Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
FRÄN OGDEN TILL SAN FRANCISCO. t
och efter många besvärligheter lyckades det dem äfven att komma
öfver till dalen på den andra sidan. Under hela vintern hörde
man ej något ai de qvarlemnade. Den kommande våren drog
en skara af oförsagda män, så tidigt som det var möjligt, ut
för att söka dem. Enligt en berättelse var det en fransman i
det ursprungliga sällskapet, som gaf impulsen härtill; enligt en
annan mera romantisk uppgift var det en jägare, vid namn
Blount, som i drömmen hade sett det olyckliga sällskapets
lidanden i en trakt, hvilken han för öfrigt icke kände till, men
drömmen hade gjort ett så djupt intryck på honom, att han
omtalade den för andra jägare, hvilka på hans beskrifning kände
igen trakten vid den lilla sjön. Det åtgick flera veckor att
komma öfver bergen till sjön, men de uppnådde den slutligen.
I grannskapet af denna funno de en hydda. Vid en^eld satt
tysken allena. Han höll i sin hand en stekt arm, af hvilken
han åt, då de kommo till honom. Han sprang upp som ett
vildt djur och ville fly, man höll honom tillbaka, han gjorde
det vildaste motstånd, han var alldeles vansinnig. I snön fann
man sorgliga qvarlefvor efter hr Donner och hans hustru. De
blefvo begrafda, och man återvände med den vansinnige. Han
blef åter frisk och berättade en fruktansvärd historia om de
lidanden, de under den långa vintern hade genomgått, huru all
boskapen hade lupit bort, och huru slutligen både hr Donner
och hans hustru hade dukat under. Då snön smälte, visade
det sig, att stubbarna efter de träd, det olyckliga sällskapet
hade fällt bredvid sin hydda, voro 20 fot höga.
Donner Lakes silfverskimrande yta försvinner djupt ned,
och det bär högre och högre upp. Tåget går här genom en
nästan oafbruten sträcka af tunnlar och snötak. Dessa
sistnämnda hafva inalles en längd af omkring 45 mil, eller hela
den sträcka, som ligger innanför den djupa snöregionen på
bergkammen. Kostnaden härför var på grund af traktens rikedom
på timmer proportionsvis icke så stor, omkring 10,000 dollars pr
mil. Dessa snötak äro mycket solidt byggda, väldiga laviner skola
också kunna rulla öfver dem, utan att de sätta sig, och de få
ofta uppbära sådana snömassor, att tåget i verkligheten går inne
i en djup snötunnel. Utan dessa tak skulle också färden på
banan vara omöjlig under vintern.
Det tar icke så sällan eld i dessa ofantliga byggnader, i
synnerhet under den torra årstiden, då en gnista från lokomotivet
lätt antänder; men ännu har ingen allvarsam skada vållats, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
