Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Om verldsåskådningar.
lighet.") — Detta första åskådningssätt kalla
vi den naiva realismen.
För det andra kunna vi åter antaga, att
blott ex ros existerar, men i medvetandet.
Den yttre vyerlden existerar då icke annor-
lunda än som produkt af mitt medvetande.
Rosen alstras af mitt medvetande och finnes
ingen annanstädes än i mitt medvetande.
Vore detta antagande riktigt, borde alla mina
föreställningar kunna alstras, resp. förintas
på bud af min vilja. Hela den menskliga
kulturens utvecklingsgång bevisar ohållbar-
heten af ett sådant antagande — äfvenså
hvarje ögonblicks individuella erfarenhet. Vil-
jan våldföres oupphörligt af de yttre förete-
elserna, som tvinga sig på medvetandet och
revolutionera detsamma, trots motstånd och
oberoende af viljans behag. Detta är blott
möjligt, om en »främmande vilja», en främ-
mande kraft befinner sig utanför individens,
vilja — hvarmed nödvändigheten af den yttre
verldens antagande faststår — Detta var
den naiva idealismen,
För det tredje kunna vi antaga, att det
visserligen finnes två rosor, en utanför med-
vetandet och en i detsamma, men att de äro
till form och substans fullkomligt identiska.
Rosen i den yttre verlden kommer ej in i
medvetandet, utan medvetandet alstrar på
»intryck från» rosen i den yttre verlden en
fullkomligt identisk ros. Detta antagande
vederlägges af de moderna naturvetenskaperna,
som bevisat, att färg och ton i medvetandet
ingalunda. äro detsamma som färg och ton i
den yttre verlden (ingalunda hafva sig sjelfva
") Här antages ingalunda den »yttre verlden»
såsom något från »jaget» särskildt existerande. Att
vi slutligen bestämma oss för denna uppfattning,
beror på, att alla våra erfarenheter, alt hvad vi veta
eller erfara om vår tillvaro och alla den naturveten-
skapliga forskningens resultat pocka på antagandet,
att verlden existerar före och oberoende af oss, att
vi blott äro försvinnande delar af ett oändligt helt,
att vi blott kunna betrakta oss som »öfvergåonde
böljslag på tidens ocean». Intet af det, som »ligger
mellan vaggan och grafyen, ger oss anledning skju-
ta denna uppfattning från oss — men väl manar
oss alt att acceptera den. Att tro på verldens
nonexistens (annorlunda än som funktion af jaget)
vore tillegna sig tänkemetoden: »jag tror, emedan
det är orimligtb och ställa sig i konflikt med alt
»naturyvetenskapligts tänkande, Lika litet som en
forskare i fysiken eller astronomien eller i någon
annan »exakt> velenskap antar något, emedan det
har alla skäl mot sig och intet för sig — lika litet
kan en tänkande menniska förfara så 1 filosofien.
Anm. af undertecknad,
till korrelat i den yttre verlden). — Detta
antagande kalla vi förmedlande realism.
För det fjerde kunna vi antaga, att det
existerar en ros i medvetandet (den imma-
nenta och en i den yttre verlden (den trans-
scendenta), samt att de icke äro identiska,
utan äro till sitt innehåll olika. TI detta fall
kunna vi uppfatta förhållandet mellan de
begge till sitt innehåll olika rosorna på två
sätt, beroende på, hur vi tänka oss växel-
verkan mellan medvetandet och den yttre
verlden. Antingen antaga vi, att den trans-
scendenta rosen helt enkelt aftrycker sig i
medvetandet son: ett sigill i vax; skilnaden
mellan transscendent och immanent blir då
en skilnad af substans — detta är den kri-
tiska realismens åskådning. Eller antar man,
att. medvetandet ej förhåller sig så passivt
som vax gentemot. sigillet, utan bidrager att
gifva den immanenta rosen sin form; i detta
fall skiljer sig den immanenta rosen från den
transscendenta icke blott till substans, utan
delvis äfven till form, — hvilket åskådnings-
sätt vi kalla kritisk idealism.
För en tänkare, som vill bringa sin filo-
sofi i harmoni med naturvetenskapernas resul-
tat, kan blott blifva val mellan de två sista
åskådningssätten — mellan kritisk realism
eller kritisk idealism. - Valet är ej synner-
ligen svärt.”) Ty de invändningar, som kunna
göras mot den kritiska realismen, kunna med
samma skäl göras mot den kritiska idealis-
men -— utom det; att denna senare har ett
par skäl mot sig, som den förra saknar. Man
kan nemligen fråga den kritiska idealismen
efter orsaken till, att medvetandet (såsom erfa-
renheten och naturvetenskaperna visa), alltid
gör samma tillsatser vid samma substanser
— oberoende af viljans riktning? Och hvilka
äro de förändringar, medvetandet företar med
de yttre företeelserna? Eftersom idealismen
ej vet svara på dessa frågor och realismen
går fri från dem — föredraga vi denna
senare. — För diskussionen i fråga, om
idéernas uppkomst och deras förening till
verldsåskädningar, är ett val mellan kritisk
realism och kritisk idealism för öfrigt utan
konsekvens, Ty här kommer det i första
rummet blott an på, att alt innehåll uti med-
vetandet i den yttre verlden har ett korrelat,
") Häri afviker min mening något från hr
Bahrs, men utan att min ställning till diskussions-
ämnet deraf influeras.
Avm. af undertecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
