vorovalbara. Lagens
mening var sålunda klar, och det föreliggande för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free