Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Betankning . .
og mener, at naar hun betaler sin Skat, maa
hun ogsaa have Lov til at raade med for
dens Anvendelse. — TI Kjobstederne sidder
der baade Enker og enligstillede ugifte Kvin-
der, som drive borgerlig Nering og saaledes
yde deres Skat med den samme formentlige
Ret til Selvstyre for Pengenes Anvendelse.
Vi formene ogsaa, at de kommunale Omraa-
der, serlig Fattigvesen, Skolevesen, For-
skjonnelse, Renligholdelse m. m. ligge for
Kvindens seregne Evner. Vi kunne saaledes
ikke: skjonne andet, end at Vedtagelsen af
Loven om Kvindens kommmunale Selvstyre vil
faa en heldig mdflydelse paa og blive til
Fordel for Samfundet, samt til Tilfredsstillelse
for hende selv, idet hun faar en videre An-
vendelse af de Evner og Krefter, som hun
utvivlsomt sidder inde med. Ifolge de oven-
for udtalte Anskuelser tillade vi os derfor
erbodigst og intrengende at bede den hoje
Rigsdag tage denne Sag under Overveielse
og Droftelse og arbeide hen til, at den zerede
Forslagsstillers Lovforslag kan blive ophoiet
til Lov i indeverende Samling».
2. Et ligelydende Andragende er mod-
taget fra 59 Kvinder it Vardeegnen. (Ind-
bragt den 25:de Januar 1888 af Folkethings-
manden for Skanderborg Amts 1:ste Valg-
kreds, Bajer).
Att bedja om penningar.
Hr Öfverste T. W. Higginsons bok
sCommon Sense about Women»;
Fri öfversättn. af C. Gohl
n af de allra bästa makar och mödrar,
; jag någonsin känt, sade en gäng, att
, hon skulle öfvertala sin dotters blif-
vande man att före bröllopet bestämma en
viss summa, att regelbundet betalas till hans
nnga hustru, förutom hushållspengarne; Be-
loppet vore en bisak, tyckte hon, och finge
bero på parets tillgångar och lefnadssätt.
Hufvudsaken vore, att beloppet betalades
regelbindet, så att den unga hustrun lika
litet. behöfde bedja sin man om penningar,
som denne behöfde bedja hustrun om ett
mål mat.
Jag råkade att ha reda på, att fruns
man var mycket liberal, mycket förtjust i
sin hustru, och att han aldrig nekade henne
något. Sjelf var hon en ypperlig husmoder,
och allt i deras hem tydde på, att de lefde
sorgfritt. Och ändå sade hon till mig: »Jag
tror ej, att en man kan någonsin sätta sig
in i en känslig kvinnas obenägenhet att bedja
om pengar. Om jag får något att säga i
denna sak, så skall min dotter slippa det.
Om hon sköter sina åligganden som maka
och moder, så har hon rättighet till sin del
af de gemensamma tillgångarne inom förstån-
diga gränser; — den plats hon fyller i hem-
met kan dessutom ingen penningesumma er-
sätta.
Af egen erfarenhet var jag satt i stånd
att förstå, hvad son menades. I mina yngre
år hade jag kondition hos en al mina släg-
tingar, som gaf mig en god lön, men icke
på bestämd tid. Jag kunde bedja honom om
pengar till ett visst belopp, när helst jag be-
höfde dem. Att börja med tycktes mig detta
utmärkt stäldt, men det blef motsatsen i
längden. Det blef mycket obehagligt att
bedja om pengar. Hvarje dollar syntes som
en särskild ynnest. Jag plågade mig sjelf
med funderingar, om jag verkligen gjorde skäl
för betalningen, om min principal ansåg mig
lemna tillräcklig valuta derför o. s. v. Min
principal var en utmärkt, rättänkande men-
niska, och jag höll uppriktigt af honom. Jag
mins icke, att han någonsin nekade eller
dröjde med att lemna mig begärda pengar.
Förargelsen och obehaget bestod endast i att
bedja derom, och det blef så svårt, att jag
ofta led försakelser hellre än att öppna mun.
Då året tog slut, öfverraskade jag min prin-
cipal med begäran att få mindre lön, men
på vilkor, att denna utbetalades på bestämda
dagar. Denna anhållan beviljades — mutan
afdrag på lönen — och min principal hade
troligtvis ingen aning om, hvilken lättnad
det var för mig. När nu jag, en ung man,
kunde lida af denna finkänslighet, gentemot
en slägting till och med, så är det lätt att
tänka sig, att många kvinnor måste känna
detsamma t. o. m, mot deras äkta män, Och
jag vågar påstå, att de, hvilka mest lida deraf,
ofta äro de mest rättänkande och samvets-
granna kvinnorna. Det är oresonligt att
säga om dylika: »De äro alltför finkänsliga,
alltför nogräknade». Eljest är det ju fin-
känslighet, mannen påstår sig skatta så
högt hos kvinnan. Just det, att en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
