- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
188

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

Englands första qvinnostrejk.

gelska industrien ingalunda sällsynt före-
teelse) betalas 2!/,; pence, då arbeterskan har
att af egna medel släppa till klister och
värme för detsamma. Men nog härom —
ty det var ej öfver de jemmerliga lönerna,
utan öfver ett lika vidlyftigt som tryckande
bötessystem som arbeterskorna klagade. De
försäkrade såsom en man, att de aldrig, se-
dan fabriken börjat arbeta, fått ut sina lö-
ner oafkortade. Böter af 2 och 3, ända till
6 pence, lades på sådana förseelser som att
med skodonen (en Hast-end-arbeterskas usla
skodon!) nedsmutsa golfvet på arbetsplatsen,
för att en flicka lemnade några tändstickor
på sitt bord, då hon gick för att hemta nya
askar för fyllning, för några minuters sen-
komning 0. 8. Vv. i oändlighet. Nog kan
fabriksdiseiplin vara nödvändig — men att
göra lifvet till ett helvete för sina medmen-
niskor, derför att de äro menniskor och ej
"absolut regelmessigt” fungerande maskiner,
samt göra denna oundvikliga »brist> hos
arbeterskorna till -en ständig trkomstkälla
för de i alla händelser med mer än 20 proc.
doöterade aktionärerna det. föreföll en
mycket stor del af det engelska samhället
mindre »respektabelt», oeh de prestmän, som
togo sina inkomster ur fabriken, utan att i
enlighet med sitt embetes läror bekymra sig
om förhållandena bland de »tjenande sy-
strarne», som buro. dagens tunga, fingo hålla
till godo med skarpa maningar. Det var
dessutom klagomål öfver att arbeterskorna
tvungos förtära sina mål i af fosforångor
fylda rum samt att de ur sina egna löner
fingo betala yngre lärlingar 0. S. V., 0. 8. V.

Allt detta och mer skref fru Besant i
»’The link». Sensationen var allmän — ty
några stora londonblad återupprepade genast
rapporten i »Link» — och Bryant and May
förklarade afslöjandet för en »väfnad aflög-
ner» samt kringsände ett cirkulär i fabri-
ken, innehållande förklaring, att arbeter-
skorna voro nöjda. Blott ett fåtal — huf-
vudsakligen de bättre betalade arbeterskorna
i vaxtändsticksafdelningen — - följde upp-
maningen att underteckna detta dokument.
Den ofantliga majoriteteten nekade under-
teckna, förklarade sig ingalunda nöjda samt
vidhöll; att fru Besants uppgifter voro rik-
tiga. För att statuera ett exempel insiste-
rade. direktörerna då på att tre, i sitt upp
trädande synnerligen bestämda arbeterskor
skulle underteckna eller få afsked: De ne-
kade och fingo gå. Då inträffade det märk-

liga att 1,500 af dessa oorganiserade »wun-
skilled» och till den aldra lägsta och hjelp-
lösaste arbetarekategorien hörande arbetsflic-
kor strejkade, förklarande sig solidariska med
de afskedade kamraterna. Midt på arbets-
dagen öfvergåfvo de ett tusen och fem hun-
dra kvinnorna fabrikssalarne, lemnande allt
arbete ofullbordadt efter sig — hvarigenom
älven etablissementets manlige arbetare blefvo
oförmögne fortsätta sitt dagsverke.

De strejkande hade inga strejkfonder,
deras eländiga löner räckte blott ett par da-
gar och detta slag af fattiga arbetare vilja
inga hyresvärdar eller egare al spisnings-
ställen gifva kredit. Trots de 140 eller 150
pund, som fru Besant och andra socialister
kunde insamla, blef det derför inom kort
för de strejkande arbeterskorna fråga om att
svälta eller återvända till fabriken. Redan
efter em vecka började fickorna i sjelfva
verket massvis att återupptaga arbetet. Fru
Besant och en mängd för de arbetande klas-
sernas väl intresserade personer agiterade
emellertid till det yttersta för att tillförsäkra
arbeterskorna ett varaktigt resultat af strej-
ken. Under det att förhållandena i Bryant
and May’s fabrik ifrigt diskuterades i pres-
sen, höllos möten i Eastend och fru Besant
ledde en deputation af dem till parlaments-
huset, hvarest ett dussin blefvo insläppta
och muntligen fingo redogöra för sina kla-
gomål inför ett par parlamentsledamöter.
De 50 små torftigt klädda och ej allt för
välfödda fabriksflickornas tåg till Westmin-
sterpalatset. för att direkt bringa sina
förhållanden inför nationalrepresentationen,
skildras af tidningarne som en den mest
patetiska syn man på länge bevittnat i Lon-
dons Westend. Då det förljöds att Bryant
and May rekvirerat nya arbeterskor från
Glasgow, telegraferade genast en skotsk riks-
dagsman dit, att ingen undsättning borde
sändas, alldenstund strejken vOre välgrun-
dad.

Emellertid inträffade den 18:de det ovän-
tade att firman i alla stycken gaf efter, med-
gifvande alla de strejkandes fordringar. Bö-
ter skola afskaffas, likaså seden att arbeter-
skorna, sjelfva få hälla sig med vissa uten-
silier, arbetsflickorna få särskilda rum i fa-
briken för måltidernas intagande — hittills
hafva de lidit af ständig förgiftning, efter
som de sväljt födan i en atmosfer at fosfor-
ångor — 0: 8 V.

Detta var en stor och oväntad seger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free