Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 3
Mångenstädes hör man detta lugn prisas
som något godt och ojemförligt bättre än an-
dra länders politiska oro. Men nog är det
rigtigaste namnet på detta lugn — likgiltig-
het. Och politisk likgiltighet är farlig, —
I allmänhet lefver man i den tron, att ett en
gång förvärfvadt fritt samhällsskick är något
sjelfarbetande, fixeradt, oförstörbart, Men hur
genomgående falsk denna föreställning är, är
öppendagligt. Lagar — de må vara än så
frie — ega intet lif i sig sjelfve, äro endast
liflösa former. För att förläna dem lif och
innehåll, fordras hos folket en kraftig, fri all-
mänanda, respekterande lagen och färdig att
hvarje ögonblick ingripa till dess skydd.
Saknas dessa betingelser förblifva äfven de
bäste lagar endast en död bokstafsskrift, for-
mer utan innehåll. En fri författning är en
mekanism, som arbetar endast under trycket
af en kraftig, vaken, allmän opinion. Är tryc-
ket svagt, arbetar också mekanismen svagt,
hur väl den än är konstruerad.
Frie instititutioner äro ständigt utsatte för
förstörande krafter, för angrepp från tusen
olika håll, åsyftande att förlama deras verk-
ningar, göra dem om intet, upphäfva dem.
Tar derför folket sjelft ej vara på sina rät-
tigheter, har det inom kort inga rättigheter.
De behöfva ej upphäfvas genom förändrade la-
gar, ej ens våldföras genom godtyckliga ad-
ministrativa åtgärder. Det blir helt enkelt
obrukligt att taga dem i anspråk, de varda
som en tung rustning, man ej förmår bära,
som verktyg, hvars användning man ej kän-
ner.
Lagens helgd och dess magt att värna med-
borgarnes fri-vättigheter hvila i medborgarnes
egna händer. Slappna desse äro baksträfve-
riets magter snart vid »händelsernas roder».
Huru föga dessa sanningar arbetat sig in
i vårt folks medvetande, utvisas af den rå-
dande politiska likgiltigheten. En likgiltig-
het, som på ett sorgligt sätt träder i dagen
vid hvarje tillfälle, och som verkar demorali-
serande och förfäande genom alla folklager.
Det är denna likgikighet som håller vid magt
en sådan orättvisa som ett »politiskt streck»,
afskärande det största flertalet från sin na-
turliga rättighet att deltaga i valet af sina
lagstiftare. Ja, den verkar ända derhän, att
äfven för dem, som äro i besittning af fulla
politiska rättigheter, deras utöfvande, så långt
ifrån att betraktas som en skyldighet, tvärt-
om betraktas som en förmätenhet, och kann-
stöpare, orostiftare, rabulist, socialist m, m.,
äro benämningar, hvarmed en för offentliga
angelägenheter intresserad person hedras. =D.
v. 8. om hans åsigter ej gå i den auktorise-
rade rigtningen, eller han sjelf ej tillhör auk-
toriteternas leder och genom materiel rikedom,
akademiska examina el. d. styrkt sin befogen-
het att »få ha ett ord med i laget». Och
än mer. TI följd af detta åskådningssätt, en-
ligt hvilket det är en heder alt vara en nolla,
afskräckas personer rent af från att ge något
som helst lifstecken infrån sig, antydande, att
de hysa åsigter i samhällsfrågor, synnerligast
om de gå i frisinnad eller radikal rigtning.
Hvem vet icke, att personliga obehag och
social förföljelse drabba medlemmarne af miss-
hagliga politiska föreningar, och att i följd
häraf frisinnade personer icke våga samman-
sluta sig för att verka för sina åsigters främ-
jande:
Detta är upprörande. Det är ett för ett
fritt folk nedsättande och skamligt förhållande.
Och det innebär ingenting mer eller mindre
än ett lagbrott, ett brott mot den grundlags-
bestämmelse, som förbjuder t. 0. m. statens
öfverlimfvud att någons samvete tvinga eller
tvinga låta.
Att dylikt kan försiggå i ett land med
frie författningar beror på denna vidt utbredda,
politiska liknöjdhet, hvilken möjliggör icke
blott denna form af lagbrott utan äfven en
annan, nämligen den i våra dagar allt mer
framträdande reaktionära strömningen, yttrande
sig i dessa upprepade attentat mot församlings-
och yttrandefriheten, hvilka, sorgliga i åmin:
nelse, nog en dag komma att stå som ett bland
de mörkaste bladen i våra dagars krönika.
Politisk liknöjdhet är intet annat än en
outvecklad känsla af medborgareskap, medbor-
garerätt och medborgarepligt. Och skola vi
med något hopp om framgång kunna bjuda spet-
sen mot reaktionen och det från enskildes eller
samhällets sida utöfvade förtrycket, måste vårt
folk afskaka sig likgiltighetens ok och vakna
till medvetande om sin ansvarighet inför sig
sjelft, om de pligter och skyldigheter som med-
borgareskapet innebär. Det är ej nog med
att äta och dricka och efter bästa förmåga
sköta sina nöjen. Ett dylikt mullvadslif kan
man föra äfven i Ryssland och Kina, Men
ett fritt folk fordrar mer af sina medlemmar.
Det fordrar, att de efter bästa förmåga skola
deltaga i samhällets lf för att främja dess
utveckling och framåtskridande. Det är ovär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
