Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Om hufvudpersonerna i Fru Marianne,
ken målaren intagit till modellen under
arbetet). Har man hittat den – någon
annan synpunkt är ej ringaste anledning
söka efter — och visar sig derifrån Vver-
ket som ett icke helt, antingen i förhållande
lill oemotsägliga kompossitionslagar eller
i förhållande till den del verklighet, dik-
ten i fråga velat återgifva eller åskådlig-
göra; då har man för sig en misslyckad
dikt.
Men visar sig dikten derifrån åt båda
de nämda hållen såsom alldeles hel; då
är det enligt alla sannolikhetsgrunder en
lyckad dikt, man träffat på: en af väl-
gerningarna i verlden. (Hvarje sak, som
helt är, det den skall vara och icke något
annat eller tredje, är en välgerning i vår
tillvaro),
Någon svårighet att hitta rätta punk-
ten torde ofta möta. Första, kanske äfven
andra försöket utfaller merendels en smu-
la ogynsamt. TI så fall återstår att tåligt
göra ett tredje.
Möjligen kommer man aldrig dit, der
man kan tillfredsställande betrakta hela
stycket. Och kanske är det då, till sist,
verkligen styckets fel.
Men har man, tidigt eller sent, fun-
nit en synpunkt, från hvilken allting i den
ifrågavarande dikten ter sig som sjelf
vuxet, verkligt, med det öfriga samhörigt
och naturligt; då vore det väl föga rim-
ligt att längre tveka om, att det är dik-
tarens särskilda synpunkt för denna hans
egen dikt, som man lyckligen funnit.
Efter denna oundvikliga inledning vill
jag med några få ord söka angilfva, hur
de många vännerna af romanen Fru Ma-
rianne synas hafva sett berättelsen och
enkannerligen de tre hufvudfigurerna der.
Sedan återstår intet att tillägga, en-
dast inbjudningen: Var nu god och ställ
Er äfven här, en stund, för att sjelf verk-
ställa det afgörande profvet.
Vi andra hafva icke uppfattat Mari-
anne som en ovanlig flicka och icke heller
som en af nutidens väckande strömnin-
gar i något fall berörd qvinna. Vi hafva
i alla tre handlingens hufvudpersoner sett
medelmåttigt anlagda naturer, någotsånär
goda hufvuden, men som flertalet af våra
bekanta. Den enda verkliga öfverlägsen-
heten hafva vi funnit hos. Börje. Men
den består i sundheten af hans ärfda och
genom en vis och karaktärstark mors in-
flytande eggande goda egenskaper.
Icke. dess mindre hafva vi funnit för-
fattaren egna den mest noggranna, sam-
vetsömma iakttagelse åt hvarje skiftning
i dessa vanliga menniskors inre och yttre
varelse.
Marianne, dotter till den på skuld
lefvande tjenstemannen, har lyckats i det
som - ansetts vara målet för hennes upp-
fostran, att ständigt skaffa sig en burgen
man och som är så kär som möjligt. Det
har tillgått alldeles som det plägar, hvar-
ken ovanligt klandervärdt eller beröm-
värdt. Hennes erotiska känslor för fäst-
man och man äro ej mer personliga, än
"att hon begår den vanliga fegheten hos
en konventionelt tämjd qvinna, som har
tycke med sig och vet af det: att låta
andra och äfven mannen se upp till henne
som den allena gifvande, det förment äd-
läre väsendet :o. s. v. Det är — etter
vårt sätt alt läsa Mariannes historia —
icke någon sjelfständig estetisk begåfning
hos henne, och till hvilken Börje ej kan
räcka upp, utan som Pål är egnad att
utveckla och tillfredsställa. Det är en
haremsbegåfning, en somnambulism, ur
hvilken icke den förvekligade Pål skall
dramatiskt väcka henne, utan ur hvilken
Börjes ädelt sega karaktär skall så små-
ningom episkt väcka henne, derigenom,
att han — fastän mycket förä
ej hör till de äkta män, som förslafvas
af en älskad, nöjeslysten hustru, utan är
i sund- manlighet ett undantag från den
så lätt enerverade, manliga mängden. Vi
hafva zfeke uppfattat Pål som den försum-
made konstnärsnaturen, hvilken i Mari-
anne finner sitt komplement. Denna »flir-
tation» skulle uppstått med hvilken gäst
i det enformiga hemmet som helst. Men
det hindrar icke, att vi med författaren -
kunna sörja öfver den för lifvet oduglige,
känslosamme, ömtålige, mjuke Pål och att
förstå Börjes ärliga tårar öfver hans under-
gång. Mariannes och Påls lyx- eller skön-
hetsbehof äro väl begripliga; men i ett
så outveckladt eller ensidigt utveckladt
skede, utgöra de ej bärkraftiga lifsinsat-
ser för verkligheten, Denna tapetserare-
estetik har för dem sjelfva ingen fram-
tid i sig, och man längtar efter bubblans
bristande; tycker mer om den fadda lilla
NG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
