Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
FEramål. | 95
tillhört mankönet. Det är sålunda endast ungefär
hvar fjerde person, som tillhör det senare könet,
De ofvan meddelade siffrorna, så låga de än
äro, skulle dock vara ännu lägre, om icke nattvards-
begåendet ännu på vissa håll betraktades såsom
något, som man icke kan utan obehag komma ifrån.
Det är nämligen icke så sällan, som personer af de
tjenande klasserna gå till nattvarden strax före flytt-
ningen eller strax före sitt giftermål, emedan de anse
sådant så godt som nödvändigt. Vanan att gå
familjevis dirifyer ock mången till nattvardsbordet,
som eljest icke skulle komma dit: De, som insam-
lat ofvanstående silfror, ha mer än eu gång kunnat
iakttaga, att familjefäder med kända, allt annat än
kyrkliga, åsigter deltagit i nattvardsfivandet, antag-
ligen endast för hustruns eller öfriga familjemedlem-
mars skull. Etc sådant skrymteri borde det dock
ligga presterna sjelfva om hjertat att förekomma,
och de kunde utan tvifvel göra det lätt nog, om
de ville inskärpa, att nattvardsbegåendet är en indi-
videns, icke familjens angelägenhet, och att derföre
hvar och en bör gå till nattvarden, då han dertill
finner sig manad, utan hänsyn till familjens öfriga
medlemmar. Men må hända synes detvigtigare för
kyrkan att hafva så många nattvardsgäster com
möjligt än att endast hafva troende!
Åtminstone i afseende på nattvardsbarnen kan
man icke undertrycka en sådan misstanke. Att de
icke gå till nattvarden af egen drift, framgår till-
räckligt tydligt af det förhållandet, att de flesta bland
den redan året efter sin första nattvardsgång blifva
alldeles borta från nattvardsbordet. Det är derföre
bokstafligen sant, hyad lektor Waldenström yttrade
vid 1886 års riksdag, att nämligen »stora skaror utan
att känna något inre andligt behof af nådemedlet
endast af slentrianens "makt låta sig fösas fram till
nättvardsbordet> Nattvardsfirandet blir derföre mån-
gen blifvande medborgares första stora skrymteri,
som förslöar hans finkänslighet och för framtiden
bryter udden af hans motståndskraft mot lockelser
till andra falska och skrymtaktiga handlingar. Har
han en gång i en stor och vigtig sak inför »honom;
som ransakar hjertan och njurar», dagtingat med sin
öfvertygelse och låtit det goda samvetet kapitulera,
hyvarföre skall han väl sedan i mindre vigtiga ting
taga det så noga inför dem, som icke förmå genom-
skåda sina medmenniskort Öfverväger man verkan
af en sådan stor demoraliserande handling, kan man
icke undergå att fråga sig, om icke möjligen mången
brottsling, tagande första steget på falskhetens väg,
då han första gången träder fram till nattvardsbor-
det, kan från den stunden räkna. början af sin brötts-
liga bana.
Vid den tidiga åldern af 14—16 år, kan man
naturligtvis: icke vänta någon förmåga af verklig
sjelfbestämning, och det talet, att de unga konfir-
madderna vid sin första nattvardsgång skola »be-
känna sin tro och afläsga sina löften», är derföre
icke något annat än ett tomt gyckel. Men om pre-
sten ville, såsom det ju är hans pligt, på fullt allvar
framhålla för de icke troende: nattvardsbarnen —
och de äro i våra dagar icke få — att de-gjorde
häst; om de icke gingo fram till nattvardsbordet,
skulle han rädda många från ett skoldbelastad med-
vetande och förekomma, att. de förall framtid nödgas
blygas inför sig sjelfva. För närvarande yarnas
barnen visserligen att »gå ovärdigt.» Men om någon
ager dessa ord allvarligt och aftäller sig från natt-
4
vardsbegåendet, se de flesta prester detta med allt
annat än blida ögon.
Det må härvid erinras om den tilldragelse, som
för några år sedan timade i Karlstads stift och
hyarom tidningarne då visste att berätta. En prest
hade emot vanan varnat sina nättvardsbarn från ett
ovärdigt nattvardsbegående med den påföljd, att ett
stort antal af dem blefvo borta. Långt ifrån att
härför röna något erkännande ådrog han sigi stället
en tillrvättavisning af sin förman, biskop Rundgren.
Det ser derföre ut, som om andra än presterna
borde träda emellan för att rädda de unga. Och
det är också derföre, som Föreningen för religions-
frihet, hyilken satt såsom sin uppgift att motarbeta
hvarje religionstvång, vare sig detta härrör aflagar
och författningar eller af vana och socialt tryck,
för någon tid sedan utsände ett upprop till de icke
troende nattvardsbarnen, erinrande dem om vilko-
ren för bibehållande af en rätt samvetsfrid.
Bortsedt från detta sorgliga kapitel rörande natt-
vardsbarnen är emellertid befolkningen, och i för-
sta rummet den manliga delen af den samma, så i
stad som på land, såinom som utom Sverige? stadd
i glädjande och fortskridande frigörelse från resterna
af det barbariska nattvardstvång, som för ännu helt
få år sedan kommenderade soldater till nattvarden
på samma sätt som till annan tjänstgöring och satte
nattvardsbegåendet såsom ett vilkor för åtnjutandet
af allmänna medborgerliga rättigheter. De i det
föregående meddelade siffrorna visa, huru långt denna
frigörelse redan, fortskridit och, såsom en och aunan
af kyrkans. tjenare med bekymmer vet att omtala,
hafva nattvardsgästernas autal, allt ifrån nattvards-
tvångets upphörande, varit stadt i en ständig minsk-
niog, utan att man ännu på linge kan vänta, att
denna minskning skall nå sin gräns.
Hvad Stockholm angår, framträdor emellertid
redan nu den frågan: kan det vara skil, att staten
underhåller en statskyrka, som till den grad förlorat
flertalets förtroende, att icke 6 på 100 begagna sig
al en bland hennes vigtigaste förmåner? Och om
landsbygden endast mera långsamt uti det ifråga-
varande hänseendet följer hufvudstaden i spåren,
månne den senare nödvändigt skall vänta på den
förra, eller månne icke snarare hvarje församling
borde tillerkännas rätt, att då den finner tiden dertill
vara inne, besluta om sitt utträde ur statskyrkan?
Genom ett sådant partielt och successivt alfskaffande
af statskyrkan kunde ingens rätt anses kränkt.
Stockholm i sept. 1887.
A Föreningens för religionsfrihet vägnar:
Styrelsen, 7
Ur Sanningssökaren, 1888, häft. 2,
Sedlighetsadress i Danmark om upphäfvande
af den lagskyddade prostitutionen eller, om detta
för närvarande är omöjligt, skärpande i det bestå-
ende reglementet, har undertecknats af omkring
150,000 män eller ungefär hvar fjärde man öfver
1S år i landet, 7 ?/, af hela befolkningen. Bland
undertecknarne äro 900 präster, 3,400 lärare, 39,000
torpare och arbetare, 31,000 bönder, 32.000 handt-
> JEn medlem af föreningens för religionsfri-
bet styrelse erhöll sistl. sommar den upplysningen
i Ringsaker i Norge, att komnyunikanterna i denna
församling, som 1875 utgjorde 2827, 1886 nedgått
I till 1547.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
