Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
MAMMUTH-GBOTTAN.
dock fått så mycket af de rätta europeiska ciceron-tagen i sig, att
han, hvarje gång man passerar detta ställe, visar fotspåren efter
en af de oxar, som drogo kärrorna vid grufarbetet. Leret är
nu hårdt som sten, och de förstenade oxspåren betraktas såsom
något utomordentligt märkvärdigt. På samma sätt går det med
en liten grotta i klippväggen, der det (för ett halft århundrade
sedan) satt en indiansk mumie, och en sal, der man fann en —
träskål, som indianerna måtte hafva glömt der. "Balsalen" är en
annan imponerande sal, hundra fot lång, sextio fot bred och fyratio
eller femtio fot hög. Golfvet är jemnt, väggar och tak äro
regelbundna. Vid ena ändan af "Balsalen" stå åtskilliga klippstycken
på kant, hvilka synas vara nedfallna från taket; de äro liksom
nedslagna i bottnen och stå i en lutande, hotande ställning.
Ur en klippvägg flyter en liten källa, likasom de andra här
nere med rent, välsmakande vatten, vid hvilken ledsagaren stannar
för att låta sällskapet smaka. Bakom några lösa klippor ljuder
det som en gammal väggklockas tick-tack och med samma
regelmässighet, det är vatten, som långsamt droppar ned. Dag ut och
dag in, år ut och år in har denna klocka enligt vår gamle
ledsagares försäkran hållit precis samma takt, "bättre än en
kronometer, sir, bättre än en kronometer".
"Rocky Hall", ett galleri, fyldt med stora, om hvarandra
störtade klippblock, sträcker sig flera mil ut i en annan
riktning, men det besökes aldrig.
Tak och väggar äro i allmänhet af en mörk, gråaktig färg,
såsom det passar sig för ställen i jordens innandömen; ibland är
tonen emellertid ljusare, ibland ganska mörk. Underliga
teckningar synas på desamma, hvita på mörk botten eller mörka
på hvit botten, de fantastiska slingringarna se dubbelt
förunderliga ut här nere. Än visar oss lampornas fladdrande ljus
skenbart konturerna af en mensklig figur, än är det djur, en
björn, en apa, en räf, som underbart tydligt stirra ned på oss.
Ett sällsamt fantastiskt skådespel är äfven "Jättens
sarkofag". I en af de väldiga klippsalarna höjer sig detta
klippblock i mörkret, regelmässigt, imponerande, femtiofem fot långt,
till formen förvånande likt en sarkofag, en spökartad
skådeplats för ett forntidsäfventyr. Öfver kistan synes i taket
fullkomligt noggrannt bilden af ett djur, hvilket liksom lyssnande
böjer sitt hufvud nedåt mot densamma. Rundt omkring
likkistan går en låg, svår, besvärlig passage, der man kraflar sig
fram öfver knöliga stenblock, alltjemt längre nedstigande till "De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
