Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"den stora turen".
233
emedan hon lofvat sin döende fader att icke äkta någon man
på jorden.
Ater ser man "Jättens sarkofag" och den lyssnande björnen;
en half mil ännu, och man stöter på timmerställningarna från
sal-petergrufvorna; nu vet man, att man närmar sig ingången, och
snart ses vid ändan af det första långa galleriet dagens ljus
som ett silfverhvitt sken.
Den lilla turen, som går genom endast torra gångar och
gallerier, är något enformig, så imponerande partier den än har
att uppvisa. Den stora turen är långt rikare på omvexling och
är den, som i synnerhet gör ett besök i Mammuth-grottan till
ett reseminne, ensamt i sitt slag, såsom det i verkligheten är.
Den stora turen anträdes på morgonen, emedan den
beräknas medtaga ungefär en dag, ett par timmar mer eller mindre,
alltefter som det är mer eller mindre raska fotgängare, som
företaga den. Det är vår trogne kocksmat från gårdagen, som
åter i dag skall ledsaga oss i följd af en låg sammansvärjning, som
sällskapet anstiftade under hemfärden. Genom anslag i hotellet
är det tillkännagifver att grottans egare på det strängaste
förbjuda besökande att taga med sig några stycken eller bitar af
densamma. När man först läser detta, blir man något förvånad
öfver denna rigoristiska och synbart onödiga förhållningsregel,
då det ändock icke kan vara någon synnerlig fara för, att ett
sällskap sloge sig tillsammans för att bortföra ett litet block på
några få hundra tons, ett stycke, som man svårligen kan tänka
sig skulle blifva saknadt annat än på ett eller annat mycket
egendomligt ställe, och då förbudet, om det skulle gälla mindre
bitar, synes lika omotiveradt i den mer än hundra mil långa
grottan, som ett anslag i Hotel Monblanc i Chamouny, som
förbjöd att peta loss stycken af alperna.
Man får emellertid den förklaringen, att grottan på sina
ställen långt inne miltals är betäckt med präktiga kalkkristaller.
Förbudet är i detta afseende mycket förnuftigt, alldenstund det
verkligen skulle vara stor synd att tillåta, att denna beklädnad,
som det kanhända kostat tjogtals årtusenden att åstadkomma,
förstördes af turister; ännu är dessas antal så högst
försvinnande, att deras ansträngningar ej kunna märkas, men om en
menniskoålder blir grottan kanske proportionsvis lika besökt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
