Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
M A M M UT 11 - G K O T T A N.
Niagara, och då kunde det börja att blifva betänkligt. Nu
förhåller sig saken emellertid så, att marken på dessa långa sträckor
är betäckt med nedfallna kristaller, och endast på denna grund
kunde man med temligen godt samvete gå in på det
arrange-ment, som den förslagne gamle ledsagaren föreslog, att vi
nämligen skulle begära honom till vägvisare nästa dag, så skulle
han låta oss taga så många "profbitar" vi ville, förutsatt dock
att han fick en godtgörelse af tjugufem cents per man.
Kontraktet afslutades, och det var vi sammansvurna, som,
ett halft dussin till antalet, möttes följande dagen på
hotellets veranda, dit ledsagaren hade uppmarscherat ännu
kuriösare utrustad än den föregående dagen. Öfver hans drägt,
sammansatt af gamla kläder, hvilkas färg hade fått denna
obeskrifliga ton, som för alla gamla klädpaltor betecknar negation
af färg, hängde en stor korg, i hvilken vår proviant för dagen
blifvit nedlagd. På hans andra sida hängde en väldig
bleck-kagge, som innehöll olja i riklig mängd till våra lampor, så att
vi icke skulle sakna lysmedel, äfven om vår vistelse blef något
ofrivilligt förlängd dernere i "mörkrets regioner".
Utrustade på samma sätt som den föregående dagen satte
vi oss således i rörelse och vandrade genom trädgården till
grottans ingång. En hederlig tysk amerikanare, som kommit
för att bese grottan, men som den föregående dagen ej ville
gå in i den, derför att det var söndag, och som denna dag
icke riktigt hade mod att trotsa de faror och besvärligheter,
dem den långa turen kunde medföra, satt vid ingången och
till-ropade oss en lycklig resa — och in gingo vi nu.
På en sträcka af omkring två mil var vägen densamma
som gårdagens.
Den går genom "the main Gåve", omkring "the gianfs
Goffin", genom "De öde kamrarna", förbi "Det bottenlösa hålet",
genom "Båggången" och andra långa gallerier in under "Skottens
fälla". Det är här, som, enligt hvad redan nämndt är, ett väldigt
klippstycke nästan tillsluter gången; det är endast en
framspringande kant, som hindrar det att falla alldeles ned; när
detta sker, är vägen till sjön och de underfulla trakterna der
bakom måhända för alltid stängd.
Med den stilla önskan, att detta i alla händelser icke
måtte ske medan vi äro på andra sidan, krypa vi igenom den
kinkiga passagen, genom "Ödmjukhetens dal" och "Fet mans
plåga". Från "River Hall" komma vi förbi "Skinkrummet",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>