Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Den ogifta kvinnans juridiska ställning.
snarast möjligt hem igen, matar henne sjelf
och sitter sedan på kanten af boet och kvitt-
rar för henne. Men hade den lilla fågeln
studerat lagen af 1734, sade den kanske till
fågelhonan: »Hör, kära du! Jag tycker ändå,
att det i längden blir tråkigt att sitta hos
dig och barnen, och jag är alldeles icke förplig-
tad dertill, ty vi äro icke vigda med hvarandra.
Det är endast, när man har stått inför presten
eller magistraten, det kan komma ifråga
att ha allvarliga pligter mot sitt eget kött
och blod. Din kärlek, din trohet, din tillgif-
venhet, det är alltihop ingenting att tala om.
Det är en galenskap, — derom är förnuftigt
folk, ordningens upprätthållare, det bestående
samhällets försvarare fullständigt eniga och
att du icke är annat än en lättfärdig liten
varelse. Om mig återigen säger man ingen-
ting illa alls. Ty ser du, jag tillhör den privi-
legierade klass, man kallar förförare, hvilka
hafva den likheten med kungar och idioter,
att de äro fria från allt ansvar med undan-
tag af några kronors årlig afgift, man kallar
alimentationsbidrag, som du erhåller till bar-
nen, med hvilka du för resten får se att
hjelpa dig så godt du kan. Adjö med dig!
Och kom ihåg en sak: beklaga dig aldrig!
Tig och lid! Det är det enda, du har att göra.
Klagar du högt din nöd, så skola alla anse
dig fräck och skamlös».
Lycklig emellertid han, den lilla fågeln!
Han har teke studerat lagen af 1734. Han
känner endast naturens lag; derför stannar han
hos sitt hjertas utkorade, och öfverlåter till
mannen, jordens herre och Guds beläte, att
löna kärlek och tillgifvenhet med hån och
falskhet.
Det är en lätt sak att finna fel och bri-
ster i det bestående samhället. Det är min-
dre. lätt att påvisa, huruledes dessa brister
på bästa sätt skola kunna afhjelpas, isyn-
nerhet när de gripa så djupt in i samhälls-
och familjelifvet som här är förhållandet.
Kanske bör det snarare vara en uppgift för
ädelsinnade skribenter än för lagstiftare att
söka bringa jemnvigt i dessa förhållanden;
att försöka drifva det derhän, att bedrägeri
mot en kvinna anses för likaså vanärande
som bedrägeri mot en man, att ett löfte, gif-
vet till den ena, måtte anses för likaså heligt
och bindande som ett löfte, gifvet till den
andre. Detta med afseende å äktenskaps-
krafvet. Hvad återigen beträffar barnafaderns
pekuniära förpligtelser mot barnamodern, så
skola visst alla frisinnade män och kvinnor
vara eniga med oss i, att desamma böra skär-
pas i en mycket betydlig grad, samt att der,
hvarest hjelp ej kan framtvingas från fadern,
(om han t. ex. har lemnat landet och man
icke vet, hvarest han uppehåller sig), må-
ste staten eller kommunen bistå den hjelplösa,
och det med helt annan kraft och ifver och i betyd-
ligt större utsträckning, än det sker nu för tiden.
Hvarje tänkande menniska måste ju rysa af
skräck, när hon den ena gången efter den
andra i rättegångs- och polissaker läser
om olyckliga kvinnor, hvilka dräpt sina
barn, emedan fadern vägrat att gifva dem
någon hjelp, och de alltså endast haft att
motse en nöd och ett armod, som nödvändigtvis
måste drifva dem till förtviflan. Och dessa
mödrar voro ofta fickor i ungdomens
vår; nitton eller tjugu år gamla. Tänk huru
förfärligt att i en sådan ålder se hela sitt
lif krossadt, hela sin framtid förderfvad; se
sig innespärrad i ett dystert fängelse, och
det alltsammans blott för en ungdomlig för-
seelses: skull, en förseelse, som mannen, den
medskyldige, kanske endast skrattar åt!
För ett par år sedan stod att läsa
i de danska tidningarna följande: »En stackars
flicka på landet vankade husvill omkring kort
före den tidpunkt hon väntade sin nedkomst,
Ändtligen fann hon en tom, förfallen koja, hvarest
hon gick in för att afvakta födslostunden. Hon
nedkom med tvillingar, men var efter ned-
komsten så försvagad, att hon ej kunde röra
sig, utan låg der hjelplös, om i timmar eller
dagar vet man ej. Då folk ändtligen upptäckte
henne, voro både hon och barnen döda. — Hvil-
ken skam för ett civiliseradt samhälle, att sådant
skall kunna hända! — 0, låtom oss kvinnor taga
denna sak om hand och icke hvila, förrän vi
hafva fått reformer genomförda på detta område.
Kvinnorna hafva allaredan i andra hänseen-
den fått uträttat så mycket till förbättring af
deras ställning i samhället. Vilja de blott
kraftigt taga fatt på denna samhällsfråga,
skola de säkert också kunna lösa den.
O, I hustrur och mödrar, som sitten i ett
lyckligt hem, älskade och aktade af en tro-
fast make. I, som med lugn och glädje
kunnen motse edert barns ankomst till verl-
den, eder tillkommer det först och främst
att sända en medlidsam tanke till dessa sam-
hällets olycksbarn, de ogifta mödrarna! Unga
moder, när du står vid den lilla vaggan, som
med sina fina, hvita lakan och kuddar är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
