Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Brottslig.
Som ströke långsamt efter hennes lemmar
Med iskallt finger välkänd barnahand,-
Som hon sett famla nti sjuksal’ns skymning
Af kölden skälfvande på vaggans rand.
Då snärjer sig kring hennes drömmars väfnad
En kvalfull ängslan — och hon tycker då,
Att med en barnahand hon våldsamt kämpar
För att sitt täcke blott behålla få.
Nanny v. S-—m.
Itdrag ur den katolske prestens Felicité de la
Mennaist) arbete:
En troendes ord.
Det var en dunkel natt; en stjernlös him-
mel låg öfver jorden såsom ett svart marmor-
lock öfver en graf.
Intet störde nattens stillhet, utom ett un-
derbart dån såsom ett långsamt vingslag, hvil-
ket tid efter annan hördes öfver land och stad.
Mörkret tilltog. Enhvar kände sin själ
sammanpressad och en rysning gå genom sina
ådror, ;
I en svartklädd sal, upplyst af en röd-
aktig lampa, suto på sju jernstolar sju män,
klädda i purpur och med kronor på hufvudet.
Och midt i salen höjde sig en tron af benkno-
tor, och vid tronens fot låg ett omstörtadt
krucifix såsom fotapall —— och framför thronen
stod ett bord af ebenholtz, och på bordet ett
fat, fullt af skummande blod, och en dödskalle.
Och de sju krönte männen syntes eftertänk-
samma och sorgsna, och ur deras djupa ögon-
gropar sprutade det tid efter annan gnistor
af en dunkel eld.
Och en af dem reste sig upp, närmade sig
med vacklande steg tronen och satte foten
på krucifixet.
I detta ögonblick började hans leder darra,
och han syntes nära att falla i vanmakt. De
andre betraktade honom känslolöst. De vrörde
sig icke, men ett outgrundligt något flög öf-
ver deras panna, och ett icke menskligt leende
sammandrog deras läppar. Och den, som synts
nära att falla i vanmakt, fattade blodfatet,
göt af dess innehåll i dödskallen och drack,
+) Felicité Robert de la Mennais föddes i Saint Malo
år 1782. Dog 1853.
Och denna dryck tycktes stärka honom.
Och när han upphöjde hufvudet, ljöd ur
hans bröst, under ett doft rosslande, detta rop:
Förbannad vare Jesus Kristus, som återfört
friheten till jorden!
Och de sex andre krönte männen uppreste
sig på en gång och utropade: Förbannad vare
Jesus Kristus, som återfört friheten till jorden!
Derefter satte de sig åter på sina sju jern-
stolar, och den förste sade: Bröder, hvad skola
vi göra för att kväfva friheten? Ty vårt rike
tar slut och frihetens begynner. Vi måste
göra gemensam sak; Framställe hvar och en,
hvad honom bäst synes. |
Jag för min del gifver följande råd. Innan
Jesus Kristus kom till verlden, hvem mäktade
motstå oss? Hans religion har tillintetgjort
oss. Låtom oss förstöra Jesu Kristi religion.
Och alla svarade och sade: det är sant, låt-
om oss förstöra Jesu Kristi religion.
Och den andre närmade sig tronen, tog död-
skallen, gjöt blod deruti, drack och sade: Ej
allenast religionen måste förstöras, äfven vVe-
tenskapen och tanken, ty vetenskapen sätter
menniskan i kännedom om, hvad som är till
skada för oss, och tanken är alltid färdig att
sätta sig upp mot makten. ;
Och alla svarade och sade: Det är sant,
låtom oss undertrycka vetenskapen och tanken.
Och den tredje gjorde som de båda första,
och sade: Om vi försänka menniskoslägtet i
djuriskhet genom att fråntaga dem religion;
vetenskap och tanke, så hafva vi gjort myc:
ket, men det återstår ändå något mera att
göra.
Djuret bar instinkt och farliga böjelser.
Det ena folket bör ej höra det andras stämma,
ty då kunde det ena folket söka härma det
andra, när det hörde det beklaga sig och såg
det vara oroligt. Intet ljud utifrån bör hinna
till oss.
Och den fjerde sade: Vi hafva vårt intresse
och folken hafva sit, i strid med vårt. Om
de förena sig att försvara sitt intresse mot
oss, huru skola vi kunna göra motstånd?
Låtom oss söndra för att herrska. Låtom
oss för hvarje provins, hvarje stad oci hvarje
by uppfinna ett intresse, som strider emot de
öfriga byarnes, städernas och provinsernas.
På så sätt skola de alla komma att hata
hvarandra och ej tänka på att förena sig mot oss.
Och alla svarade och sade: Det är sanning.
Låtom oss söndra för att herrska, ty folkens
endrägt bringar oss döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
