- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 4. årg. 1889 /
21

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK VECKOSKRIFT
ORGAN FÖR FRI YTTRANDERÄTT.
—+0->

Döm ingen ohörd. O Genom skäl och motskäl bildas öfvertygelseri OO Fri talan:

I Pris: Helt är 3: 503 Halft|
| år 1: 80; Kvartal 1; — | 4ide årg.
| Lisnummer 10 öre. |

Utgifvare och redaktörer:


i Lördagen den 19 Jan.
N:o 3. Albert. Breinholm | g

Alma Breinhölm-A kermark: |

1889:
|| AR

Så hvärje kväll, när lampor blifvit släckta,
Hörs samma ljud, "och allt blir åter Inent,
Brottslig. Och nattens timmar ila blixtsnabbt mndan;

Pe ; I bäddarne man sofver djupt och tungt.
Hvar lampa släckts i sjuksarn. Ifrån gatan

Igenom fönstren smyger skygt sig in Men snart vid sängen, hvarifrån det komurit
En svag reflex från lyktan utanföre — Det kväfda ljud, när nattens ro föll på;
Likt minnets skimmer i ett sorgset sinn! Ett tomrum blifvit — jast där fordom vaggan.

Den: lilles vagga, brukåde att stå.
Hyar sängarne ha plats, det kan man skönja

På ljusa fläckar, ordnade i rad Han dött den späde; hvaraf viste ingen.
Utefter ena väggen — hufvudkuddar — Han tärdes bort — ett ljus; som brinner ner.
Som emot svarta typer gulnadt blad. Med hvarje natt, som gick, han syntes. sämre,

; Och-snart han öppnade ej ögat mer,
Det prasslar sakta vid det ena fönstret,
Just det, som lyktans stråle icke når;
Det låter, som när efter slutad hvila
Man bäddens lakan ifrån kroppen slår.

Men ofta händer, när i sena timman

Hans mor i sysslor invid lampan står;

Hon: sjunker samman, bäfvande i ångest —
Ett bleklagdt barn igenom rummet går.

Ett kvidande därnäst; Hvad kan det vara? = Och när hon lagt sig, och till skydd mot kylan
AN; det är redan, tyst, man sofver visst. Det varma täcket emot hakan tryckt,
— Därborta ligger ju den sjuka kvinnan, - Då känner hon som hade tvänne händer

Som fick sitt barn, sen hom sin heder mist. — Fkraftfollt grepp det ned från henne. ryckt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1889/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free