- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
87

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 87

ligt, skulle vara, om bland alla dessa tusen-
tal lärare och lärarinnor hvar och en vore
ett ideal i kristlig dygd. Intet stånd fins,
dess värre, som är alldeles fläckfritt, då ju
menniskor, hur stränga och skarpsynta de än
må vara, icke kunna, som nödigt vore, se till
hjertat, då det gäller att välja innehafvare
till den eller den vigtiga posten. Men i stort
sedt torde det kunna sägas, att Sveriges folk-
skollärare: och lärarinnekår 1 vandelns oför-
vitlighet uthärdar jemförelse med andra kårer.
Vare det dock långt ifrån mig att. ej ställa
högre fordran på en uppfostrare än på en
hvilken som helst annan.

Hvad sjelfva wndervisningen beträffar,
bör denna vara uppfostrande, gifva den lyft-
ning, som namnet uppfostran antyder. Gäl-
ler detta om undervisningsämnena i gemen,
så gäller den först och förnämligast kristen-
domsundervisningen. Att i detta så vigtiga
ämne undervisningen mångenstädes anlagts
ensidigt på kunskap med förgätande af kristen-
domens anda och lif, är ett så kändt och
erkändt missförhållande, att förnekandet häraf
ej gerna kan vara möjligt. Men denna miss-
uppfattning af samma undervisnings syftemål
vsör sig dess bällre ej allestädes gällande.
Många äro de lärare, som begagna hvarje
tillbuds stående medel att ingjuta lif i under-
visningen i detta ämne. Och frukterna häraf
uteblifva ej alltid.

Men än en gång: det är ingen lätt sak
att noggrannt utröna, huru mycket eller litet
folkskolan lyckats uträtta för det religiösa och
sedliga tillståndet bland vårt folk. En fråga,
som här: torde vara på sin plats, är: på
hvilken möralisk ståndpunkt skulle svenska
folket stålt, om folkskolan saknats under för
öfrigt enahanda förhållanden som nu? Säkert
icke högre.

I.

Den kända författarinnan fru Vigström har
för "ej längesedan i Göteborgs Handelstidning
framlagt en genomgående mörk teckning af
folkskoleförhållandena i Sverige. Denna upp-
sals är antagligen icke känd för alla denna
tidskrifts läsare. Detta i förening med far-
hågan att ej erhålla utrymme för ett utförli-
gare bemötande af fru V:s framställning har
gjort, atlt- jag så i allmänhet berört folksko-
lans verksamhet, helst som jag vet, att den
läsare, som i första hand tagit kännedom om
saken, icke förändrat sin mening genom de

påtagliga öfverdrifter, på hvilka uppsatsen i
fråga är så rik, eller genom det temligen
oegentliga förhållande, i hvilket premisser och
konklusioner stå till hvarandra i den för öf-
rigt allvarligt hållna och som jag är viss om
välmenta framställningen. Att den innehåller
många behjertansvärda sanningar, är obe-
stridligt; men just derför kunna för den med
saken obekante de äfvenledes många öfver-
drifterna så lätt te sig lika trovärdiga som

de sanningar, de ha i sällskap. - Frågan är

icke så oviglig, att icke en sann uppfattning
af densamma - behöfves; den är icke heller
så ömtålig, att den icke kan skärskådas från
mer än en sida.

Den långa uppsatsens korta mening sy-
nes mig kunna uttryckas i satsen: folkskolan
är onyttig, hvilket skulle bevisas. Seminarier,
lärare, undervisningssätt — allt är odugligt.
Hela folkskoleväsendet är en död mekanik,
ej egnad att lära barnen hvarken tänka eller
tala. Jag skulle mot min vilja ha misstagit mig,
om icke detta är hufvudpunkterna i fen V:s
»verklighetsteekning>.

Då jag upptagit denna oduglighetsför-
klaring för att dervid i sanningens intresse
göra några anspråkslösa erinringar, ber jag
få upplysa, att äfven jag haft förmånen um-
gås med vårt folk och på ganska nära håll
äfven taga kännedom om vår folkbildning. Född
och fostrad bland just den landtbefolkning, som
lär ha utgjort föremål för fru V:s takttagelser,
lärare bland samma befolkning, nu lärare i
stad, har jag haft icke blott skyldighet utan
äfven intresse, somamanat mig alt på skilda
ställen taga kännedom om folkundervisnin-
gens tillstånd och i viss mån äfven om dess
gagn. Alt det senare i mera nedslående
grad, än man väntat, uteblifver, är för hvarje
lärare ett af de mest sårande törnena på hans
bana. Men all sådd göres ju på en förhopp-
ning. - Och ett universalmedel möt allt ondt
kan aldrig skolan blifva, hon må slå än så
högt. Detta fordrar man emellertid, strän-
gare i samma mån man anser den samma
vara en ren nådegåfva åt en folkklass, som
inga berättigade anspråk haft derpå.

Då man granskar en skolas, här folk-
skolans arbete, kräfves emellertid icke blolt
den hänsynsfulla välviljan, utan äfven en full-
ständig sakkännedom. Att sätta sig ned och
skrifva sin förkastelsedom öfver en anstalt,
om hvars arbetssätt man blott ofullständigt
tlagil notis, är elt handlingssätt, visserligen
modigt, men dock ej egnadt att ingifva ode-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free