Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"den döda sjön".
235
som synnerligen intresserar vår amerikanske ledsagare, en grotta,
der droppstenarna hänga ned öfverallt i form af skinkor i ett
pörte. En mil längre fram, och vi stå vid "Den döda sjön".
Alldeles lugn står dennas vattenyta mellan de mörka
klipporna, intet spår af den lättaste krusning finnes på dess yta,
den ligger der som en stor mörk spegel, som kommit ur vanan
att afspegla något ljust, och på hvilken skenet från våra lampor
faller dödt och glanslöst. Det är ett landskap, trotsande hvarje
beskrifning, som utbreder sig omkring denna sjö och denna flod,
som framflyter i evig natt och obeskriflig stillhet. Men man
må ej föreställa sig floden som ett ringa vattenflöde; man
passerar den under en sträcka af omkring en mil, och dess
djup är ända till trettio fot.
Båten, i hvilken vi skola segla ut på denna sjö, ligger
här halflull med vatten. Den öses någorlunda läns, men våt
och otäck är den emellertid att sitta uti: "Kan icke få den
torr; har icke varit torr, gentlemen, sedan den fördes hit ned,"
förklarar ledsagaren, "den ser ingen sol, gentlemen, ingen sol."
Det är icke blott det fuktiga utseendet, som gör den mindre
tilldragande, den ser ej heller synnerligt solid ut, och ingen vet,
hur länge den legat och blifvit murken här nere. Och ett
olycksfall här är något, som ser temligen betänkligt ut. Floden har inga
stränder, klipporna gå nästan öfverallt ända ned i vattnet, och skulle
båten kantra genom en eller annan olycka och lamporna utsläckas,
vore knappast räddning möjlig, icke ens för den skickligaste simmare,
i detta ogenomträngliga mörker. Emellertid finnes intet val,
båten väntar, vi hoppa ombord. Ledsagaren sätter sig i fören
och fattar tag i den breda årån och efter en förmaning till
oss att sitta stilla i båten styr han ut på floden. Seglatsen
sönderfaller i två afdelningar.
Den första är icke lång. Vi stiga åter ur båten öfver
ett lager af våt, fin sand och inskeppa oss i en fyrkantig,
pråm-lik båt för en längre seglats.
Klipporna hänga ofta lågt öfver floden, understundom
så lågt ned öfver vattnet, att vi måste huka oss ned på
botten i båten och passa på, att icke en käpp sticker för högt
upp, som kan stöta emot taket och bereda oss svårigheter.
Längre fram höja sig hvalfven ansenligt. Så långt ögat kan
se mot stränderna, stå vackra, glatta klippväggar längs utmed
dem. Afbrytes stillheten af rop eller högröstadt tal, så
förnimmer man ett starkt eko. Vår skjutlystna kamrat affyrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
