- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
359

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

359

att Fru Marianne kunde — som plan —
vara äldre än Pengar.

Men det har »i naturligtvis icke tänkt
er.

Att man stundom gör sig löjlig ge-
nom ett öfvermått af vishet och allveten-
het, det hoppas jag att ni ännu länge
måtte komma att svälva i okunnighet om.
Ty den naiva sjelftillitens tid är altid
ens lyckligaste.

Kjöbenhavn 1 December 1887.

Ernst Ahlgren.

Om hufvudpersonerna i Fru Marianne.

Ett svar
af
Robinson.

förra häftet af Framåt bedömes Ernst
Ahlgrens nya äktenskapshistoria från
SBS, »några synpunkter», som onekligen
skulle komma det hittills så omtyckta ar-
betet att se konstrueradt ut — och" der-
till Za konstrueradt. +

Under antagande, att den som trott
sig nödgad se så hellre skulle mottaga sam-
ma intryck som vi andra, ja synnerligen
gerna skulle i stället glädja sig tillsam-
mans med den öfriga läsande allmänheten
åt den sunda näring för känsla, inbillnings-
kraft, samvete och förstånd, som i detta
märkliga bidrag till Sveriges realitiska
skönliteratur bjudits oss och våra efter-
kommande; under sagda antagande vågar
jag föreslå ännu en revision af hela roma-
nen från första raden till den sista.

Revisionen skall dock här icke göras
till. föremål för beskrifning; endast all-
männa grunder skola korteligen påpekas.
En tillämpande beskrifning vore tröttande.

Tyvärr fins det godt om romaner, flitigt
lästa romaner (t. ex- hela »fru Mariannes» lilla flick-
bibliotek och antagligen en del af de nyare böcker,
som hon sedermera pligade låna af (Pål), hvilka
från anmiärkarens »synpunkter» böra ses — och
dömas som misch — masch. Här ämnar jag söka
anvgifva skälen för, att ej så kan vara faliet med
ifrågavarande bok.

T

En förnyad genomläsning af boken vore
deremot ett oblandadt nöje. "Jag menar,
i fall den kan ske så, att man den gån-
gen finner berättelsen naturlig, i stället
för konstruerad; något som alldeles beror
på valet af »synpunkter».

Om det tekniskt konstnärliga detalj-
arbetet i denna dikt lär väl nemligen ej
finnas mer än en tanke.

Dubierna i förra numret af Framåt
synas ock gälla helt annat, eller dels eko-
nomien - med - öfver- och underafdelnin-
garna.

alt så ofantligt mycket af utrymmet
och särskildt så mycken omständlig själs-
analys egnas åt Pål, som likvisst sedan
kommer att bli utvisad, och dels:

att romanen heter «Fru Marianne»,
och tyckes vilja vara hennes uppfostrings-
historia, men att denna till uppfostrings:
föremål valda Marianne emellertid vid
bokens slut icke är vorden »en fint ut-
bildad qvinna»; att det, kort sagdt, är en
alltför ofullständig »uppfostran», som man
bevittnat.

Jag kan ej veta med visshet, men
hoppas tillsvidare, att den som förklarat
sig smärtsamt berörd af nämnda miss-
räkningar går in på följande satser:

En episk diktare har rättighet att vid
slutet af sin berättelse lemna hufvudper-
sonen mindre helt utvecklad, än han an-

tagligen skulle funnit vara långt mera
»önskvärdt» Ja, han har skyldighet alt

göra så, i fall alla föregåenden, alla för-
utsättningarna hittills för ifrågavarande
person, hennes arfsanlag, uppfostran, lef-
nadsställning m. m. fordra ett sådant slut
Med sjelfva boken är ju icke heller per-
sonen shit och all vidare utveckling stängd.
Men berättelsens tidsperiod är slut; och
ingenting har rättighet att der tränga sig
in; annat äro hvad förtid och denna del
af tid (berättelsens egen) kunnat föra
med sig.

Det är nu den ena satsen, som jag
har hoppats få alldeles bestämdt antagen.
Den andra lyder:

Enda användbara synpunkten för upp-
fattning af ett diktverk är sjelfve dikta-
rens; jag menar, den hvarur han konci-
pierat särskildt detta sitt verk (liksom en
tafla endast gifver alla perspektiven sedd
från den punkt, som motsvarar den, hvi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free