Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Madame Roland i fängelset.
En ronde i en menuett.
Det djupsvärta ögats stråle,
Den glindrar så mildt och gladt,
Som ville den säga: småle
Som jag åt ert fängsels natt!
Man stirrar i tyst beundran;
Så hviskas: En dam af rang!
Då utropar en i undran:
Det är ju madame Roland!
Ett löje då bittert sprider
Sig öfver de blida drag,
Ett strömoli helt likt, som glider
Att skugga en vacker dag.
TI skymmande cell hon träder
Och ordnar med Iugnt behag
Sitt näste: här hängas kläder,
Och bordet får bättre dag,
När flyttadt det ställs att bära
Först penna och pappersark,
Så Thomsons poem, de kära,
Och Pacitus och Plutark.
Sist smyckar hon fönstrets galler
Med blommor. — När natten flyr
Och dagsljus på bordet faller,
Får pennan i hast bestyr.
Förr, oröjd, den hjelpt i grafven
De högtstäldes despotism,
Nu spetsas den till en glafven
Mot folkväldets terrorism.
IT bojor till doms hon sitter;
Förtryckt, vill hon skipa rätt.
Föraktande stilens glitter
Hon ger oss Rolands porträtt.
Der stiger en man af heder
Från smutskastning renad fram,
Som fosterlandssaken leder
Till ära — men blott får skam.
Så följer af girondister
Helt. raskt här ett galleri.
Hon tecknar så deras brister
Som dygder med fin esprit.
Men under det svarta bläcket
Man kan som i eldskrift se
Det löpande röda strecket:
La France et la Liberté.
När fängelsets syndaskara
Stör lugnet på oblygt vis,
Hon fortare skrifver bara,
Försänkt i det ädlas pris.
Men pennan får hastigt hyvila,
Om klagande hörs en röst.
Då ses hon ur cellen ila
Att skänka sin hjelp och tröst.
Vid Godtyckets domarsäten
Energiskt mot våldets lag
Hon talar. Och trots förtreten
Förvirrad man släpper tag.
Helt tvärt i VAbbaye sig sprider
Ett rykte af glädtig klang.
Rättvisan är väckt omsider;
Man lössläpt madame Roland.
Den frigjorda hemåt hastar;
Polypen på nytt dock når |
Sitt offer: sin arm han kastar,
Just som hon på tröskeln står.
Ett gäckande spel man drifvit,
Hon förs till Sainte-Pélagie.
En timme man henne gifvit
At drömmen att vara fri.
Ett ögonblick modet brister,
En tår syns i ögats frans,
Och hållningen lugnet mister —
Men blicken får åter glans.
Hon reser sig från sitt läger
Och känner på nytt sig stark.
Sin penna hon ännu äger.
Och oskrifna pappersark.
Hon täljer sin barndomssaga,
Hon drömmer sin ungdomsdröm,
Och brokiga bilder draga
Förbi uti vågrik ström.
Med sanning, som aldrig sviker,
Chockerar en bild ibland.
Med finhet, som lätt förliker,
Strös tankar af hennes hand.
TIdylliska scener länka
Sig tjusande i hyarann,
Då tvärt som en blixt ses blänka
I taflan ett epigram.
En aristokrat hon målar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
