- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
58

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 Ett extra ordinarie generalmöte (d: 26 jan.) i Norsk kvindesagsforening».

Underligt är ej alltså, att arbetarepartiet
äfven hos de högre klassernas kvinnor vinner
allt fler och fler anhängare.

Julia v. Vollmar-Kjellberg.

Ett extra ordinarie generalmöte (d. 20
jan.) i ”Norsk kvindesagsförening”.

Anledningen till detta möte var, att styrelsen
önskade, det föreningen medels ett nytt styrelseval
skulle angifva sin ställning till ett i styrelsen al
ordföranden, fru Nielsen, framlagdt förslag om, att
N. KE. F. skulle afhålla ettprotestmöte mot dr Nilsens
uttalanden på Geijerstamska diskussionsmötet (förra
hösten) i studentföreningen.

Då det kan vara al intresse för Framåts läsare
att följa sedlighetsfrågan äfven i Norge (vi återgålvo,
som våra läsare minnes, förra hösten, den danska
sedlighets-striden, så långt utrymmet det tillät), återge
vi härmed i öfversättning Nylendes referat al ofvan-
nämda möte. Red.

»Iru Nielsen: Styrelsen hade anmodat med-
lemmarne om att komma samman på generalmöte
till val af ny styrelse för att genom detta val af-
göra, hvad som för styrelsens minoritet gälde som
en principfråga af första rang. Det hade händt nå-
got, som icke hade händt, sedan N: K. Fi stiftades:
att kvinnor på ett offentligt möte hånats och för-
närmats. På Geijerstamska mötet framträdde näm-
ligen en man och försökte att vända förklaringen
af den herskande osedligheten derhäny att allt blef
till en anklagelse mot kvinnorna. Alla de otillför-
litliga, obevisliga och i bästa fall ensidiga omdömen
om kvinnorna, han framkom mod, voro lika så många
vädjanden till mäns fåfänga, råhet och brutalitet.
Det föll icke tal. in annat, än att när kvinnor of-
fentligt angripas, skullo N. K. F. offentligt försvara
dem, När kvinnor smiädades och hånades, skulle
kvinnorna genom N, K. PF: häfda sin rätt och slunga
den orättvisa beskyllningen ifrån sig. Derför hade
tal. såsom ordförande sammankallat styrelsen att
förhandla om ett protestmöte, på hvilket tal. — som
redan angifvits i Nylende — ville, att alla dr
Nissens ofillförlitliga beskyllningar skulle tagas under
behandling. Till tal. förvåning ansåg majoriteten i
styrelsen, att saken ieke tarfvade någon protest; det,
att kvinnor offentligt förnärmades, anginge icke kvin-
nosaksföreningen, Att lemna ett dylikt oftentligt
uttalande otadladt, fann tal. vara en pligtförsum-
melse af N. K. Fi och begärde: derföre antingen att
få utgå ur styrelsen eller att få medlemmarnes med-
håll i, att de delade hennes uppfattning om, hyad som
var en kvinnosaksförenings första pligt, så att man
visste, hvad man för framtiden hade att rätta sig
efter. De små praktiska saker, hvilka N. K. F.
lyckades genomföra, kunde vara bra nog, men att er-
öfra opinionen, att höja kvinnorna i mannens om-
döme och rycka kvinnorna ur deras slöhet och slapp-
het genom att styrka deras sjelfkänsla, var i tal:s

ögon oändligt mycket vigtigare. Och det hade icke
givits én så god anleduing att göra detta, sedan N.
K. FE: bildades; som just nu — och så ville icke
styrelsen. Fienden vär för föraktlig, tyckte mpn. Pal,
hade aldrig hört, att man fick välja sinä fiender:
fina, nätta, civiliserade motståndare vörö onekligen
behagligare än råa och underlägsna — men voro
de alla motståndare, finge man väl också kämpa mot
alla, Och om N. K. FP. trodde, att bohömer icke
vore motståndare, hvars åsigter N. IC. P. åå kvinnor-
nas vägnar just borde söka af alla krafter bekämpa,
så tog man fel. Tal. menade naturligtvis icke, att
möte skulle hållas: nu så långt efteråt; men man
skulle genast ha gjort det. Agitationsmöten är nä-
stan det enda medel i våra dagar, hvarmed man
förmår genomdrifya något. Men styrelsons majori-
tet ansåg, att ingenting skulle ha utträttats för
kviunornas sak med ett protestmöte,

Tal, ville då fråga: hade offentliga uttalanden
och diskussioner; offentliga möten och sammman-
komster intet resultat, ingen betydelse? Trodde sty-
relsen verkligen, att det G:ska mötet icke hade någon
betydelse, icke skadade kvinnornas: sak hos mänga
af de närvarande, I synnerhet i de unga minnens

omdöme? Det kunna väl endast de våga påstå,
hvilka icke voro närvarande. Och så vågade man

verkligen säga, att ett protestmöte, der lögnen på-
visades, påståendena behandlades som de förtjenade,
auklagelserna afvisades med den värdighet och kraft,
som endast medvetandet om en god sak skänker;
att det icke skulle uträtta något för kvinnornas sak?
Det var i tal. ögon en sorglig kortsynthet, för hyad
betydelso andliga ting hafva, om någon vågade påstå
det. I alla händelser ville tal., om det var kvinno-
saksföroningens mening, att den icke borde blanda
sig i andliga spörsmål, när de direkt auginge kyvin-
nörnas sak, att den icke skulle bry sig om andra
fiender än dem, hvilka man fann yara värdiga mot-
ståndare, ha lof att utgå ur styrelsen, ty då ansåg
tal, att N. RK. EF. försummade: sin vigtigaste pligt —
och den kunde sedan så mycket som helst syssla
med småting, nägot genomgripande för kvinnornas sak
kom den icke att uträt

Dr. BB. Bull var öfvertygad om, att alla eller
åtminstone de flesta af de närvarande, likasom an
sjelf; hyste en varm sympati för fru Niolsen i hen-
nes. indignation öfver, hvad som förekommit på
(Geijerstamska diskussionsmötet, så mycket obehag-
ligare var det för honom i afton att stå sony hen-
nes motståndare. Under den tid, han hade haft
den äran att samverka med fru Nielsen i kvinno-
sakföreningens styrelse, hade han lärt att uppskatta
hennes" sällsynta duglighet och ädla personlighet;
sävida han kunde erinra, hade det aldrig förr varit
någon väsentlig meningsskiljaktighet dem emellan,
och han beklagade derföre högeligen, att fru Nielsen
gjort den sak, som skulle afbhandlas i afton, fill en
kabinettfråga på så sätt, att hon ansåg sig ej kunna
sitta kvar i styrelsen tillsammans med dem, hvilka
icko i denna punkt delade hennes uppfattning. Han
ville erinra om, att det icke fans någon oenighet
on sedlighetsfrågor inom styrelsen; tvärtom hade
visst alla angående dylika ungefär samma mening:
skiljaktigheten vände sig endast och allenast om,
huruvida kvinnosakföreningen borde ha albhållit ett
protestmöte med anledning alt ett och arnat utta-
lande på det Geijerstamska mötet i studeötförenin-
gen. Sjelf hade han icke varit närvarande på det
der mötet; han kände blott till det genom pressens

MS Te I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free