Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
äfven i en lång linie midtemot benrangels-
linien. Benrangeln blickade omkring sig åt
alla håll. Det var tydligt, att de hyste fruk-
tan för den imposanta linien, som stängde |
vägen för dem. |
Den, som var benrangelns anförare, ropade
till den linie, som bildats af mjöltunnor och |
spanmålssäckar, och frågade: |
— Hvarför stängen I vägen för oss? Vi
håfva nyligen blifvit räddade från att drunkna
och vilja icke tillbaka åt hafvet. Oppnen Eder
linie och låten oss gål
Då svarade den störste spanmålssäcken och
sade: :
— Vi spanmålssäckar och mjöltunnor hafva
beslutat, att vi efter lottdragning skola upp-
äta hvar tionde man af eder; Nu är det vår
nådiga vilja, som I hafven att rätta och packa
Eder efter, att I genast skolen företaga lott-
dragningen, så att vi straxt kunna tillfreds-
ställa vår aptit.
Härtill svarade benrangelns anförare:
— I hafven redan skafvit köttet af benen
på oss, låten Eder dermed nöja, i annat fall
vilja vi försvara oss, och I bören kunna be-
gripa, att vi kunna försvara oss, ty vi äro
100 mot 1.
Den stora säcken sade då:
— Om I kunnat försvara Eder, hvarföre
hafven I då tillåtit oss att uppäta Edra kläder
och att skafva köttet af benen på Eder? Vi
hafva nu makten och i kraft af denna makt
skola vi uppäta hvar tionde man af Eder, icke
allenast kläderna, utan med skinn och ben.
Nu uppgaf benrangelsarmén ett härskri och
beredde sig till strid.
Lille pilten, som med förvåning hört och
sett allt detta, märkte nu, att han hade en
gyllene bok i sin högra hand och en palm-
kvist i den venstra. - Det var landets grund-
lag och fridens palm.
Hastigt sprang han fram emellan de två
fiendtliga linierna och med stentorsstämma
kommenderade han: Halt! och äskade ljud.
— I benrangel, sade han, den bok jag här
håller i min hand, är vår grundlag, och der
står, att benrangeln skola af spanmålssäckar
och mjöltunnor uppätne varda. Låten Eder
således nöja och tacken dem, att de vid detta
tillfälle icke fordra mer än en tiondedel af Eder.
Benrangelns ordförande svarade:
— Ditt tal är icke sanning, vi kunna icke
tro dig. Vi hafva rättighet att försvara oss.
Nu höjde lille pilten upp sin högra hand,
hvaruti han höll boken, och sade:
— Här står 11 kr. 58 öre, kunnen I neka
I till det?
— Nej, det veta vi.
— Nå väl, 11 kr. 58 öre, det är uttydt:
Spanmålssäckar och mjöltunnor hafva makt att
uppäta så många benrangel de vilja, och makten
är rätten.
Nu suckade benrangeln så djupt, att ber-
gen gåfvo ett doft eko, och med sorg i sina
hjertan började de alt draga lott om, hvilka
som i dag uppätas skulle.
I glädje öfver sin lätt vunna seger tögo
spanmålssäckarne alla mjöltunnorna och bildade
af dem en stor pyramid, stälde den: största
tunnan som spets och uppe på spetsen stälde
de lille pilten och ropade:
— Halleluja! Lefve vår och alla spanmåls-
säckars pilt.
Pilten är icke en liten parfvel längre, han
är en gud vorden och heter Lurifax.
Nu började spanmålssäckarne en ringdans
kring pyramiden likt judarne fordom kring sin
guldkalf, och lille pilten, som stod ofvan på
pyramidens spets och trodde sig vara en gud,
betraktade med välbehag säckarnes klumpiga
dans; men det gick med honom som med
fågeln, som från sin kvist ser ned på räfven,
som biter sig i svansen och dansar för honom.
Han blef yr i hufvudet och föll ned. ’Säc-
karne, som icke observerade, hvar den lille
låg och sprattlade, dansade öfver honom den
ene efter den andre, och han rullade omkring
i sanden och smutsade ned sin granna, blåa
jacka, och allt dess lull-lull lössnade; - Nu
blef lille pilten förskräckt och i förskräckel-
sen hände honom en olycka och han ropade:
Dadda! dadda! och vaknade,
— Jag kommer straxt, svarade amman,
och när hon kom, fann hon gossen ligga tvärs
öfver sängen.
— Se, dadda, hur stor jag blifvit! Nu
räcker jag från sängens ena ända till den
andra.
— Din lille stackare! Du ligger ju tvärs öf-
ver sängen, och så har du skämt ut dig till. Fy!
Amman hade: hälst velat gifva honom en
| mindre vänlig klapp på den kroppsdel, der
föräldrars och lärares händer vanligen mötas
för att inplanta moral hos sina skyddslingar,
men nu blef sjelfva olyckan hans skydd, I
slället stälde hon honom i skamvrån.
Lille pilten grät och trodde, att den granna,
blåa jackan, med guldgaloner och lull-lull,
var orsak till hela eländet. IBG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
