Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Om normalarbetsdag.
niskonaturen — icke i de rådande samhälls-
förhållandena — vara outrotliga. Och lag-
stiftningen har hittills varit färgad af samma
åskådningssätt. Ja, man har t. o. m. från-
känt lagstiftningen all befogenhet till åtgär-
der för fattigdomens minskande och en jem-
nare egendomsfördelnings främjande, och an-
ser att densamma icke utan att göra sig skyl-
dig till en grof frihets- och rättskränkning
och ett öfverträdande af sin rättssfer kan be-
träda det mest helgade af alla områden: det
ekonomiska och sociala.
Det är dock tydligt, att denna doktrin icke
kan så synnerligen länge upprätthållas. Så
mycket lagstiftningen än skytt och skyr att
ge sig in på den svåra socialpolitiska frågan,
så har den dock redan nödgats vidröra den,
och den tid torde icke vara så långtaflägsen,
då det blir den ekonomiska frågan, som kom-
mer att stå i förgrunden och, med undanskju-
tande af samtlige de nu så högvigtigt be-
handlade små- och storpolitiska frågorna, samla
allas intresse kring sig.
Härmed är icke sagdt, att icke de sociala
ock ekonomiska förhållandena varit föremål
för lagstiftningens omsorger. Tvärtom. Sta-
ten har ju tills helt nyligen på detrikligaste
slösat med sin mellankomst och på det mest
småaktiga sätt reglementerat förhållandena man
och man emellan, Men det har skett i min-
dretalets intresse, mot fertalets. Och derför
hafva de fleste statsåtgärderna burit prägeln
af förtryck och öfvergrepp. Ty flertalets in-
tressen hafva nästan i alla tider varit orepre-
senterade, liksom de äro det än i dag. Då
fråga varit af ordnandet af förhållandet mel-
lan arbetsköparen och arbetaren — den eko-
nomiska och sociala frågans kärnpunkt — så
har det derför i ytterst ringa mån skett i
afsigt att bereda den senare (arbetaren) skydd
och fördelar. Och detta var det, som gjorde
statens ingripande så olidligt och i längden
ohållbart. Hvarför också, då nu under den
nyaste tiden förändrade produktionsformer och
åskådningssätt tvingat staten att lemna dessa
förhållanden i fred att sköta sig sjelfva, denna
systemförändring helsats som en verklig väl-
gerning.
Men denna »låtgå»-period torde endast vara
en öfvergångstid och utgöra vändpunkten mel-
lan två olika skeden i samhällsutvecklingen,
af hvilka det ena, det gångna, kan betecknas
som en förtryckets, fåväldets och privilegier-
nas tid, medan det stundande kommer att hvila
på demokrati och frihet och hafva realiseran-
det af allmänt väl till sitt mål.
Som inledningen till detta senare skede kan
man betrakta de tre åtgärder till arbetare-
klassens höjande, hvilka nu i de fleste kul-
turländer stå på dagordningen, nämligen: olycks-
fallsförsäkring, ålderdomsförsörjning och nor-
malarbetsdag. De två förstnämnde åtgärder-
na, syftande att bereda arbetaren en ekono-
miskt tryggad tillvaro, vare sig han genom
skada under arbetet eller genom orkeslöshet
blifvit oförmögen att försörja sig sjelf, hafva
som bekant redan börjat tagas i öfvervägande
af vår riksdag. Den tredje åtgärden — nor-
malarbetsdag — hvarigenom man äfven under
hans krafts och arbetsduglighets dagar vill be-
reda arbetaren en bättre lott än hittills, tyc-
kes deremot stå sitt förverkligande fjärmare.
Frågan om normalarbetsdag är dock utan
gensägelse den vigtigaste och betydelsefulla-
ste af de tre, och uppbäres af en allt star-
kare strömning inom alla länder.
Som alla stora humanistiska frågor är den
af internationel natur.
SRA
Inom Reformföreningen har normalarbets-
dagen under några sammanträden varit före-
mål för diskussion, Då emellertid skälen för
normalarbetsdag äro af allt för tungt vägande
art att kunna bestridas, blef det mindre en
diskussion om skäl och motskäl än ett vägan-
ge af skälen för mot svårigheterna vid dess
genomförande. Frågan ställer sig egentligen
sålunda: är normalarbetsdag genomförbar, och
skulle den kunna råda någon bot på de för-
färliga missförhållandemr det utsugningssystem
hvarunder arbetaren för närvarande lefver?
Denna fråga ville inledaren af diskussionen
besvara med ett obetingadt ja. Påettsystem
hvilket, som det nu rådande, tvingar arbetaren
att lefva på otillräcklig näring, med otillräck-
liga hvilostunder, beröfvad tillfälle för både
kropp och själ nödvändig omvexling och för-
ströelse, till inhemtande af kunskaper och bild-
ning, utesluten från hvarje deltagande i all-
männa lifvets angelägenheter, ett system såle-
des, som nedtrycker arbetaren under nivån af
en. menniskan och medborgaren värdig tillvaro,
och som sätter frukt i okunnighet, osedlighet
och superi och utgör en skamfläck på vår ci-
vilisation, på ett sådant system skulle nor-
malarbetsdagen kraftigt bidraga att göra ett
slut. Den skulle dessutom minska arbetslös–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
