Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Literatur.
Efter denne episode begyndte han så sam-
men med Paul Botten-Hansen og Aasmund Olof-
son Vinje, udgivelsen af det lille ugeblad, som
efter titelvignetten fik navnet »Manden».
Forbilledet tor dette blad var Goldsehmidts
»Korsaren». Ligesom denne var »Manden»
oppositionel uden at tilhöre den bestående
opposition, hävdende, at geniet er ensomt, at
det ikke tilhörer noget af de kämpende par-
tier, fordi tilslutning til et givet parti med-
förer uselvständighed og äåndelig träldom.
»Manden» polimiserede både mod regerings-
partiet og oppositionen, fordi den fandt opposi-
tionen slap og svag.
Flammende af oppositionsiver og glö-
dende af revolutionär begejstring deltog Ibsen
i lokale demonstrationer.
Storthingsoppositionen skuffer ham og
afföder hans förste satire: »Norma eller en
politikers. kärlighed, musiktragedio i tre akter».
I dette stykke indsätter han politiske störrel-
ser istedetfor operaens personer, og flere thing-
mänd stämples som lykkejägere.
I året 1851 blev Ibsen ansat som thea-
terdigter ved Bergens scene, og denne nye
stilling gav ham anledning til at göre dra-
matiske studier,
Jeger skildrer udförligt denne hans virk-
somhetd og redegör for dramaerne: <Fru Inger
till Östraat», »Gildet paa Solhaug» og det
utrykkede drama » Olof Liljekrans», der er ejen-
domlig for Ibsen. Kort sagt han giver först
et resumé over Ibsens national-romantiske
periode, — dernäst over den europäisk-roman-
tiske periode (den naturalistiske problemdigt-
ning), der täller värker som «Kejser og Galiläer,
Gengangere», En Folkefjende», »Vildanden,
Rosmersholm, Brand», »Per Gynt» o. fl.
Og her erfarer man, at det närmest var
den norske präst G. A. Lammers, — der af
harme over den statskirkelige humbug tog
sin afsked og optrådte som en glödande kri-
stendomsforkynder — som har väret »Brands»>
forbillede.
Hvad Henrik Ibsen har tilsigtet med
sine värker, behöver ikke at betones her, det
ved enhver, som kender noget til hans digt-
ning; her skal til slut kun fremsättes nogle
villigheden og det åndelige beslägtede, som
af hans meninger om samfund og stat, hvil-
ke gå som en underström gennem alle hans
värker, I et brev til Georg Brandes skriver
han nemlig: « Staten erindividetsforbandelsel...
Staten må väk! Den revolution skal jeg väre
med på. Undergrav statsbegrtebet, opstil fri-
villigheden og det åndelige beslägtede som
det ene afgörende for en sammenslutning;
det er begyndelsen til. en frihed, som er noget
värd». Og han har ret. Herbert Spencer ind-
römmer i en af sine essays, at vi gå imöde
en samfundsform, hvorunder styrelsen wvil
blive indskränket til det mindst mulige, og
friheden stige til det mest mulige:
Dette literäre livsbillede vil, som suple-
ment til hvad der allerede foreligger af Henrik
Ibsens egen hånd og om ham, skärpe tota-
lindtrykket af ham, og bogen anhefales herfor.
AV BM.
När och Fjärran.
Medlemmarne af den provisoriska komitén
för bildande af det ständiga mellanfolkliga upp-
fostringsrådet har utsändt följande:
Upprop.
Mellanfolklig verksamhet.
Växande tillslutning i olika länder.
Lirare och uppfostrare, särskildt folkskolelärare —
vänner af folkskolan!
I hafyon de ungas framtid i eder hand.
Vi inbjuda eder till medarbetare i en verksam-
het, som är både fosterländsk och människovänlig.
Andamälet är: mellanfolklig öfverenskommelse
om grundvalen för uppfostran.
Medlen att nå detta mål: grundande af ett stän-
digt mellanfolkligt uppfostringsråd.
Medverkan af alla uppfostrare är vid detta ar-
hete af största betydelse.
Det mäst påtagliga bevis för nödvändigheten af
en mellanfolklig öfverenskommelso i afseonde på
uppfostringsprinciper lämnas oss af »krigets onda»,
massorna, som döda massorna.
Det är till roten af detta onda, som yxan bör
sättas för att vi må kunna uppnå enighet ialla upp-
fostringsfrågor.
Att inplanta den fosterlandskänsla, som öfver-
allt kommer omkostnaderna för arméers underhåll
att växa till en oerhörd höjd, borde icke längre
vara ett af dé förnämsta syftena vid de ungas upp-
fostran. Det är den fosterlandskänsla, som ännu
i våra dagar afgudar den råa styrkan och som un-
dertrycker hvarje värkligt fosterländsk, fridsam upp-
fostringsprinsip. Många skolböcker (till exempel i
historia), och många lärare gå ännu i det gamla
systemets tjenst och föredraga att gifvå ökad nä-
ring åt hvad som ännu åtskiljer raser och nationer
samt i öfverensstämmelse därmed åt den krigiska
andan,
Det är ej rätt att det tillstånd, som nu råder,
får ett ögonblick längre fördragas.
Krigs-redskap böra ej längre vara nationernas
sista värn.
Der alla tiga känna vi oss manade att som lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
