Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
SIERRA NEVADA.
365
1 dessa vackra nejder träffar man icke långtfrån banan på
några af de mest bekanta vackra utflyktsställena i Kalifornien.
Ett litet stycke söder om banan ligga Lake Tahoe och på
norra sidan, alldeles tätt bredvid banan, Donner Lake — vackra,
lugna sjöar i en majestätisk nejd, mellan rika barrskogar. Det
finns mycket vildt i bergen och i sjön hvimlar det af de stora
silfver-forellerna på omkring 20 marker, hvilka man, så klart
är vattnet, lärer kunna se stående inunder sig på ett djup af mer
än 70 fot — på 50 fots djup urskiljer man stenarna på botten.
Sjöarna äro mycket djupa, de äro gamla kratrar. I Lake Tahoe
har man slutligen funnit botten på 1,700 fots djup, i Donner
Lake har man midt i sjön ännu ej påträffat någon botten.
Denna sistnämnda sjö har fått sitt namn efter en sorglig
tilldragelse från emigranttiden. En afdelning, till större delen
från Illinois, ankom till Truckee-floden, uttröttad af sin långa resa.
I detta sällskap befann sig en hr Donner med sin familj. Ryktet
om Kaliforniens fruktbarhet och herrliga klimat hade redan nu,
det var 1846, oaktadt landet endast genomströfvades af djerfva
pionierer, nått till åtskilliga ställen långt österut, och flere
partier hade brutit upp för att der söka sig ett nytt hem. Ibland
dem var också det, med hvilket hr Donner följde såsom en af
partiets förnämsta medlemmar. Det var temligen sent på hösten,
när man kom till Truckee, och vägvisaren, en gammal jägare
från dessa trakter, som kände till resan, skyndade på marschen,
så att man skulle kunna komma öfver passen i Sierra Nevada,
innan snö föll. En del af tåget skyndade sig åstad, men hr
Donner, som hade en mängd boskap med sig, ville icke brådska
utan färdades temligen långsamt. Emot aftonen kom han en
dag med den del af sällskapet, som följde honom, till den lilla
sjön, i hvars grannskap de lägrade sig för natten. Vädret hade
hotat att blifva svårt, och på natten utbröt en förfärlig snöyra.
Boskapen blef skrämd och flydde. Påföljande morgonen sågo
de olyckliga vandrarna omkring sig en ofantlig snömassa, och
snön fortfor att falla tätt och hastigt. Vägen från sjön, som
man skulle följa, gick upp öfver bergen och genom ett pass
nära toppen; den var farlig och besvärlig äfven under gynnsamma
väderleksförhållanden, men ännu fanns dock hopp qvar, om man
strax begaf sig åstad. Emellertid hände sig så olyckligt, att
hr Donner hade sjuknat under natten, så att han ej kunde gå;
hans hustru och en tysk stannade qvar hos honom, alla de andra
begåfvo sig å väg, efter att hafva tagit afsked af de qvarblifvande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
