Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
241
Lisa Blad.”
(Öfversällning från finskan för »Framåt».)
"Han ser ofta i tidningarna skildringar ur
"| sådana personers lif, hvilka på ett
= eller annat sätt hafva framträdt på det
offentliga lifvets område, men menniskor och
karakterer ur folkets djupa leder, ehuru dessa
stundom kunde vara underhållande, lemnas
helt och hållet åt glömskan. Derföre vill jag
nu teckna dragen af en person från mörka
norden, en person, hvars lif och handlingar
jag i min barndom sjelf varit i tillfälle att
iakttaga.
Under krigsåren 1808–1809 fanns bl. a.
en rotesoldat i Kianta församling och Kerälä
by, hvilken till sitt krigarenamn erhållit nam-
net Blad och således af folket kallades Laati,
emedan finnens tunga icke kan böjas att rätt
uttala de svenska namnen. Blad lefde i sitt
soldattorp med sin lilla dotter Lisa i djupaste
ro; då uppflammade plötsligt krigets låga, och
han måste begilva sig till striden, hvarföre
Lisa blef lemnad alldeles värnlös, ty hennes
mor hade aflidit flera år tidigare och tiggare:
stråten var derföre Lisas enda tillflykt. Efter
krigets slut återvände Blad visserligen hem,
men, sårad som han blifvit i flere drabbnin-
gar, var han snart oförmögen till arbete och
skördades innan kort af döden. Nu var Lisa
ensam i verlden. Hon hade, som det sades,
intet skydd hvarken här eller der, utan uppe
höll lifvet medels. tiggeri, till dess hon blef
arbetsvuxen.
På tiggarestråten hade Lisa fått pröfva åt-
skilligt, hon hade sett nöden öga mot öga och
hennes fäderneärfda, jernfasta vilja stålsatt af
hårda öden, utvecklade henne till en äkta envis
finsk karakter. Då hon blef fullvuxen, erbjöds
henne tjenst, ty hon var en starkt bygd kvinna,
men det. var Lisa icke med om. Orsaken
härtill var till en del.det hårda bemötande,
hon rönt under sin vandringstid. Nu före-
faller det, som om Lisa bort blifva en lätting,
men det blef icke så. Hon beslöt att reda
sig på egen hand och derigenom förblifva fri.
Några somrar arbetade hon som daglönare och
den njugga dagspenning, hon erhöll, sparade
hon ihop samvetsgrant. När arbetet blef slut,
>) Skildringen är gjord af en man af folket.
Öfversättarens anm.
tog Lisa yxan på axeln och begaf sig till de
öde skogarne, och snart hördes furorna falla
till marken för hennes duktiga hugg. Många
dagar förgingo ej heller, förr än Lisa hade
stockar nog till en liten stuga. Grannar och
byamän skrattade åt Lisas förehafvande, ty
ingen trodde, att deraf skulle varda något,
eller att Lisa på egen hand skulle kunna upp-
föra åt sig en stuga. Till byggnadsplats valde
hon en lilen: slätt bakom Porkka torp i Kianta
församling och Keräla by. Dit släpade hon
stockarne på sin axel, och förr än marken
var snöbetäckt, hade Lisa sig en stuga, hvilken
hon sjelf uppfört från början till slut, och der
hon bosatte sig, Byns innevånare började nu
med mera aktning betrakta en qvinna, som i
handling ådagalade, alt hon sjelf var sin lyc-
kas smed, Lisas stuga var visserligen icke
fint inredd, ty väggarna bestodo af runda
stockar, golfvet af groft tillyxade granstammar
och dörren likaledes. Spiseln liknade en i
dessa trakter vanlig badstugu-ugn med hål i
taket, hvarigenom en ihålig furustam ledde ut
röken. Sedan rummet blifvit uppvärmdt, till-
slöts detta rör medels ett vid ändan af en
stör fästadt trädlock. Fönstret var litet, en-
dast en ruta, genom hvilken dagsljuset inkom
i stugan. Följande sommar inhägnade Lisa
ell så stort stycke jord, som hon trodde sig
hehöfva till åker; denna åker bröt hon upp
och besådde med korn.
Med tiden, då Lisas hushållning började
reda sig — hennes åker afkastade nämligen
korn, potatis, tobak, rofvor och t. o. m. litet
råg — stego äfven hennes fordringar på lifvet.
Hon tyckte, att stugan blef något trång, ty en
vägg upptogs af hennes egenhändigt tillver-
kade säng, den andra af den oundgängliga
handqvarnen, den tredje af spiseln och den
fjerde af dörren, så att endast midt på golfvet
fanns så mycket plats, att man nätt och jemt
kunde röra sig. Lisa begaf sig derföre än en
gång till skogs med yxan på axeln och gaf
sig icke förr, än hon fått till stånd ett slags
förrum till visthus och invid förstugan en liten
skrubb, der handkvarnen inrymdes, Nu var
Lisa stolt, ty huset var sådant, att det fyllde
hennes strängaste fordringar på bekvämlighet.
Hennes egen åker gaf, hvad hon behöfde till
| sitt uppehälle; och så var hon dessutom fri,
| behöfde icke på minsta sätt krypa för eller
bero af någon. Åtskilliga äktenskapsanbud
förekommo,. men om friarne icke snabbt nog
funno dörren, fingo de snart göra bekantskap
med Lisas kraftiga näfvar, och de voro ej alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
