Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
WENDEL PHILLIPS.
reducerar sig till ett försök att få en man fast för ett
eller annat gammalt, bortglömdt yttrande, hvilket har lika litet
med hans egentliga väsen att göra, som hans gamla rockar med
hans kropp.
För dem, som anse, att en man, som en gång har uttalat
en åsigt, i synnerhet offentligen, skall vara slaf af samma åsigt
ifrån sin ungdom till sin ålderdoms gränser, utan rättighet att
lära eller glömma, och som välvilligt ligga på lur för att i kraft
af fordran på konseqvens uppfånga en motsägelse, för dem måste
Wendel .Phillips absolut vara en vederstygglighet, ty om hans
väsen än varit detsamma, hafva hans transformationer varit
månfaldiga.
Wendel Phillips är en man utaf en af Bostons gamla och
rika familjer, som reser omkring och håller föredrag. Hans
mål är att höja sin nation såsom politiskt folk och såsom
samhälle. Han är abolitionist, qvinnorättighetsman, framåtskridandets
man i alla möjliga riktningar. Han föddes i Boston, hvars förste
mayor hans fader hade varit, den 29 Nov. 1811.
Striden mot slafveriet, den långa pinsamma förberedelsen
mera än det egentliga blodiga kriget, var liksom
oafhängighets-striden en af de tilldragelser, som äro i stånd att framkalla
klassiska personligheter ur en så kraftig jordmån som Amerikas.
Det var denna, som uppväckte Wendel Phillips. Huru det
tillgick, omtalar han sjelf på följande sätt: "Jag var en ung
advokat, jag satt på mitt kontor och hörde något buller på gatan.
Jag gick ned, för att se hvad det var, och såg tre tusen män
i fina kläder draga åstad med en man, som hölls i ett tåg
omkring lifvet. Jag kände honom icke, jag hade aldrig sett
honom. Naturligtvis var det mr Garrison*), och det var
slafveri-pöbeln den 25 Oktober 1835 på Bostons gator. Jag var icke
abolitionist, jag var blott en ung advokat med en nybakad
advokats hela varma känsla för okränkbarheten af personliga
rättigheter och som nyss slutat studiet af Genesis och den
anglosaxiska lagstiftningen. Jag hade hela Daniel Websters
vältalighet om lagen i Nya England på min tunga, jag var
genomträngd af Story’s afgudiska tillbedjan af författningen och trodde
naturligtvis, efter att i nio år hafva studerat dessa mönster, att
jag lefde under den fullkomligasto regering, och stod nu och
betraktade med den mest glödande harm denna scen af pöbel-
*) En af de första ifriga abolitionisterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
