Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 41
redo att emottaga den väntade älsklingen, 0;
tänk då på de späda, oskyldiga små, hvilkas
mödrar knappast hafva trasor att skyla dem
med! Och när du har genomgått födslostun-
dens smärta, och alla de dina glädja sig der-
öfver; då du hyvilar i din bädd, omgifven af
trogen och kärleksfull vård, tänk då på de
olyckliga offren, hvilka, förföljda och förhånade,
fulla af förtviflan, flykta ut på marken för
att föda sma barn på den kalla jorden.
Tänk på dem och lofva dig sjelf att verka
så vidt du förmår för att moderskapet, som
af naturen var ämnadt till en välsignelse,
icke för dessa olyckliga må blifva till en
förbannelse!
Efter regnet.
På rutan nyss hördes skuren slå,
"Som ville den allt begrafva,
Och under himmelen tung och grå
Låg fjärden som ruggig lava.
Den täta slöjan, som regnet sträckt,
Till hälften utsigtens färger täckt,
Och matta tillsamman de flutit.
Det var, som en isande andedrägt
Sin kyla kring allt hade gjutit.
Men solen kommer; sin väg den slår
(ienom molnet, som norråt hastar.
En nymf i badet naturen står;
Sin slöja hon undan kastar,
Och skakar tyngande droppar ner
Och i det speglande vattnet ser
Sin bild under svajande kransar.
Mot regnbågens färgade ljus hon ler
Under glittrande ögonfransar.
Nu har han vaknat, den store Pan.
I skogen han glädtigt ilar
Och kastar tillbaka sin raggiga man
Och blinkar mot solens pilar.
Han slår sig ner på en mossig sten
Och spelar gladt. så från qvist och gren
I qvittrande jubel det svarar,
En sång, som af regnskuren frisk och ren
Ett droppande eko bevarar.
På ängens gräs, som tegnilen lagt
I bugtande grönblå ringar,
Han skyndar ned uti yster jagt,
Och haren till språng han tvingar.
Han följer den in under hasselns snår,
Hvars gren sin dagg i hans anlet slår,
T nedfallna löfven han prasslar
Och skakar en asp, som i vägen står,
Så kronan i darrningar rasslar.
På skogsvägen barren har filtats hop
Och bäddats kring tallens rötter;
Der ljuda klangfulla glada rop
Och trippande steg af fötter.
Bak granens mossiga gråa stam
Af ljusa färger det skymtar fram
Och anleten skära och friska.
Förtegen, till hälften blott allvarsam,
Hörs furornas susning hviska.
Per Hallström.
EST
Betenkning
Over
Forslag til Lov om Kvinders kommu-
nale Valgret og Valgbarhed.
(Afgiven af det danske Folkethings Udvalg den 30:te
Januar 1888).
Ät de Rettigheder, som ogsaa Danmarks
| Kvinder vilde faae, dersom Lovforslaget
; ophoiedes til Lov, ikke ere storre, end
hvad adskillige andre civ iliserede Landes Kvin-
der allerede have opnaaet, vil ses af nedenstaa-
ende: Oplysninger, som muligvis kunde for-
gges, om Tiden tillod det.
Island behover neppe at nevnes, da
det jo hoerer til den danske Stat. Sora be-
+ >Framåt» tillsändt, af Foölketbingsmand F. Bajer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
