Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UI TE. Vv
4 Hvad vi behöfva.
Derför nu vid din fot en tid jag väntar
stum på mitt slut.
sofva i frid; jag går dit de
gått förut,
är årens spegel, hvari vi skåda
oss; sjelf,
Och lätt rycks vår lefnads segel till hvila
Mina fäder
Ty bräcklig
i tidens elf.
Så länge jag väntar; ej ljud skall yppa |
förvärfyal
hvad sinnet tär,
Ty det finnes ej starkare gud, än döden
Oo 3
och sömn den är.
Hvad vi behöfva
tel gilves evärdligt tunga ord, orch hytl-
( ] kas guldklang aldrig träffar ett vaket
NA öra utan att framkalla samma lifskänsla,
som då de för kanske årtusenden sedan ljödo
som ett nyfunnet uttryck för den tidens dju-
paste medvetande.
Bland dessa ord af evig ungdom finnes
ell, som första gången tonade från de väl-
taligaste läppar i Hellas:
Lyckan består i friheten och friheten
i modet.
Innebörden af dessa ord kunde för Perik-
les: ej vara alldeles den samma som för oss.
Frihet var då väsentligen den ena statens obe-
roende af den andra; modet särskildt foster-
landsförsvarares dygd.
Dock fans väl hos Aspasias älskare och
Sokrates. vän en aning om den tid, då de
stora orden skulle omsluta än djupare tan-
kar, då de skulle angilfva det oeftergifliga vil-
koret för personlighelens lika väl som för
folkets öden.
Lycka och frihet finner den enskilde lika
som slaten utan alt äga mod.
Men beror det väl på oss själlva att
äga mod? Ja, Mod beror fram för allt på
att vilja äga det.
En och annan födes med mod. Men
de flästa modiga människor halva till stor del
sill mod, Ingen egenskap växer
snabbare genom öfning. Och vore ens sam-
litet
tid medveten om, all mod är den grund, på
hvilken karaktären hvilar, kunde nästan alla
människor uppfostras till mod.
Men i stället för att lära oss på eget
ansvar vilja, välja, våga, lära vi oss att böjas
och buga, att svika drömmen om all gå vår egen
väg, att endast följa vår »dämon». Vi under-
rättas om det anspråksfulla i att vilja vara
en enhet, om det nyttiga i att vara en al de
nollor, med hvilka millionen betecknas. Vi
upplysas om, huru framgången står i omvändt
förhållande till frihetssträfvan, och huru möj-
ligheten att »göra lycka» utesluter tanken att
bli lycklig på ens eget sätt. Man visar oss
vägen till höjderna, där de många offra åt
guden Fördom, och varnar oss att tillhöra
fåtalet med oböjda knän.
Vi få noga veta, huru det gått de dum-
dristiga, hvilka hållit på sin handlingsfrihet
under partitrycket; som anselt troheten mol
sig själfva betydelsefullare än likformigheten
med de andra; som bestålt sig egna grund-
salser i stället för att låna dem hos sina be-
kanta; som följt känslorna 1 eget bröst, i
stället för dem i deras vänners; som kommit
med egna tankar och ’ej nöjt sig med al
vara telefonapparaler för » allmänna opinionen».
Dessa öfverdådiga hafva sannerligen fått
sin lön! Deras närmaste vänner hafva bekla-
gat, alt de »aldrig kunde veta, hvar de hade
dems, samt skyndat sig att lämna dem i djup
smärta öfver deras. »affall», Deras många
bekanla hafva »alltid vetal, att de varit obe-
räkneliga, karaktärslösa och opålitligas. Den
styrande kompakta majoriteten har klart be-
visal, all de »varit farliga människor, utan
grumdsatlser>, människor, dem samhället i be-
rättigadt själfförsvar horde svälla ihjäl så
fort som möjligt.
För att få detta öde har det icke all-
lid behöfts all dässa människor kommit med
en ny religion eller en omstörtande sam-
hällslära.
Det har bara behöfts, all de sökt hindra
något partiförtryck, fastslåendet al något orätl-
vist domslut, öfvandet al elt samvetstvång.
Eller att de försvarat en persons karaktär,
ehuru de ej hyllat hans åsigter, eller försva-
rat. hans: åsigler, fast de ej kunnat ansvara
för hans karaktär. Ja, stondom har det varit
alldeles nog, att i en konservativ krets ha
påstålt, alt ej hvarje radikal är en skurk, och
i en radikal, alt ej hvarje konservativ är en
idiot — för att själf bli »tvifvelaktig> med
afseende å hedern eller ock från båda hål-
len illa trodd med afseende å intelligens och på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
